Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Nordiska nabigrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Gad Frederik Cléments porträtt av
pastor Vaupell från 1894,
Konstföreningen, Köpenhamn, brukar
framtagas som det mest
karakteristiska exemplet på den unga
danska nabikretsens måleri sedan
konstnärerna upplevt
ungrenässansens Italien. Men prästen är dansk
och hans pregnant tecknade huvud
insatt mot ett danskt slättlandskap.
Man anar redan, att de unga
målarna var på väg in i en tredje fas,
under vilken en starkare
förankring i dansk miljö och ett nytt
intresse för danska konsttraditioner
skulle göra sig gällande.
Medan flertalet av 90-talets
konstnärer sökte dekorativ ytmässighet i
förening med stämning tog Ivan
Agueli som nära nog den ende i
Norden upp formens problem
allsidigt och för deras egen skull.—
Stockholmsutsikt, 1891, privat ägo.
Ungefär vid samma tid som Mogens Ballin knöt sitt betydelsefulla
vänskapsförbund med Jan Verkade uppsökte en med honom jämnårig
svensk konstadept, Ivan Agueli (1869—1917), Emile Bernards ateljé i
Asnières ■— och därmed fick också Sverige sin nabigrupp. Redan
sommaren 1889 hade Richard Bergh och Karl Nordström tjusats av Aguelis
tonfina gotlandsmålningar, och efter ankomsten till Paris våren 1890
lyckades han med père Tanguys hjälp leta sig fram till den konstnär,
som just då och just för honom var den rätte. Emile Bernard tycks ha
varit den, genom vilken Agueli kom i kontakt med de filosofiska och
anarkistiska kretsar, inom vilka han senare kom att spela en dunkel men
förvisso icke helt obetydlig roll. Ur vår synpunkt viktigare var, att
Bernard tog den jämnårige svensken till elev: »Jag satte Agueli i min
skola. Jag hade alltså den bästa vilja att bringa reda i hans målartekniska
idéer. Jag lät honom utföra enkla ting, tecknade i ett enda drag och
färgade i summariska graderingar.» Som minne av undervisningen finns
i behåll ett stilleben med äpplen på ett bord, genomfört med stor
konsekvens i Pont Avenskolans — nej, i Cézannes anda: klar planfördelning,
omskrivande svarta konturer, summarisk färguppläggning, klangfulla
färgkontraster men också en vilja att konstruera ett rum utan
linjeperspektiv.
Våren 1891 återvände Agueli till Stockholm för att under ett och ett
halvt år spela samma roll där som Mogens Ballin i Köpenhamn — men
med de skillnaderna, att vad som för den senare i någon mån var lek
med nya former för den förre var blodigt allvar, och att om danskarna
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
