Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Nordiska nabigrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Lubbe Nordström anser sig ha
återfunnit den verklige Albert
Engström i en tuschteckning från
1895, »Azalea». Det är ingen
skämtteckning, utan en skildring
av en knäböjande riddare i
rustning framför ett blommande träd.
Anslaget och kompositionen
påminner något om Klingers etsning
»Traum». Även den spröda
tekniken och den lyriska stämningen
är besläktad med den man finner
i Klingers etsningskonst.
Gustav Vigeland kom 1895 i
förbindelse med Pankretsarna i Berlin,
som betytt så mycket även för
Axel Gallén-Kallela och Edvard
Munch. Hans konst, sådan den
senare utvecklade sig, är också
mera besläktad med tysk
nyidealism än med fransk syntetism.—
Gallerverk, Vigelandsmuseet, Oslo.
(1879—80), och som vi återfinner i Ludvig Finds vignetter till »Taarnet»,
i Sager Nelsons Brüggemålningar och i Magnus Enckells italienska
fantasier redan tre eller fyra år innan Gallén-Kallela låter en av dem simma
in i det svarta vattnet bakom Lemminkäinens moder, hörde ju t.ex. till
Böcklins ordinarie rekvisita. För ett par av de med de nämnda ungefär
jämnåriga ungdomarna blev de tyska intrycken mera avgörande. Den
norske skulptören Gustav Vigeland (1869—1943) hade visserligen
hösten 1892 till sommaren 1893 vistats i Paris och gripen av kraften hos
Ro-din skrivit: »Nu i dette Øieblick ser jeg saa skinnende grelt vhor ondt
det er at bevare sin oprindlige Individualisme.» Men 1895, samtidigt
som Munch och Gallén-Kallela, låg han också en tid i Berlin och kom
därvid in i Pankretsarna, och de anhopningar av fysiskt fullkomliga och
endast lätt stiliserade gestalter, av vilka han senare byggde upp sina
ro-dinskt väldiga monument, har mer att göra med tysk nyidealism och dess
följdföreteelser än med fransk syntetism; en jämförelse med Maillol visar
skillnaden. Ur tyska källor öste också svensken Albert Engström. Hans
bröllopsresa 1894—95 förde honom visserligen inte bara till Tyskland
utan också till Italien och Frankrike, och när han sedan strödde sin
sede-och landskapsskildring kring sig, var det främst i Konstnärsförbundets
svenska anda han verkade, men för hans stil kom otvivelaktigt Th.Th. Heine
att spela den största rollen, och när han, vilket inte hände så sällan, valde
att ge uttryck åt andra sidor av livet än den skämtsamma, kunde det som
i tuschlaveringen »Azalea» från 1895 ske i nära anslutning till Klingers
etsningskonst. Däremot är spåren av intresset för England mindre tydliga
hos de här behandlade konstnärerna än hos de tidigare nämnda. Dock
5°5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
