Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Nordiska nabigrupper - Den bortglömda generationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Mycket av det Richard Bergh vid
sekelskiftet begärde av den
nationella konsten finns i Axel
Gallén-Kallelas fresk »Kullervo rider till
strids» från 1901 {Gamla
studenthusets musikssal,Helsingfors).
Forntidshjälten rider ensam genom
den nordiska norrskensnatten.
Färghållningen är tung och mörk,
stilen strängt lineär och hästen
ställd i ren profil. Granarna till
vänster bildar ett tidstypiskt
jugendornament.
fulla stämningar kring upplevelser av mera allmänmänsklig art är ingen
tillfällighet. Snart skall det visa sig att detta är det nya drag, som framför
allt skiljer de yngre av sekelskiftets konstnärer från deras äldre samtida.
Den bortglömda generationen
Det tidiga 90-talets konstnärer har särskilt bidragit till att karakterisera
sin tid genom att hävda, i huru hög grad förnyelsen i deras konst kom av
inre nödvändighet. Från Norge ned över Nordens länder ljuder ekot av
Gerhard Munthes auktoritativa stämma: »Min dec. Form og Farve og
hele Syn er bygget paa Hypotheser — den ene efter den andre. Det er
underligt at du leder efter Forløbere og Paavirkninger.» Men med rätta
har Leif Østby kunnat replikera: »Det er forbausende hvor samtidig,
næsten taktfast kunsterne lystrer til den nya parole.» I själva verket hade
Paris ånyo — för vilken gång i ordningen? — stimulerat en nordisk
konstrevolution, och denna gång en revolution av sådan räckvidd, att tre
åldersgrupper dragits med i den. Efterhand slog man sig emellertid till ro,
helst i hembygden, för att smälta intrycken och befästa de nya
positionerna. Munch var under 90-talets andra hälft i full färd att fixera sina
brännande upplevelser i målningar och grafiska blad. Willumsen återvände
till Köpenhamn och sysslade där med keramiska uppgifter i samband med
sin stora relief. Skovgaard arbetade med sin livsfris, den i Viborgs
domkyrka, och Carl Larsson med den etapp för etapp utvidgade akvarellserien
från hemmet i Sundborn. Gerhard Munthe började först nu i större format
föra upp sin norska forntidsvärld, och den fick först nu sin
motsvarig
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
