Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Den bortglömda generationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Björn Ahlgrensons
»Skymnings-glöden» från 190g {Göteborgs
konstmuseum) för oss in i ett
värmländskt konstnärshem. I
förgrunden sitter konstnärens maka i
drömmar. Bilden är en några år
yngre motsvarighet till norrmannen
Halfdan Egedius »Drømmeren».
Den falnande elden, skymningen,
de vita föremålen, som placerats ut
med samma omsorg som på
Ham-mershøis målningar, den rytmiska
linjef öringen, som är besläktad
med Munchs — allt är
karakteristiskt för det svenska
provinsmåleriet kring sekelskiftet.
Ernst Norlind fick sin viktigaste
utbildning hos Adolf Hölzel i
Dachau vid München. 1902 var
han med om att starta Skånska
konstnärslaget. I det skånska
landskapet med sina svarta åkrar,
blänkande diken och ranka träd i
silhuett mot molnhimlen återfann
han stämningen från den
vidsträckta Dachauer Moor och sökte
fånga den i summariska
kolteckningar och oljemålningar.— Pilar
vid vägen, kolteckning, 190g,
privat ägo.
Hur denna nyidealistiska bildkonst kunde utveckla sig i Danmark
konstaterar man hos de båda grafikerna Jens Lund (1871—1924) och Johannes
Holbæk (1872—1903), som från tidiga blad i den skovgaardska
figurkonstens anda nådde fram till en egenartad, ja, man har sagt surrealistisk
symbolism (Sigurd Schultz), som skapades i Frankrike men mottog starka
impulser inte bara från Rodin och Gustave Moreau utan även från Stuck
och Klinger och kanske därtill också från Munch och Willumsen. I
Nas-jonalgalleriet i Oslo utgör Vilhelm Wetlesons »Udenfor paradisporten»
från 1895 ett tidigt, i sin tafatthet rörande exempel på norsk-dansk
nyidealism men det mest karakteristiska exemplet är Emanuel Vigelands
figurala glasmåleri. I Finland gav Gallén-Kallela och Magnus Enckell de
självklara förebilderna för den nyidealistiska figurkonsten; vi möter den
bl. a. i Hugo Simbergs guirlandbärande gossar för Tammerfors kyrka.
Men dess nordiska centrum under 90-talets senare del var av allt att döma
den svenska konstakademien. Just August Johnssons konst lämpar sig
utmärkt som exempel. Under köpenhamnsåren sysslade han huvudsakligen
med djurmåleri, men efter överflyttandet till Stockholm fångades hans
intresse helt av en ämnessfär av nakna gossar på strandbrinken, pekande
mot fågelsträcket, kraftfulla ynglingar i kamp med örnar, älskande par,
vandrande i skogsdunklet under deklamerande av strofer av Drachmann.
Bland August Johnssons kamrater fullföljde i första hand Gunnar
Hallström (1875—1943) och Olle Hjortzberg (f. 1872) denna linje; den
mynnade hos den förre ut i patetisk nationell figurkonst och hos den senare i
ett stiliserat kyrkligt väggmåleri. Men även Karl Isakson (1878—1922)
levde som ung i en drömvärld av fornnordiska figurmotiv, och även John
Bauers (1882—1918) sagokonst och Ossian Elgströms (1883—1950) häll-
5r7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
