Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiskt sekelskifte, av Nils Gösta Sandblad - Den bortglömda generationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt sekelskifte
Ivar Arosenius, Den första
vårblomman, porträtt av Ole Kruse,
akvarell 1901, Nationalmuseum,
Stockholm.— Många paralleller
kan dragas mellan Ivar Arosenius
och Hugo Simberg. Han stod dock
inte naturen så nära som denne.
Desto lättare kunde »Tusen och
en natts» sagovärld få hans
fantasi att arbeta.
Senmedeltidens döddansserier
återupptogs av sekelskiftets konstnärer
men fick hos de yngre av dem gärna
ett drag av mild resignation.-—
Hugo Simberg, Dödens trädgård,
akvarell 1896, Ateneum,
Helsingfors.
träden och låter till sist naturen personifieras i en trollunge, som inte ter
sig mindre personlig för att han kan ha både tyskt och norskt påbrå.
Emellertid blandar sig det karakteristiska stänket av vemod även i
Simbergs naturupplevelse. Sittande på en ännu inte inkörd sädeskärve
blåser trollungen ut sina ornamentalt fulländade frostslingor över
stubbåkern och sommarfägringen dör. Härifrån är steget inte långt till de
dödsdanser, som Simberg så gärna för in i den finska sommaren och den finska
allmogemiljön.
Även i Sverige utvecklade sig under 90-talets senare del en lyrisk
små-konst i släkt med Simbergs — det är ingen tillfällighet att Märtha
Måås-Fjetterströms (1873—1941) textilkonst med dess djupa naturupplevelse
och rika fabulering eller Elsa Beskows (f. 1874) sagoillustrationer går
fram just ur denna tid. Det är i detta sammanhang också John Bauer
och Ossian Elgström var och en på sitt sätt hör hemma, och det är denna
riktning, som företrädes av Gerhard Henning (f. 1880) i hans teckningar,
grafiska blad, statyetter och porslinsgrupper fram till 1914, och av Ivar
Arosenius i sin akvarellkonst. Ivar Arosenius (1878—1909) är givetvis
dess främste representant i Sverige. I sitt yttre uppträdande
demonstrerade denne känslige yngling den unga konstens absoluta likgiltighet för
det borgerligt optimistiska 1800-talssamhället lika väl som för
Konstnärsförbundets efternaturalistiska nationalism. Men i hans konst kommer
de positiva dragen fram. Han är inte lika mångsidig som Hugo Simberg,
han är mera illustrativ, han står inte lika fri från stilpåverkningar. Birger
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
