Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - I hemlandets målarskolor (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Axel Törneman (1880—1925),
Nattcafeet, 1906. Thielska
galleriet. En av de starkaste
impulserna till det stilskifte som skidle
äga rum omkring 1910 i Sverige,
var Axel Törnemans »Nattcafeet»
som visades i Stockholm 1906.
Törneman hade efter studier i
Tyskland kommit ned till Paris,
som en av de första i sin
generation. Han hade fängslats av de
nya idealen. Toulouse-Lautrec
och den då mycket beundrade
spanjoren Zoulouaga var hans
närmaste förebilder, då han bröt
med skymningsromantiken och med
90-talets högtidliga
människouppfattning för att i stället ge
bilder ur det mondäna livet.
Skymningen fick vika för det
grällaste elektriska ljus.
Människorna som 90-talisterna
framställt som tidlösa typer utan
särdrag, blev här fränt
karakteriserade i påtaglig individualisering.
Koloriten med dess bjärta brutala
färgprakt chockerade
stockholmarnas skymningsvana blickar. Men
ungdomen var entusiastisk.
och vi ville alla bli betraktade som kolorister. Det var en ständig strid
mellan ens temperament, hungern efter färgprakt och rytmiska betoningar
å ena sidan och ett nästan objektivt och detaljerat återgivande av den
yttre verkligheten å den andra sidan.» Den ende av lärarna som
överhuvudtaget sökte inviga eleverna i färgernas teori var Richard Bergh som
gav vissa råd, då det gällde färgsönderdelning för att ge bilden mera
lyskraft. Det måste alltså ha varit en sensation för de koloristiskt
svält-födda ungdomarna, då de 1906 på en utställning fick se Axel
Törnemans »Nattcafeet», som målats i Paris föregående år.
Vad som blev av stor betydelse för de ungas utveckling var att det
under dessa år utverkades tillåtelse för Konstnärsförbundets men också
för Akademiens elever att besöka Ernest Thiels villa på Djurgården, där
Konstnärsförbundet var väl representerat, men där man också hade
möjlighet att se en Gauguin, en van Gogh samt en samling
Munch-bilder, vilka framstod som ideal för den revolterande ungdomen. Den
frigjorda teknik och den starka kolorit som man kunde konstatera på
de ungas första utställning 1909 var säkerligen inspirerad av dessa besök
i Thielska galleriet. De tavlor de då visade var nämligen målade före
Parisresorna.
I Norge uppstod aldrig den klyfta mellan generationerna som
karakteriserade det svenska konstlivet strax före 1910. Där fanns ett kamrat-
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
