- Project Runeberg -  Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / III. Bildkonsten i Norden från äldsta tider till våra dagar /
541

(1948-1950) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - I hemlandets målarskolor (B. L.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår egen tids konst

Ludvig Karsten (1836—1926),
Ta ring, 1903. Munchs
överväldigande konstnärspersonlighet
var så stark att den unga
generationen av ren självbevarelsedrift
vände sig från hans måleri för
att söka sina ideal på annat håll.
Munch blev därför snarast ett
moraliskt än ett konstnärligt
föredöme. En av de få som vågade
söka inspiration i hans måleri
var Karsten. Han tog upp
Munchs frigjorda
terpentinupp-lösta teknik med de klara färgerna.
Den tekniken ledde till en
upplösning av motivet som Karsten
och hans krets gärna kallade
impressionism, även när den inte
hade mycket gemensamt med den
egentliga franska impressionismen.

skap mellan banbrytarna från 80-talet och de unga, vilket effektivt
överbyggde svalget mellan generationerna. Sådana konstnärer som Christian
Krohg och Werenskiold liksom konstkritikern och museimannen Jens
Thiis kände en solidaritet med de ungas strävanden, som innebar ett
starkt moraliskt stöd. Traditionen bröts aldrig, den fortplantades genom
Harriet Backers målarskola, där de flesta av den norska modernismens
banbrytare gått i lära. Harriet Backer lät aldrig 90-talets symbolism
och strävan efter litterärt innehåll inkräkta på det väsentliga, det rent
konstnärliga. Därför kunde hon bibringa sina elever en förfinad
målar-kultur och känsla för färgen och det artistiska hantverket. Hon hade
heller aldrig, lika litet som någon av hennes jämnåriga, någon tanke på att
hålla kvar de unga i Norge. Hon betonade i stället att hennes skola bara
var en förskola för de vidare studierna i Paris. På så sätt underlättades
norrmännen i deras acklimatisering i Frankrike, där för övrigt Christian
Krohg hade en målarskola som ytterligare hjälpte dem till rätta i den
främmande konstmiljön.

Men även om dessa konstnärer av äldre generation gjorde allt för att
underlätta de ungas strävan, såg dessa inte i dem sitt ideal. Idealet var
Edvard Munch, som just vid denna tid övergivit sin symbolism och odlade
ett friskt, frigjort måleri, där koloriten levde i sin fulla styrka och där
formen bara angavs i stora flödiga penseldrag. Munch bestämde
riktningen för de unga. De övergav skymningen och arbetade sig fram till
en ny kolorism. Under några år innan de for till Paris arbetade många av
dem i Munchs stil.

I Finland var Konstföreningens ritskola i Helsingfors den viktigaste,
men den sköttes med en viss slapphet och lärarna var bundna vid
konservativa tankegångar och vägrade acceptera något nytt. Edelfelt sökte
visserligen reformera undervisningen 1903. Den borde bygga bl.a. på
studiet av arkaisk grekisk, egyptisk och assyrisk skulptur, ty sådan konst
passade den finska folkkaraktären. Men han nedröstades och den
akademiska slentrianen fortsatte. Kraven på eleverna var så små att
rit-skolan hotade att urarta till att bli en dilettantakademi, där societetens
flickor kunde fördriva tiden på ett behagligt sätt, vilket bidrog till att
skärpa missnöjet bland de ambitiösa men fattiga eleverna ute från
finnbygderna. Modern konst kom de inte så ofta i kontakt med. 1904
anordnade emellertid Magnus Enckell och Alfred Finch en utställning
av franska och belgiska impressionister och neoimpressionister. 1906
hade Kandinsky en utställning som visade verk där man kunde få se
hans fauvistiska måleri, vilket föregick hans rent abstrakta stilar. Under
dessa år visade också Willumsen och Munch sina verk på utställningar.
Men denna moderna konst tycktes alltför främmande för att de unga
målarna skulle kunna tillgodogöra sig den.

Den märkligaste av alla nordiska målarskolor var Zahrtmanns i Kö-

541

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 9 20:25:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/3/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free