Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Romantiker (L. E. Å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Gösta Sande Is (1887—1919),
På bron, 1916. Sandels hade inte
gått hos Matisse men ändå väl
lärt känna de dekorativa idealen
under sin Paris-vistelse. Betydligt
mera hade han dock inspirerats
av van Gogh och av Delacroix.
Därtill kom intrycken från Munch
som skulle bli allt starkare mot
slutet av hans korta bana.
Hos Matisse hade Henrik Sörensen lärt sig att utnyttja den formella
uttryckskraften i linjernas rytm och färgernas samspel, men hans måleri
blev av helt annan art än de hyperraffinerat estetiserande svenska
kollegernas. Han målade visserligen sin stora »Adam och Eva» samtidigt som
Grünewald gjorde sitt förslag till vigselrummet i en liknande nyidealistisk
utformning, men i fortsättningen kan man följa hur skildringen av
människorna, deras förhållande till samhället och till naturen blev målet för
hans konstnärskap. Han använde sig av en starkt utvecklad rytmik i
kompositionen som går tillbaka på Matisse, men hans kolorit började att
nordiskt särpräglas i klanger av brunt, rött och blågrönt. Motivvalet var
ännu mera betydelsefullt. Mänsklighetens elementära känslor blev
huvudmotivet som kulminerade i hans stora passionsserie med målningarna
»Inferno», »Getsemane» och »Golgata». Från detta stadium skulle
Sörensen sedan gå över till en ren nationalromantik i skildringarna av
människor i natur. Matisseriet fick därvid i stor utsträckning ge vika för
inspirationer från den italienska högrenässansen.
Omkring 1914 kan man iaktta en både geografisk och konstnärlig
klyvning av den svenska modernistgruppen. Stockholmarna med Grünewald
som centralfigur bildade en mycket enhetlig grupp, medan de
göteborgs-anknutna Sandels och Simonsson och även Ryd kom att närma sig
norrmännen och främst då Sörensen, som under krigsåren bodde i
Gösta Sandels, Självporträtt. Han
målade strandbilder med
skeppsbrott i nära anslutning till
Sörensen, han målade romantiska
kompositioner med badande män
och hästar och patetiskt vemodiga
människoskildringar. Den
beundran för Cézanne, som grundlädes
under hans ungdom, kom honom
att alltid ge kompositionerna en
väl övertänkt uppbyggnad.
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
