Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Intimister (B. L.) - Den moderna skulpturen. 1910-talet (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall och Lars Erik Åström
Victor Axelson, (f. 1888), Motiv
från Smedsudden. Det var i
Emelie Högquists villa vid
Smedsudden på Kungsholmen som
inti-misterna samlades under en rad
somrar under förra världskrigets
år. Där hade ännu inte staden
spolierat den mellansvenska
idyllen. Konstnärerna hade idealiska
motiv för sitt stillsamma måleri.
Intimisternas konst var en förfinad valörkonst med anor från Elias
Martin. De representerade en gammal svensk tradition över Gellerstedt,
Reinhold Norstedt och Victor Forssell. Men intimismens bundenhet till
den gamla traditionen betydde inte att den dömdes till sterilitet och
reaktionär livlöshet. Även för intimisterna har kontakten med Cézanne
inneburit en livgivande impuls både i kolorit och komposition.
Adam Fischer (f. 1888),
Spiral-pigen, 1918. Fischer bodde i Paris
under världskriget och prövade då
de radikalaste stilarna. Han var
expressionist och kubist. I
»Spiral-pigen» ger han en rent abstrakt
lösning på problemet att inom två
motgående spiraler vilkas största
vidd anges av sockelns mått, bygga
upp formerna.
Den moderna skulpturen. 1910-talet
Med nationalromantiken hade, som tidigare nämnts, skulpturen
inriktats på det formella, på hantverk och strängt skulptural form. Respekten
för det tekniska kunnandet växer sig ännu starkare under 1900-talet.
Konstnärerna hugger ofta sina granitskulpturer själva; de patinerar och
ciselerar sina bronser med kärleksfull omsorg.
Adolf Hildebrand hade i hög grad präglat den första formalismen i
sekelskiftets nordiska bildhuggarkonst. Han krävde av skulptören respekt
för blocket och en arkitektoniskt sträng uppbyggnad. Svend Rathsack, en
av de unga danskarna på igio-talet, har förklarat att skulptureleverna
vid Köpenhamns-akademien mindre intresserade sig för sina
föregångares uppfattning än för de jämnåriga arkitekternas.
Redan på 1910-talet avtar emellertid det omedelbara beroendet av
Hildebrand, men känslan för blocket är fortfarande levande. Rörelserna
blir friare, man dras mot mera dekorativa ideal. Detaljerna stiliseras
ibland i preciös sirlighet. På sätt och vis kan man betrakta denna
stilisering som en motsvarighet till Matisse-elevernas måleri.
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
