Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår egen tids konst, av Bo Lindwall och Lars Erik Åström - Den moderna skulpturen. 1910-talet (B. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår egen tids konst
Gerhard Henning (f. 1880).
Stående naken kvinna. Göteborgs
konstmuseum. — Kai Nielsen
(1882—-1924), Aarhuspigen.
Statens museum for kunst,
Köpenhamn. I Danmark hade arkitekten
Borch omkring 1901 talat om
»Klumpen i Bygningen» och
därvid tänkt på en detaljlös helhet med
stark materialverkan. Kai Nielsen
som blev banbrytaren för den nya
rent artistiska synen på
konstskap-andet tog upp slagordet och
tillämpade det på skulpturen. Liksom
målarna nu skulle respektera ytan
skulle skulptörerna respektera
blocket eller i varje fall en given strängt
definierad begränsningslinje
innanför vilken figuren kunde röra sig.
Kai Nielsen var inte trogen sin
grundsats, mot slutet av hans liv
tar de barocka tendenserna
överhanden. Gerhard Henning började
med små graciösa statyetter som
han gjorde för Den kongelige
porcelaensfabrik men först på
20-talet framträder han offentligt som
skulptör i stort format. Han utgick
från den öppna formen och
arbetade sig fram mot en enkelt sluten
stil.
Johannes Bjerg (f. 1886),
El-skovskampen. Bjerg, som i Paris
röre världskriget kom i kontakt
med både Maillol och
Archi-penko, anser att den fria plastiken
skall utveckla sin rörelse inom
ett geometriskt beräknat rum.
Den abstrakta tendensen som gjort sig märkbar i måleriet kan man om
också i mindre grad skönja i skulpturen. Några få konstnärer vågar
experimentera med mer eller mindre nonfigurativa motiv, men ingen
fängslas för livet av denna nya stil. De återgår snart till verkligheten, men man
anar ofta bakom den levande realistiska formen en konstruktiv stomme.
I allmänhet strävade de nordiska skulptörerna efter stil i anknytning
till äldre epokers ideal. Danskarna vänder sig mot italiensk renässans och
barock och mot fransk rokoko. Den högtstående danska keramiska
industrin stimulerade skulptörerna att arbeta i graciösa småformat och bidrog
till skulpturens unika popularitet i Danmark. Den sinnlighet som i så hög
grad karakteriserar tidens danska skulptur är säkerligen beroende av
konstnärernas studier i fransk rokoko för keramikindustrins räkning.
Svenskarna samarbetade inte sällan med arkitekterna vilket gav deras
verk stadga. De sökte i allmänhet anknytning till medeltid och
förrenässans, ibland också mot egyptisk och arkaisk grekisk konst. Mot slutet av
decenniet blev en våldsammare expressionism skönjbar, samtidigt visade
sig impulser från gotik och barock i den starkare och friare rörelsen.
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
