FÖRKORTNINGAR. I lexikonet lia, förutom vissa i vanlig skrift allmänt förekommande förkortningar, även använts följande: a. b. ■= aktiebolag ar al). = arabiskt astr. = astronomi Bil. = bilaga biol. — biologi bot. = botanik byggnk. = i byggnadskonsten cl. = centiliter cm. = centimeter d. = död dep. = departement dg. = decigram dl. = deciliter dm. = decimeter d. o. = detta ord d. y. = den yngre d. ä. = den äldre e. Er. = tefter Kristi födelse el. = eller eng. = engelskt /. = född fam. — familj fem. = femininum f. Kr. = före Kristi födelse fr. = franskt fys. t= fysik f. å. = följande år geol. = geologi geom. = geometri ögr. = gånger gr. = grader, gram grek. = grekiskt hand. = han delsterm har = hektar hebr. = hebreiskt hg. = hektogram hist. = historia hkr. = hästkrafter hl. = hektoliter ind. = indiskt inv. = invånare it. = italienskt jfr = jämför jur. = juridik kbcm. = kubikcentimeter kbdm. = kubikdecimeter kbm. = kubikmeter kem. = kemi kg. = kilogram km. = kilometer krigsv. = i krigsväsendet kw. = kilowatt kvkm. = kvadratkilometer l. = liter lantbr. = i lantbruket lat. = latinskt m. = meter mat. = matematik med. = medicin meteor. = meteorologi mg. = milligram miner. = mineralogi mm. = millimeter m. u. h. = meter under havet mus. *= musik myt. = mytologi m. ö. h. «= meter över havet n. — norr N. F. = Nationernas Förbund nv. = nordväst nö. = nordöst ordn. — ordning pers. = persiskt pl. = plansch plur. — pluralis portng. = portugisiskt prov. = provins k. = psykologi s. = söder ning. = si ngn la ris sjöv. = i sjöväsendet sp. = spanskt språlcv. = i språkvetenskapen sv. = svenskt, sydväst s. å. — samma år sö. = sydöst t. = talet tekn. = tekniskt tjeck. = tjeckiskt turk. = turkiskt ty. = tyskt v. = väster zool. = zoologi ö. = öster Asterisk (*) efter ett ord antyder, att under detta ord vidare upplysning angående uppslagsordet erhålles. UTTALSBETECKNING. Tonvikten på ett ord utmärkes genom apostrof (’) efter den stavelse, som skall betonas. Om apostrof ej finnes, skola stavelserna ha lika stark tonvikt. Ord, som sluta på -sion, -tion el. ism, ha alltid tonvikt på sista stavelsen och äro ej försedda med apostrof. Apostrofen placeras efter vokalen för att utmärka lång stavelse och efter konsonanten för att utmärka kort stavelse, t. ex. ma'n (hästens man), man’ (en person). O i utländska ord uttalas som å, då ej annorlunda angives genom uttalsbeteckning. För en del ord angives uttalet endast för de stavelser, som ha från stavningen avvikande uttal, t. ex. Huhrområdet [ro’rj. Vid de ord, där uttalsbeteckning förekommer, torde följande vara att observera. se utläses som kort c med dragning åt ä g t, „ hårt g (t. ex. i gata) k „ „ hårt k (t. ex. i kula) o „ „ slutet o (t. ex. i stor) ng betecknar det franska näsljudet (vokalen före ng skall samtidigt uttalas genom både näsan och munnen) sj „ vanligt sje-ljud (t. ex. i sked) sj „ ett tonande sje-ljud (t. ex. i det franska jour) th „ engelska läspljud