inom det centralasiatiska höglandet. Sjön är mycket fiskrik, men med undantag för några fiskestationer ligga de ökenartade stränderna öde. Ar.améer kallas ett med israeliterna besläktat folk av semitiskt ursprung. I närheten av den syrisk-arabiska öknen vistades de som nomader, men under andra årtusendet f. Kr. bildades en del mindre stater nö. om Judéen. Den förnämsta blev Damaskus, som dock jämte de flesta aramei-ska staterna intogs av assyrierna år 734 f. Kr. I Palestina var arameiskan det gängse talade språket vid tiden för Jesu framträdande. A’rarat, v. Asiens högsta fjäll, 5,200 m. ö. h., beläget i ö. delen av Armeni-ska höglandet (sö. om Svarta havet). Arauca’ria, växtsläkte, hörande till barrträden (Pinacese) med flera arter i Sydamerika och Australien. De ha vågräta, kranssittande grenar med breda, styva barr. A. odlas i Sverige ofta som krukväxt. A. imbricata och A. brasiliana ha stora kottar, vilkas frön tjäna infödingarna till föda. De växa i stora skogar på Andernas sluttningar i Sydamerika. Arauka’ner, indianstam i s. Chile på omkring 100,000 individer. Arbetarbladet, socialdemokratisk tidning i Gävle, grundlagd 1902, daglig sedan 1905. Arbetarbostäder, se Bostadsfrågan. Arbetar börs, en i vissa länder förekommande, av fackföreningar upprättad institution för studier av arbetsmarknaden, arbetsförmedling m. m. Arbetarbörserna motsvara i övrigt vanligen ”Folkets hus” i Sverige. Ar-betarbörsen i Liége, som upprättades år 1880, är den äldsta. Den mest kända torde vara arbetarbörsen i Paris, från vilken arbetarnas fackliga landsorganisation, C. G. T. (Confé-dération générale du travail), ledes. Arbetarekommun. De lokala organisationerna inom Sveriges socialdemokratiska arbetarparti och inom kommunistiska partiet kallas arbetarekommuner. Genom dessa sker anslutningen till resp. partier. Arbetaren, syndikalistisk, daglig tidning i Stockholm, grundlagd 1922. Arbetarfrågan i modern mening är en produkt av industrialismen och framträdde därför tidigast i England, föregångslandet på den industriella utvecklingens område. Äldre tiders pa-triarkaliska förhållanden mellan arbetsgivare och arbetare avlöstes mer och mer av ett rent affärsmässigt förhållande. De löntagande kroppsarbetarna framträdde för första gången som en socialt avgränsad klass. Drivna av olika faktorer utnyttjade företagarna mer eller mindre sitt övertag över de oorganiserade och därför i den ekonomiska striden underlägsna arbetarna. Barns och kvinnors arbetskraft utnyttjades hänsynslöst. En omänskligt lång arbetstid, dåliga arbetsförhållanden och låga löner kännetecknade det industriella livet. Framstegen på produktionens område köptes med stora offer av människomaterial. Under inflytande av de härskande ekonomiska doktrinerna och traditionerna från äldre tider ställde sig statsmakten neutral, där den icke uppträdde direkt fientlig mot de försök att ernå en förbättrad ställning, som gjordes från kroppsarbetarnas sida. De olidliga förhållandena, som med nödvändighet krävde en förändring, framkallade så småningom organiserade sammanslutningar bland kroppsarbetarna, vilkas syfte var att genom enhetligt uppträdande söka förbättra löno- och arbetsförhållandena samt levnadsförhållandena över huvud taget. Föregångslandet var även i detta avseende England. Ur dessa sammanslutningar av olika slag och med olika program utvecklade sig sä småningom den moderna fackföreningsrörelsen*. I England var fackföreningsrörelsen länge helt opolitisk och inriktad enbart på rent ekonomiska spörsmål. På den europeiska kontinenten (särskilt i Tyskland) fick den däremot snabbt under inflytande av de socialistiska strömningarna en politisk karaktär. A. är intet enhetligt spörsmål. Den innesluter tvärtom hela det komplex av frågor, som beröra arbetareklassens ekonomiska och sociala ställning. Arbetarnas och arbetsgivarnas inbördes förhållande som parter på arbetsmarknaden (se Arbetsfred) är en sida av A. Frågorna om arbetarnas med-inflytande på ledningen av produktionen (se Industriell demokrati) är en annan. En tredje bilda frågorna om arbetarskydd (se Arbetarskyddslag-stiftning). Till A. höra vidare en serie försäkringsfrågor såsom arbetslöshetsförsäkring, försäkring mot olycksfall i arbetet m. fl. (se Socialförsäkring), liksom frågan om de åtgärder, som kunna vidtagas i syfte att förbättra de lön ta gande kroppsarbetarnas bostadsförhållanden (se Bostadsfrågan), och många andra spörsmål. Från olika utgångspunkter hava olika teorier uppställts rörande de vägar, som böra följas, då man söker nå fram till en mer eller mindre fullständig lösning av A. Den äldre liberalismen, den s. k. manchesterliberalis-men, hävdade den fria konkurrensens suveränitet. Staten borde ställa sig neutral till striderna på arbetsmarknaden och allenast tillse, att dessa