111 Arbetarförsäkring—Arbetarskyddslagstiftning 1112 fördes med lagliga medel (se Liberalism). Socialismen ser lösningen i en fullständig omdaning av produktionsförhållandena. Det allmänna skall inträda som ägare av produktionsmedlen och som företagare, företrätt av stats-, kommun- el. andra för detta ändamål skapade organ (se Socialism och Socialdemokrati). En modern socialreformatorisk riktning anser visserligen ett bibehållande i huvudsak av det nuvarande produktionssystemet som en nödvändighet, om produktionen ej skall bliva lidande och gå tillbaka, men anser det samtidigt erforderligt, att staten på olika sätt ingriper reglerande i det ekonomiska livets förhållanden och genom lagstiftning av skiftande art söker avhjälpa existerande missförhållanden och trygga kroppsarbetarna mot oförvållade svårigheter av olika slag (se Katedersocialister, Liberalism och Socialpolitik). Arbetarförsäkring, vissa grenar av den allmänna socialförsäkringen, som taga särskilt sikte på att tillgodose de kroppsarbetande klassernas intressen, t. ex. arbetslöshetsförsäkringen. Arbetarinstitut, läroanstalt, vars syfte är att genom systematiskt anordnade populärvetenskapliga föreläsningar och kurser meddela undervisning av allmänbildande natur åt personer, som ej varit i tillfälle erhålla högre skolbildning. Det äldsta arbetarinstitutet är det av D :r Anton Nyström år 1880 grundade Stockholms arbetarinstitut, som ledes av en styrelse och en föreståndare, valda av den år 1883 för institutets stödjande grundade arbetarinstitutsföreningen. Institutet, som alltsedan 1894 har eget hus, åtnjuter anslag av Stockholms stad och av staten. Den person, som jämte initiativtagaren spelat den största rollen för institutets verksamhet, är professor Knut Kjellberg, vilken efterträdde grundaren som föreståndare år 1908 och sedan kvarstod pä denna post till sin död år 1921. Med Stockholms arbetarinstitut som förebild hava liknande institutioner grundats förutom på andra orter i Sverige även i Finland och Norge. Ett liknande syfte som arbetarinstituten fullfölja föreläsningsföreningarna och föreläsningsanstalterna. Jfr Folkbildningsarbete. Arbetar-marseljäsen, tyska socialdemokraternas sång, första gången sjungen vid Lassalles begravning. Melodi : Franska marseljäsen. Svensk översättning: ”Nu upp till kamp för frihet, bröder . ..” Arbetarnes Bildningsförbund (A. B. F.), en av faekliga, kulturella och politiska riksorganisationer inom arbp-tarrörelsen samt Kooperativa förbundet år 1912 bildad sammanslutning, vars uppgift är att vara centralpunkt för det frivilliga bildningsarbetet inom till dessa organisationer anslutna föreningar. A. organiserar föreläsnings-, studiecirkels- och biblioteksverksamhet, stödjer sådan verksamhet genom anslag, förmedlar föreläsningar och bokinköp m. m. A. utger sedan 1922 en egen tidning ”A. B. F.”. Ledningen utgöres av ett representantskap, bestående av ombud för de anslutna riksorganisationerna. Ordförande i representantskapet och i det av detta valda verkställande utskottet är Rickard Sandler. De anslutna riksorganisationerna voro år 1920 21 med ett medlemsantal av sammanlagt 1,010.000. Dä emellertid samma person ofta tillhör mer än en organisation torde antalet anslutna bli c :a 000.000. Antalet i studiecirkelarbetet aktivt deltagande uppgick under verksamhetsåret juli 1925— juni 1920 till 28,757. I föreläsnings-kurserna deltogo 33.117. Bibliotekens bokbestånd utgjorde 212,918 band och antalet boklån 475,537. Verksamheten finansieras dels med avgifter från de anslutna organisationerna och med kursavgifter, dels med anslag från staten, kommuner och landsting. Arbetarråd, av arbetarna vald representation för samarbete beträffande ett företags ledning. Jfr Industriell demokrati. Arbetarrörelsen. Se huvudsakligen Arbetarfrågan, Fackföreningsrörelsen, Kommunism, Socialism och Socialdemokrati. Arbetarrörelsens arkiv tillhör Sveriges socialdemokratiska parti och Landsorganisationen gemensamt. I arkivet samlas tryck, handlingar och dokument rörande arbetarrörelsen, som kunna hava el. få historiskt intresse. Arbetarskyddslagstiftning. Under detta begrepp sammanfattas i allmänhet lagstiftning om skydd mot yrkes-fara, lagstiftning, genom vilka särskilda bestämmelser meddelas rörande barn- och kvinnoarbete, samt lagstiftning om begränsning av arbetstiden för arbetare över huvud taget inom vissa yrken el. generellt. Kravet på genomförande av en speciell arbetare-skyddslagstiftning har vuxit fram jämsides med den moderna industrialismens utveckling. Tidigast har detta krav rests i de länder, som gått i spetsen vid den industriella utvecklingen. De första stegen på arbetar-skyddslagstiftningens område togos ’i överensstämmelse härmed av England, där de faror, industrialismen medför för folkmaterialet, tidigast framträdde i öppen dager. I alla civiliserade länder finnes numera lagstiftning till skydd mot yr-kesfara, d. v. s. till skydd mot olycksfall i arbete el. mot ohälsa till följd av