Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarskyddslagstiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta. Av äldre datum än
yrkesfare-lagstiftningen äro emellertid de första
lagar, varigenom barn- och
kvinnoarbetet reglerades. Såsom den första
arbetarskyddslagen över huvud taget
brukar betecknas en i England år 1S02
utfärdad lag rörande begränsning av
arbetstiden* för barn, anställda inom
textilindustrien. Hur långt avlägsen
man vid denna tidpunkt ännu var från
de uppfattningar, som prägla vår tid,
inses av att man i denna lag icke
ansåg sig kunna gå längre än till en
begränsning av maximalarbetsdagen för
barn till 12 timmar. Av långt
senare datum äro däremot de lagar,
varigenom en begränsning av
arbetstiden stadgats även för vuxna
manliga arbetare. En dylik lagstiftning,
varigenom arbetstiden begränsas till
åtta timmar pr dag eller fyrtioåtta
timmar pr vecka, har emellertid
numera genomförts i ett rätt betydande
antal stater, bland dem Belgien,
Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge,
Polen, Schweiz, Sverige,
Tjeckoslovakien, Tyskland m. fl.
Utvecklingen på
arbetarskyddslag-stiftningens område har
karakteriserats av att samtidigt som allt flera
förhållanden reglerats i
lagstiftningsväg, skyddslagstiftningen, som från
början huvudsakligen avsåg de
egentliga fabriksarbetarna, vidgats till att
omfatta allt större grupper av
arbetare. Karakteristiskt för de sista
decenniernas arbete på
arbetarskydds-lagstiftningens område har också varit
en strävan att internationalisera
lagstiftningsarbetet i syfte bl. a. att
undanröja en invändning, som ofta rests
mot framkomna förslag till
utbyggnad av arbetarskyddslagstiftningen,
nämligen att det land, som går i
spetsen, försvagar sin ställning i den
internationella ekonomiska
konkurrensen. År 1900 stiftades också i Paris
Internationella föreningen för
lag-stadgat arbetarskydd, som genom sina
kongresser och genom sin till Basel
förlagda byrå utfört ett betydelsefullt
arbete. Denna sammanslutning
existerar alltjämt. Den betydelsefullaste
verksamheten för
arbetarskyddslag-stiftningens internationalisering
utfö-res emellertid numera genom den i
samband med fredsslutet efter
världskriget upprättade Internationella
arbetsorganisationen, som
sammanträder till årliga konferenser och har en
permanent byrå i Genéve (se
Arbets-byrå). På de hittills hållna
konferenserna hava åtskilliga
betydelsefulla konventionsförslag antagits, bl. a.
berörande barn- och kvinnoarbetet,
arbetstidsbegränsning m. m. På
konferensen i Washington 1919 antogs
bl. a. en konvention om lagstadgad
begränsning av arbetstiden till 8 tim-
mar om dagen eller 48 timmar i
veckan. Det har emellertid visat sig
förenat med betydande svårigheter att få
konventionsförslagen ratificerade
(godkända) av de olika staterna.
Den svenska
arbetarskyddslagstiftningen härstammar från slutet av
1800-t. De betydelsefullaste av de nu
gällande lagarna äro
arbetarskyddslagen av år 1912 samt den lag om
arbetstidens begränsning
(åttatim-marslagen), som antogs första gången
år 1919.
Arbetarskyddslagen av 1912 har ett
mycket vidsträckt tillämpningsområde,
då den avser praktiskt taget allt
arbete, som för annans räkning utföres
av någon, som ej är att anse som
självständig företagare. I fråga om
skydd mot arbetsfara innehåller lagen
det principiella stadgandet, att det
tillkommer arbetsgivaren att iakttaga
allt, som i avseende på
arbetslokaler, maskiner och redskap el. eljest
med hänsyn till arbetets natur
skäligen kan anses av nöden för att skydda
hos honom sysselsatta arbetare mot
olycksfall och ohälsa i arbetet. Lagen
innehåller därjämte en serie
tillämpningsföreskrifter till denna allmänna
grundsats. Kungl. Maj :t äger
därjämte, då så erfordras, utfärda
kompletterande föreskrifter. Förutom
bestämmelserna rörande skydd mot
yr-kesfara innehåller lagen
bestämmelser om minderårigas (personer under
18 år) och kvinnors arbete. I fråga om
minderåriga finnas stadganden bl. a.
rörande den ålder, vid vilken de få
användas i industriellt arbete.
Ålders-bestämmelserna äro olika för gossar
och flickor och för olika slag av
arbete. Den högsta minimiåldern — 15
år — gäller för arbete under jord, den
lägsta — 12 år — för arbete inom
hantverk, handel m. m. Vidare
finnas bestämmelser rörande förbud mot
minderårigas användande till
nattarbete, om arbetstidens begränsning,
om rätt till ledighet för deltagande i
viss undervisning, om
läkareundersökning m. m. I fråga om kvinnorna
finnas bestämmelser rörande bl. a.
barnsängsledighet och nattarbete.
Åttatimmarslagen, som antogs
första gången provisoriskt år 1919, har
sedermera antagits på nytt och i vissa
avseenden modifierats åren 1921, 1923
och 1926. Den är ännu ej definitivt
antagen utan gäller provisoriskt till
utgången av år 1930. Lagen äger ej
till-lämpning på företag med högst fyra
arbetare. Från dess tillämpningsområde
har också undantagits arbete, Som
ut-föres i arbetarens hem, arbete i
statens tjänst, skeppstjänst, jordbruket
med dess binäringar, trafikpersonal
vid järnvägarna, handel, sjukvård,
fattigvård m. fl. yrkesgrenar. Lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
