tvister, d. v. s. tvister, som röra tolkningen av bestämmelserna i ett kollektivavtal, och skiljedom i intressetvister. Obligatorisk skiljedom finnes i Sverige icke lagstadgad för någotdera slaget av tvister. Därest bägge parterna så önska, kunna däremot rättstvister för avgörande hänskjutas till den genom en år 1920 antagen lag upprättade Centrala skiljenämnden för vissa arbetstvister. Av nämndens sju ledamöter utses tre, däribland ordföranden, av Kungl. Maj :t, två av arbetsgivareorganisationerna och två av landsorganisationen. De tvister, som nämnden äger handlägga, finnas närmare angivna i lagen, och den äger rätt att själv vägra taga befattning med frågor, som hänskjutas till den. I åtskilliga främmande länder finnas obligatorisk skiljedom i rättstvister stadgad såsom t. ex. i Danmark och Norge. Obligatorisk skiljedom i intressetvister finnes genomförd endast i ett fåtal länder. Föregångsland i detta avseende har varit Nya Zeeland. För speciella näringsgrenar med särskilt vital betydelse för samhället (t. ex. järnvägsdrift) finnes dock i åtskilliga länder obligatorisk skiljedom i intressetvister lagstadgad. Även för Sveriges vidkommande är frågan om vidtagande av särskilda åtgärder till förebyggande av s. k. samhällsfarliga arbetsinställelser (arbetsinställelser vid kommunikationsföretag, sjukvårdsinrättningar, de kommunala belys-ningsverken och liknande företag) aktuell. Arbetsfördelning. Medan under äldre tider de enskilda hushållen voro i hög grad självförsörjande, så att inom ett hushåll tillverkades praktiskt taget allt, som hushållsmedlemmarna för sitt uppehälle behövde, är hela det moderna ekonomiska livet grundat på byteshushållning. För de varor och tjänster, som den ene kan tillhandahålla, förvärvar han medel, som sätter honom i stånd att anskaffa för honom erforderliga varor, över vilka andra disponera. Den arbetsfördelning, som härav åstadkommes, ger ökad effektivitet åt arbetet och leder därmed till ökad produktion. Arbetsfördelningen har dock icke stannat därvid, att de olika yrkena såsom under skråtiden förbehållits olika personer. Efter storindustrialismens genombrott och jämsides med maskinteknikens utveckling har även den enskilda industriproduktens tillverkning fördelats på ett flertal händer, som hava att utföra skilda detaljer i tillverkningsprocessen. Arbetsfördelningen är en av de avgörande förutsättningarna för den nuvarande levnadsstandardens bibehållande. Som de flesta goda ting har den dock även mindre goda biverkningar. Den gör arbetet ensidigare och mera enformigt. Den skaparglädje, som den enskilde arbetaren kan känna, då det föremål, han skall tillverka, växer fram under hans händer, finns det föga utrymme för. Arbetsförmedling innebär att bereda en person, som önskar arbetsanställ-ning av visst slag, möjlighet att komma i kontakt med en annan person, som har användning för arbetskraft av det slag, över vilken den förstnämnda disponerar, överskott av arbetskraft på en ort inom ett visst yrke och samtidigt underskott av arbetskraft inom samma yrke på en annan ort och av dylika ojämnheter betingad arbetslöshet kan helt eller delvis utjämnas genom en effektiv arbetsförmedling. Även en ändamålsenlig övergång från yrken med konstant överskott av arbetskraft till andra yrken kan befrämjas av en dylik. Den betydelsefullaste delen av arbetsförmedlingen i Sverige handhaves av den offentliga arbetsförmedlingen, bestående av ursprungligen efter tyskt och schweiziskt mönster upprättade, offentliga arbetsförmedlings-anstalter. Dessa äro dels rent kommunala, såsom t. ex. i Stockholm, Norrköping och de skånska städerna, dels länsanstalter, under vilka sortera filialkontor. Såväl de kommunala anstalterna som länsanstalterna åtnjuta statsanslag och äro underkastade en statlig kontroll, som utövas av socialstyrelsen. Vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen finnes även privat arbetsförmedling, dels yrkesmässigt bedriven av kommissionärer — kommissionärsrörelse är underkastad särskilda föreskrifter och för dess utövande kräves tillstånd av vederbörande länsstyrelse, i Stockholm av överståthållareämbetet — dels för medlemmarnas räkning av vissa yr-kessammanslutningar. Arbetsgivareföreningar. Arbetarnas allt starkare fackliga organisation har i flertalet industriländer framkallat motsvarande sammanslutningar på arbetsgivarsidan, arbetsgivareföreningarna. Den internatio na litet, som karakteriserar arbetsmarknadens problem, har liksom bland arbetarna även bland arbetsgivarna, ehuru ej i lika hög grad, medfört samarbete utöver de nationella gränserna. Mellan arbetsgivareföreningarna i Sverige, Norge, Danmark och Finland äger sålunda sedan åtskilliga år tillbaka ett permanent samarbete rum. Med särskild hänsyn till arbetsgivarnas gemensamma intressen på sociallagstiftningens område har därjämte en internationell arbetsgivaresammanslut-