Armpolyp. Arndt. — 1. J. A. A., 1555—1621, protestantisk teolog, författare till den förr mycket lästa uppbyggelseboken, "Fyra böcker om den sanna kristendomen”. — 2. E. M. A., 1769—1860, skald och historiker. A. var en av ledarna i den mot Napoleon riktade fosterländska rörelsen i Tyskland i början av 1800-t. och utgav talrika propagandaskrifter och patriotiska dikter. Vistades tidvis i Stockholm. Arngrim, fornnordisk viking, ägde sagosvärdet Tyrfing. Arnhem, stad i ö. Nederländerna vid Rhen. 70.000 inv. A’rnica, växtsläkte, fam. Compositse, Hit hör Hästfibbla (A. montäna), som har gulblomstrig, stor blomkorg. Av blommorna beredes A.-tinktur, som ibland användes till omslag vid (kon-tu si ön er) b lån a der. A’rnim, Anna Elisabet (Bettina) von, f. Brentano, 1785—1859. Spelade en viss roll bland den nyromantiska riktningens författare i Tyskland. A. stod bl. a. i ett varmt vänskapsförhållande till Goethe. A’rnljot Gel’line, en för sin kroppsstyrka bekant jämtländsk stigman, som stupade i slaget vid Stiklastad 1030. A. är hjälten i en dikt av Björnson och i en opera av Peterson-Berger. A’rno, flod i Tosliana, Italien, segelbar för mindre fartyg från mynningen förbi Pisa och till Florens. Arnoldson, K. P., 1844—1916, skriftställare, stiftade 1883 Svenska freds-och skiljedomsföreningen och har i talrika skrifter, bl. andra Seklernas hopp. sökt befordra freds-saken. A. vnr riksdagsmnn i andra kammaren 1882— 87 och erhöll Nobelska fredspriset tillsammans med Bajer 1908. Aro’m, vällukt, vanligen från flyktiga ämnen med fin kryddlukt, som förekomma hos en del växter, Aroma’tiska föreningar, sådana organiska föreningar, vilka kunna härledas ur benzol. A’ros (ursprungligen åmynning), namn på två medeltida svenska städer. Västra A. låg vid Svartåns utflöde i Mälaren och namnet sammandrogs efter hand till Västerås, östra A. låg vid Fyrisåns dåtida mynning i Mälaren. 1273 flyttades biskopssätet från Uppsala till östra A., vilket hädanefter kallades Uppsala, medan det forna biskopssätet fick namnet Gamla Uppsala. Arose’niu8, I. A. H., 1878—1909, svensk målare med en egendomligt fantasifylld, melankolisk humor. Flera av hans arbeten finnas i Göteborgs museum (Flickan med ljuset). Arpeggia’to el. arpeggio, på harp-manér brutna ackord, där tonerna alltså följa något efter varandra och ej anslås absolut samtidigt. Ar’rak, spritdryck, framställd ur ris, rörsockermelass el. palmsaft. Arrangemang’ rangsje-J, [-anordning, föranstaltning. — Arran-g e’r a, anordna. Arras [ara’], stad i n. Frankrike, sv. om Lille. 25,000 inv. A., som hade många märkliga, gamla byggnadsverk, blev till stor del förstört under de bittra strider, som under världskriget rasade i trakten 1914, 1915 och 1917. Arrcirdc. För jordbruksarrende gäller lag av 14 juni 1907 med vissa senare tillägg. Jfr Vräkning. Arrest’, fängsligt förvar; (militär)-häkte. Arrete’ra, stanna, hejda. Arrhe’nius. — 1. Jakob A., 1642— 1725, svensk psalmdiktare, från vilken flera av den nu gällande psalmbokens sånger härröra. — 2. Johan Petter A., 1S11—89, lant.bruksvetenskaplig författare, grundläggare av Ultuna lantbruksinstitut och dess förste föreståndare. — 3. Svante A., f. 1859, världsbekant fysiker och kemist, professor vid Stockholms högskola 1S95 —1905, därefter föreståndare för Nobelinstitutet för fysikalisk kemi. A. är grundläggare av den elektrolytiska dissociationsteorien, som verkat revolutionerande inom den teoretiska kemin och varit av stor betydelse för kemins praktiska tillämpningar. A. har- författat flera viktiga arbeten även inom andra områden av kemin och fysiken samt utgivit läroböcker och flera mycket lästa populärvetenskapliga arbeten, såsom Stjärnornas öden, Människan inför Världsgåtorna m. fl. A. erhöll Nobelpriset i Kemi 1903. Arrivism, lycksökerj,