för Kr. f. återstod av staden endast ruiner. Jfr Babylonien. Babylo’nien, ett uråldrigt kulturland kring floderna Eufrats och Tig-ris’ nedre lopp. B :s historia går tillbaka flera årtusenden f. Kr. Invånarna voro sumerer, ett ‘orientaliskt folkslag av okänd härkomst, och landet var uppdelat i flera småstater. Emellertid grundade inträngande semitiska stammar nya stater i B. och av dessa blev Akkad den förnämsta. Akkad utvidgades omkr. 2850 f. Kr. till ett stort välde mellan Medelhavet och Persiska viken. Konung Hammurabi, tillhörande Babylons första dynasti (2225—1926 f. Kr.), gjorde sig till herre över alla babyloniska stater, vilka han även gav en gemensam lagsamling. Omkr. 1800 inträngde i B. ett troligen indo-europeiskt folk, kas-siterna, vilka härskade ända fram pä 1200-t. f. Kr., varefter en babylonisk ätt åter kom till makten. Mot slutet av 1100-t. intogs B. av Assyriens konung. Babylonierna gjorde emellertid ständiga upprorsförsök, vilket ledde till Babylons förstöring (689). Staden återuppbyggdes dock av As-sarliaddon, vars son Samas-sum-uk-in (668—648) blev konung i B., medan brodern Assurbänipal härskade över Assyrien. ' Assurbanipal införlivade snart även B. med sitt välde, men efter hans död bemäktigade sig Nabo-polassar, av kaldéernas stam, B:s tron (625—604). Tillsammans med meder-na besegrade han Assyrien och intog Ninive år 606. Vid delningen av Assyrien fick B. därefter dess besittningar i Syrien och Palestina. Nebukadnesar II (604—561) gjorde framgångsrika härtåg till Egypten och Syrien. Under hans styrelse inträffade det nybabyloniska rikets största blomstringstid. Den följande tiden medförde en avsevärd tillbakagång, och 539 f. Kr. föll Babylon för den persiske konungen Kyros. — Vår kännedom om B. grundar sig huvudsakligen på de arkeologiska grävningar, som utförts sedan mitten av 1800-t. Babylonierna tillhörde den semitiska rasen men hade starka, icke-semitiska inslag, kanske mest av sumerer. B. var en monarki med ärftlig kungavär-dighet. Konungen var såsom nationalgudens ställföreträdare enväldig men stod oftast helt under prästernas inflytande. Det babyloniska samhällslivet känner man genom tolkning av kilskrifttavlorna (se Kilskrift). Av de babyloniska gudomligheterna voro Bel, Ea, Istar och Marduk de förnämsta. Redan då man först kunnat spåra den babyloniska kulturen, nämligen i 5:e årtusendet f. Kr., stod den på en hög nivå. Man hade ett ordnat samhällsliv med skriftspråk och långt driven konst. I 3:e årtusendet f. Kr. stod den babyloniska konsten på sin höjdpunkt. Den präglades av värdighet, stränghet och noggrann verklighetstrohet, men den saknade fantasi och smidighet. Från babylonierna fick det assyriska folket sin konst, liksom sin kultur i allmänhet. Liksom de intimt sammanhängde politiskt, uppburo de gemensamt en av forntidens mest imponerande kulturer. Deras förnämsta blomst-ringsperiod inföll, när egypternas kultur börjat visa tecken på tillbakagång, och innan den grekiska kulturen nått sin storhetstid. Babylo’niska fångenskapen eller exi’len. År 597 f. Kr. bortförde den babyloniske konungen Nebukadnesar en del av judarna i fångenskap. År 586 intog lian på nytt Jerusalem, förstörde staden och förde större delen av befolkningen till Babylon. År 538 frigåvos judarna och en del av dem återvände då till Jerusalem. Bacearat [bakkara’], fr., Baccara, franskt hasardspel med kort. Bacchus, se Dionysos. Bach, Johan Sebastian, 1685—1750, tysk tonsättare, kantor vid Thomas-kyrkan i Leipzig. B. behärskade mästerligt den musikaliska formen, som han noggrant iakttog. Han räknas som den stränga klassiska musikens förnämsta representant och har kallats den tyska musikens fader. För orgel och piano har B. skrivit koraler, preludier, fugor, suiter m. m. Mest känd är samlingen Wohltempe-riertes Klavier. Utom en del kammarmusik har B. vidare skapat mäktiga körverk, Matheuspas-s i o n e n m. fl. Bachelor [bsefsj-], engelsk universitetsexamen, närmast motsvarande vår kandidatexamen. B. of arts *= fil. kand. B. of divinity = teol. kand. B. of laws = jur. kand. B. of medicine = med. kand. Bachsjisj el. Baklisjisj, pers.-arab., drickspengar. Bacill’, se Bakterier. Bacillbärare, person, som härbärgerar sjukdomsalstrande bakterier i sin kropp utan att själv vara sjuk. Särskilt vid nervfeber och difteri utgöra B. en fara som smittospridare. Back, sjöv., däcket framom främsta masten. Besättningens rum, skansen, ligger vanligen på handelsfartyg under B. Backa ett segel el. brassa back, sjöv., inställa ett segel så, att vinden får verka på det för ifrån. Backamo. Bohusläns regementes övningsplats till 1913 i närheten av Ljungskile. Därefter förflyttades regementet till Uddevalla. Tidens Lexikon. 7