Berberis. Fruktklase och gren med blomklasar. Ber’beris, buskväxt (B. vulgaris) med taggsågade blad, tornar och gula blomklasar. B. är vanlig i Sverige. På senare år har den på en del håll utrotats, då den härbärgerar svartrostsvampen, som angriper sädesslagen. Bereeuse [bärsö’s], fr., vaggsång. Berchtold, L. A. J. S., f. 1863, österrikisk-ungersk politiker, var sändebud i Petersburg 1906—11, blev 1912 öster.-ung. utrikesminister och avsände som sådan det ultimatum till Serbien efter Sarajevo-inordet, som närmast föranledde världskriget. B. avgick som utrikesminister 1915. Beredning. Enligt regeringsformen skola alla ärenden, innan de föredragas i konseljen, vara utredda genom inhämtade nödiga upplysningar från vederbörande ämbetsverk. Vanligen tillgår så, att ärendet, sedan det överlämnats till vederbörande depar-tementsbyrå och där behandlats, före-drages av kanslirådet inför departementschefen i närvaro av expeditionschefen. Innan ärendet sedan avgöres, dryftas det i statsrådsberedningen, vilken i allmänhet utgöres av departementschefen samt ett el. två konsultativa statsråd med statssekreteraren, expeditionschefen el. någon departementstjänsteman som föredragande. Beredningsutskott, ett av stadsfullmäktige i vissa städer årligen valt utskott med 5—12 medlemmar. Stadsfullmäktiges ordförande ocli vice ordförande äro vanligen självskrivna ledamöter. B. har till uppgift att förbereda ärendenas behandling i stadsfullmäktige. B. infördes i Stockholm 1863 och ombildades 1920 till ett stads-kollegium med borgarråd som medlemmar. Bere’zina, biflod til Dnjepr, varifrån leder en kanal till Duna, förmedlande sjöfartsförbindelse mellan östersjön och Svarta havet. B. är i krigshistorien bekant från Karl XII:s och Napoleons ryska fälttåg. Berg. — 1. J. Fritjuv B., 1851—1916, folkskollärare i Finspong, liberal riksdagsman i 2:dra kammaren 1891— 1916 och ecklesiastikminister 1905—6 och 1911—14. B. genomdrev nystav-ningsreformen 1906, upprättandet av folkskoleöverstyrelsen och arbetade på förbättring av folkundervisningen och av folkskollärarnas ställning. — 2. C. A. B., f. 1857, director musices vid Lunds universitet sedan 1892. Som anförare för studentsången och som tonsättare har B. ernått en vidsträckt popularitet. — 3. G. Ruben G :son B., f. 1876, docent vid Stockholms högskola, språkman och litteraturhistoriker, har grundat tidskriften Språk o c h Stil och verkat som teaterkritiker och föreläsare. — 4. Bengt M. K. B., f. 1885, författare, har utgivit mycket lästa fågellivsskildring-ar, illustrerade med egna, skickligt tagna fotografier (Stora Karls ö, A b u M a r k u b). Ber’gamo, stad i Lombardiet, n. Italien. 62,000 inv. Handelsstad, fabrikation av sidenvaror. B. ligger vid n. kanten av den bördiga Lombardiska slätten, vid foten av Alperna. Bergamott’, namn på liten, rundad päronsort, möjligen härstammande från den italienska staden Bergamo. Bergand (Nyroca marila), en dykandart, som häckar i n. Sverige. Hannen har i praktdräkt metallglänsande, svart huvud och f. ö. svart, vit och brungrå teckning. Honan har vitt band vid näsroten och är f. ö. övervägande brun med vit vingspegel. Bergarter. Man skiljer pä grund av deras olika uppkomstsätt mellan två huvudgrupper av bergarter: eruptivbergarter (el. ”plutoniska” och ”vulkaniska” B.) och sedimentära B. (el. ”neptuniska” B.) — Eruptiv-bergarterna äro uppkomna ur glödflytande smältor, magmor, vilka från jordens inre trängt fram till jordytan såsom lavor ocli där stelnat som lavabergarter (vulkaniska B.), el. också har magman stelnat inne i jordskorpan på större el. mindre djup under dess yta och där bildat olika slags massiv (lakkoliter, baty liter, o. s. v.). Eruptivbergarternas kornigliet och andra egenskaper äro i hög grad beroende på om de stelnat på stort djup el. nära el. på jordytan; man skiljer därför mellan djupbergarter (plutoniska B.) och ytbergarter (vulkaniska B.). Inom båda dessa grupper indelas bergarterna efter sin kemiska beskaffenhet och efter de mineral, var-