Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berberis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varav de äro uppbyggda. De viktigaste
djupbergarterna äro: granit (med
kalifältspat och kvarts som
karakteristiska beståndsdelar); syenit (kali- och
natronfältspat); diorit
(kalknatronfältspat och hornblände); gabbro
(kalkfältspat och augit); i de två
förstnämnda ingå också, ehuru i
underordnad mängd, svart glimmer
augit el. hornblände. Granit och
syenit äro ljusa ("saliska") bergarter,
dioriter och gabbro mörka (”femiska”)
bergarter. Ytbergarterna indelas så,
att mot en djupbergart svarar en
ytbergart av samma kemiska
beskaffenhet: liparit el. kvartsporfyr (svarar
mot granit), trakyt el. kvartsfri porfyr
(mot syenit), andesit (mot diorit),
basalt och diabas (mot gabbro). Mot
ytbergarterna svara även vulkaniska
tuffer, uppkomna genom att vulkanisk
aska hårdnat till en porös bergart
(jfr Vulkaner). — De sedimentära
bergarterna ha i regel ursprungligen
uppkommit som avlagringar ur
vattnet. Om sålunda avlagrat material
sammankittas, uppstå olika
sedimentära bergarter, vilka på grund av sitt
uppkomstsätt oftast ha horisontell
utbredning, såvida de ej blivit indragna
i bergskedjeveckning. De vanligaste
sedimentära B. äro sandsten,
lerskiffer och kalksten. Man skiljer
mellan mekaniska, kemiska och
organiska sediment (se Sediment).
Sandsten och lerskiffer äro ursprungligen
mekaniska, olika saltavlagnngar, gips,
o. s. v. äro kemiska; kalkstenar äro
även vanligen kemiska sediment.
Såsom ex. på ett organiskt sediment kan
nämnas gyttja. — Man brukar som en
tredje grupp bergarter urskilja de
kristallina skiffrarna el. de
metamorfiska bergarterna, vilka på grund av
senare omvandling (metamorfos) fått
sin ursprungliga karaktär av eruptiv
el. sedimentär bergart mer el. mindre
fullständigt utplånad. Denna
omvandling har framkallats genom hög
värme, starkt tryck och kemiska
omsättningar, i de flesta fall på stort
djup. Till denna grupp höra bl. a.
gnejs, leptit, glimmerskiffer och
amfibolit.
Bergartsbildande mineral kallas de
mineral, som utgöra
huvudbeståndsdelarna i de vanliga bergarterna. Dit
höra i främsta rummet kvarts,
fältspater, glimmer, hornblände, augit
och olivin.
Bergborrning användes vid
bergsprängning, vid undersökning av
berggrunden för uppdagande av
malm-, kol- och oljeförekomster, för
uppsökande av grundvatten vid
brunnsanläggningar m. m.
Bergborrning kan antingen ske med handkraft
(handborrning) el. med maskinkraft
(maskinborrning). Vid handborrning
slås borrstålet — en massiv stålstång
med ett mejselformigt skär i ena
ändan — med en slägga in i berget.
Vid maskinborrning användas
maskiner av olika typer. De vanligaste äro
de i regel med komprimerad luft
drivna stötborrmaskinerna och
hammarborrmaskinerna. Skillnaden
mellan dessa båda slag av borrmaskiner
är i princip den, att vid
stötborrmaskinerna borrstålet, vars skärstål
gives växlande form, är fäst vid en i
luftcylindern rörlig kolv, medan denna
vid hammarborrmaskinerna tjänstgör
på samma sätt som släggan vid
handborrning. Vid djupborrning för
berggrundsundersökningar el. dyl.
användas borrmaskiner av skilda typer,
för vilka det karakteristiska är, att en
tung borr, som omväxlande lyftes upp
och får falla ned, vid sina fall splittrar
berget. Vid djupborrning användes
även diamantborrning. Vid denna
utföres borrningen medelst en
roterande borrkrona, bestående av en
stålring, å vars undersida diamanter
fastsatts. Vid rotationen utskära
diamanterna ur berget en cylinderformig
stav (borrkärnan). Vid
djupborrning upphämtas på olika sätt ur
borrhålet prov å de bergarter, i vilka
borrningen äger rum.
Bergegren, Henrik (Hinke), f. 1861,
tidningsman, redaktör för Brand
1904—16, har utövat en omfattande
verksamhet som föreläsare och författare
för spridande av socialrevolutionära
idéer och för genomförandet av
barnbegränsning.
Bergen, stad i sv. Norge vid en vik
av Nordsjön. 100,000 inv. Norges näst
största stad; omfattande handel med
fisk och tran. Stora skeppsvarv.
Berömt havsbiologiskt museum. Bland
märkliga byggnader må nämnas den
från 1200-t. härstammande
Håkanshallen och Bergenshus’ gamla fästning.
B. var under Hansatiden en av
Nordens viktigaste handelsstäder.
Bergensbanan, järnväg, som
förbinder Bergen med Oslo. Dess
högsta punkt ligger 1,300 m. ö. h.
Skandinaviens både tekniskt och i
turisthänseende märkligaste järnvägslinje.
Berger, Henning, 1872—1924,
författare, har skrivit livfulla
storstadsskildringar i synnerhet från Amerika,
Bendel & C:o., Fata morgana.
Bergerac [bärsjerack’], S. Cyrano
de, 1619—55, fransk författare, tjänade
i franska gardet och nådde en viss
ryktbarhet för den mångfald dueller,
i vilka han invecklades, ofta på grund
av någons skämt med hans ovanligt
stora näsa. I sitt skådespel ”Cyrano
de Bergerac” har Rostand använt B.
som förebild till sin hjälte.
Berget (fr. la montagne) kallades det
mäktigaste politiska partiet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
