sta perioden av franska revolutionen. B. fiok sitt. nnmn av att dess medlemmar sutto nå de högsta bänkarna i den sal. där nationalförsamlingen sammanträdde. B. genomförde ett blodie-t skräckvälde från januari 1793 till juli 1794. B :s lodare voro då Danton. Robespierre, Marat och Héber. Berggyltfiskar CLabrus), till Läpp-fiskar hörande släkte. Vid västkusten finnas två arter, berggyltan och blå-gyltan, vilka äro ätliga. Berirh. — 1. J. Ed v. B., 1828—80, svensk landskapsmålare, starkt påverkad av den diisseldorfska skolans stil. Till hans mest bekanta tavlor hör exempelvis Grinden i b j ö r k h a-gen. — 2. S. Richard B., 1858—1919, son till den förre, målare, författare, överintendent vid Nationalmuseum år 1915. Bland hans tavlor märkas M i n hustru, Hypnotisk séance, Riddaren och jungfrun, Nordisk sommarkväll m. fl. samt flora porträtt (Fröding, Strindberg, Ellen Kev). Han var en av ledarna i Konstnärsförbundet och genomförde stora förbättringar i Nationalmuséets anordningar. Som konstnär utmärkes han av en säker och måttfull stil med något av fransk elegans. Hans blick för det karakteristiska och hans förmåga att ge poetisk stämning åt sina tavlor ha gjort, att han räknas till våra främsta målare. Bergianska stiftelsen grundades 1784 genom donation av professor Bergius, äges av Vetenskapsakademien och förestås av en professor. Den har till uppgift att främja botanik och horti-kuitur (trädgårds-). Till B. hör en botanisk trädgård (Bergianska trädgården) vid Frescati utanför Stockholm. Bergkristall, vattenklara kristaller av kvarts*. Bergkvara, municipalsamhälle vid Kalmarsunds s. del, ö. Småland. 650 inv. Berglärka, en lärkart med två små tofsar å bakhuvudet; häckar i fjälltrakter i Sverige. Bergman. — 1. T. O. B., 1735—84, svensk naturvetenskapman. B., som var verksam inom ett flertal vetenskapsgrenar såsom zoologi, fysik m. fl. utförde sina betydelsefullaste arbeten inom kemien. B:s måhända främsta arbeten röra den kvantitativa och kvalitativa kemiska analysen. — 2. J. B., f. 1864, professor i Dorpat, klassisk språkforskare och arkeolog; har utgivit översättningar från latin och tillsammans med Svensén Världshistorien, berättad för folket. B. har ivrigt deltagit i nykterhetsarbetet. — 3. Bo B., f. 1869, förste postexpeditör, författare, medlem av Svenska akademien. Hans diktsamlingar, Marionetter, E n människa. Elden, ha en svår-modig. ibland milt satirisk - stämning och räknas till den svenska skönlitteraturens mest uppskattade lyriska verk. B. har vidare sedan 1905 varit litteratur- och teaterkritiker i Dagens Nyheter. — 4. A. E. D. B., f. 1869. humoristisk författare under signaturen Dan. — 5. Hjalmar B., f. 1883. författare, vars romaner Loevenhisto-r i e r, Farmor o c li vår Herre m. fl. kännetecknas av en egendomligt fantastisk humor. Hans dramer M a-rionettspel, Ett experiment ha spelats med framgång. Bergmjöl, se Iviselgur. Bergmästare, titel för de sex tjänstemän i bergsstaten, som, var och en inom sitt distrikt, ha att öva tillsyn över gruvdriften, utfärda mutsedlar, lägga utmål m. m. Bergolja (nafta, petroleum), en av olika kolväten bestående, mer el. mindre tjockflytande, gulaktig el. smuts-grön vätska, som i vissa trakter förefinnes i jord- och berglager, varifrån den träder i dagen antingen som naturliga källor (oljekällor) el. genom borrbrunnar (oljebrunnar). På grund av större el. mindre halt av lätt flyktiga kolväten drives oljan upp genom borrbrunnarna med stor våldsamhet, varvid lätt händer, att den vid den starka friktionen antändes. Den råa bergoljan raffineras, varvid de olika kolvätena avskiljas efter deras större och mindre flyktighet; de så erhållna produkterna äro asfalt, paraffin, smörjolja, solarolja, fotogen, gasolin m. fl. B. förekommer i ett flertal av de geologiska formationerna, gärna samlad där dessa bilda an tiklin aler. Om dess uppkomst äro meningarna delade, i det en del forskare härleda den från sönderdelning av djur- el. växtlämningar, andra från rent oorganiska processer. B. har visserligen varit bekant och även använd sedan uråldriga tider, men det är först efter mitten av ISOO-t., som den börjat tillgodogöras i större skala. De mest givande olje-fälten voro till en början de pennsyl-vaniska i U. S. A., därnäst de kaukasiska (Baku). I våra dagar ha Mexiko och Kalifornien blivit betydande producenter och nya oljefält i s. Amerika, Burma och Mesopotamien äro nu föremål för rivaliserande stormakters och trusters tävlan. I Europa finnas avsevärda oljetillgångar endast i Galizien och Rumänien. Väiidsproduktionen har under de senaste årtiondena i samband med motortrafikens enorma ökning varit stadd i en stark stegring. Den var 1910 omkring 45 milj. ton, men är nu (1924) omkring 130 milj. ton. Bergsalt, se Stensalt.