Bergshantering, sammanfattande beteckning för alla de arbeten, som avse malmers el. andra nyttiga minerals tillgodogörande (gruvdrift), metallers utvinnande ur malmerna (hyttdrift) och deras förädling. Bergsingenjör, egentligen titel för person, som genomgått högre bergsskola i Stockholm, användes emellertid ofta även för dem, som endast genomgått lägre bergsskolor. Tvärsnitt genom bergskedjeveckning. De prickade linjerna ange veckens numera förstörda partier. Bergskedjeveckning. De ursprungligen horisontellt över varandra avlagrade geologiska formationerna äro, i synnerhet där de nå särskilt betydande mäktighet, genom de horisontellt verkande bergskedjebildande krafterna sammanskjutna till väldiga vecksystem, ofta bestående av en mängd, ända till många mil långa, intill varandra pressade veck. De nedböjda partien av vecken kallas s y n k 1 i n a-ler (’vecktråg\ 'veckskålar’), de uppböjda kallas antiklinaler ('vecksadlar’) ; vecken kunna vara upprätt-stående, lutande, ' överstjälpta och skjutna över varandra (’överskjut-ningar’), varvid den övre skänkeln av vecket genom bristning i omböjnings-axelns plan skjutits fram över den undre. Man känner sådana överskjutningar på flera tiotal kilometers längd i den mot vecken tvärgående riktningen. Liksom en mängd veck bilda en bergskedja, bilda i sin tur flera med varandra förbundna bergskedjor en bergskedjezon. En sådan är den, som genomdrager Medelhavsländerna och därifrån fortsätter genom Sydasien samt i Ostindiska arkipelagen delar sig i tvenne grenar, den ena fortsättande ned åt Nya Zeeland, den andra uppför Asiens ostkust över till n. Amerika och därifrån längs Stillå-liavskusten och genom Västindien till Sydamerika och Antarktis. Denna zon innesluter jordens högsta bergskedjor och deras höjd beror väsentligen därpå, att de äro yngre än andra bergs-kedjezoner, vilka varit under längre tid utsatta för de nedbrytande agen-tierna. Deras bildning tillhör väsentligen tertiärtiden, medan de till stor del utjämnade hercyniska bergskedjorna tillhöra mesozoisk, och de kaledoniska paleozoisk tid. De un- der ännu tidigare perioder i jordens historia bildade bergskedjorna äro, såsom fallet är inom vårt nordiska urberg, ofta så fullständigt utjämnade, att de icke längre göra sig tydligt märkbara i topografien, utan vecken blott ge sig tillkännna genom berglagrens stupning och strykning och i den metamorfos bergarterna under de bergskedjebildande krafternas inflytelser undergått. Bergskedjor, se B.-veckning. Bergskollegium, ett 1630 inrättat ämbetsverk för bergshanteringen, som upplöstes 1S57, då dess åligganden överflyttades på Kommerskollegium och Bergsstaten. Bergslag, ursprungligen beteckning för vissa privilegierade sammanslutningar av ”bergsmän”, som hade rätt att inom ett gruvdistrikt bryta och nedsmälta malm (t. ex. Falu bergslag, Norbergs bergslag, Sala bergslag). Sedan bergshanteringen, 1859, blivit fri, fortlever namnet dels såsom beteckning för mera begränsade bergs-brukstrakter, t. ex. Filipstads B., dels i ”Bergslagen” såsom sammanfattande benämning på hela det mellansvenska bergsbruksområdet i Värmland, Västmanland och Dalarna. Bergslagernas järnvägar, som tillhöra Bergslagernas järnvägsaktiebolag, vars styrelse har sitt säte i Göteborg, är Sveriges största enskilda järnvägsanläggning. Huvudlinjen förbinder Falun med Göteborg. Bergson [bärksång’], Henri, f. 1859, professor i filosofi i Paris. Har i mycket uppmärksammade arbeten framställt sina filosofiska läror, i vilka tyngdpunkten vilar på det av B. uppställda intuitionsbegreppet. Vi uppfatta verkligheten, anser B. dels med vårt förnuft, intelligens, dels med intuition, d. v. s. med ett ”sjätte sinne”, genom vilket vi direkt överskåda och veta på ett från vanlig tankeverksamhet fullt skilt sätt. B. liar en träffande och medryckande stil och ett överflöd på slående bilder. Han har vunnit entusiastiska anhängare men också blivit skarpt kritiserad. Bergsprängning sker numera vanligen genom användning av dynamit el. andra sprängämnen. I vissa fall användes dock alltjämt kilning med järnkilar. Förr användes även kilning med träkilar, som inpressades i borrhål och sedan övergötos med vatten. Sprängverkan framkallades genom träkilarnas el. träpluggarnas ansvällning, då de blevo fuktiga. Även förmedelst snabb avkylning genom vattenbegjut-ning av en genom eld upphettad bergyta verkställdes i • äldre tider sprängning. Bergs sju ka uppkommer vid vistelse på över 3—4,000 meter över havet. Då