V o r egen stamm e. Han har även skrivit skådespel, såsom K ce r 1 i g-hedens ö j n e -och Maria W a-lewska. Bojkott innebär avbrytande av förbindelser med personer ocli företag genom att man ej arbetar åt dem el. gör affärer med dem. Detta tvångsmedel har uppkallats efter en engelsk godsförvaltare Boycott, 1832—97, vilken ådrog sig förföljelse av sina underlydande arrendatorer. Bo Jonsson (Grip), d. 138G, på sin tid den mäktigaste bland de medeltida herremännen i Sverige, blev lagman i Östergötland 1367 och drots 1375. Han bidrog verksamt till Al-brekts av Mecklenburg val till konung 1365. Genom en försäkran från konungens sida år 1371 överlämnades hela makten i B :s och rådets händer. B :s förläningar utgjorde vid hans död över % av hela landet. Bok. — 1. (Fagus silvatica), ett högväxt träd (upp till 30 m.) med slät, gråvit bark och mörkgröna, äggrunda, i kanten håriga blad. Frukterna, bokollonen, äro inneslutna i en taggig fruktskål. Bokskogar finnas i större delen av Europa och i våra sydligare landskap. På grund av att det täta lövverket hindrar solstrålarna att tränga till marken, är denna fattig på växter, nästan bar. B. lämnar utmärkt bränsle och användes även till slöjdarbeten. Som parkväxter odlas varieteterna blodbok och hängbok. — 2. Mått, 24 ark skrivpapper el. 25 ark tryckpapper. — 3. I och med skriv-språkets utveckling kom behovet av lätthanterliga förvaringsmetoder för det skrivna att göra sig gällande. Under den klassiska forntiden användes hos egypter och romare rullar av hopklistrade papyrusblad (från en vass-liknande strandväxt). Hos äldre kulturfolk användes annat material t. ex. hos assyrier och babylonier lertavlor, i Indien palmblad el. kopparplattor, som sammanfästes med ringar. Under sista århundradet före Kr. började man i Medelhavsländerna skriva på pergament, d. v. s. renskavd och avhårad djurhud (får och get). Då detta material ej lämpade sig för hoprullning, började man hopfästa pergamentbladen till böcker, och boken (lat. codex) utträngde så småningom skrivrullen. Omkring 1000-t. började man ersätta pergament med papper, ehuru fortfarande pergament användes till dyrbarare böcker. Under medeltiden började man lägga mera vikt vid bokens utstyrsel och försåg texten med utsirade begynnelsebokstäver, praktfulla ramverk och infällda miniatyrer. Även i österlandet (araber, perser m. fl.) utvecklades bokkonsten på liknande sätt; De äldsta tryckta böckerna försågos också med sådan handmålad utsmyckning. Så småningom började man använda träsnitt och litografi till illustrations-tryck. Senare under 1000-t. blev kopparsticket det mest använda. Stålsticket infördes under 1700-t. In bindning av böcker kom i bruk först under medeltiden. Man använde läderbeklädda träpärmar. Särskilt frampärmen dekorerades ofta rikt med ädla stenar, inläggningar och metallarbeten. Denna tid förvarades i allmänhet böckerna liggande. Först på 1600-t., när boktryckarkonsten möjliggjort större boksamlingar, började man förvara böckerna stående och särskilt lägga vikt vid bokryggens dekorering. Numera skiljer man på lielfranskt band, som är helt av skinn, lialvfranskt band med skinnbeklädnad å rygg och hörn, samt klot- och kartongband. Jfr. Bil. Boken I och II. Bokföring-. B :s uppgift är att dels i tidsföljd dels systematiskt redovisa ett företags eller en enskild persons affärstransaktioner och klarlägga företagets eller personens ekonomiska ställning. Bokföringssystem finnas av olika slag. Det s. k. enkla bokföringssystemet lämpar sig allenast för de fall, där affärstransaktionerna varken äro mera invecklade eller av större omfattning. Vid det enkla bokföringssystemet användas såsom regel följande böcker: 1) kassabok, i vilken kontanta in- och utbetalningar införas i tidsföljd, 2) memorialen, där alla övriga affärstransaktioner (inkomna fakturor och räkningar, levererade varor, som faktureras etc.) redovisas likaledes i tidsföljd samt 3) inven-tarieboken, i vilken med vissa tidsmellanrum (vanligen årsvis) tillgångar och skulder redovisas. Vid större företag, där det är erforderligt, att affärstransaktionerna och den ekonomiska ställningen utan alltför stort besvär ständigt kunna överskådas, användes ett bokföringssystem, där den systematiska redovisningen av affärstransaktionerna utvecklats mera än som är fallet vid det enkla systemet. Vid det dubbla bokföringssystemet tillkommer utöver de i det föregående omnämnda böckerna huvudboken. Från grundnoteringsböckerna (kassabok och memorial) sker överföring till olika konton i huvudboken. Konton finnas dels för de personer eller företag, med vilka affärstransaktioner göras (personliga konton), dels för vissa särskilda grupper av transaktioner såsom t. ex. varu-konto, omkostnadskonto (döda eller opersonliga konton). Det dubbla systemet karakteriseras av att varje post, som överföres till huvudboken, i denna införes å två konton, av vilka