hållandet till Sverige beredde B. stora svårigheter. Under sin senare statsministertid uppträdde B. i mera frisinnad anda och gjorde bl. a. ett försök att lösa rösträttsfrågan, som dock misslyckades. Som politiker besatt B. en god praktisk blick och kunde ibland trots sin utpräglade konservatism på ett nästan överraskande sätt bortse från partipolitiska synpunkter. Boswell [boss’oäll], J., 1740—95, engelsk författare. B :s biografi över Samuel Johnson, vars gode vän han var, är ett av de främsta biografiska arbetena i Englands litteratur. Botanik, vetenskapen om växterna, innefattar studiet av deras yttre byggnad växtmorfologien, av deras livsyttringar växtf ysiolo-g i e n och av de enskilda cellernas beskaffenhet växtcytologien. Till B. hör också ordnandet och klassificerandet av växterna i arter och släkten etc. växtsystematiken, bland vilkens grundläggare räknas Carl v. Linné. Till B. hör vidare den botaniska ärftlighetsforskningen, som söker utreda frågor rörande arternas uppkomst, bastardbildningar etc. Paleobota-niken undersöker växterna under förflutna geologiska perioder, medan växtgeografien söker utreda växternas nutida utbredning och fördelning på jorden. Botgöring, de handlingar, genom vilka en människa ger uttryck åt ånger över begångna synder. B. återfinnes mer el. mindre utpräglat i de flesta religioner. I katolska kyrkan har man särskilt lagt vikt vid B. och utarbetat ett noggrant system för B. av olika slag och grader. Jfr vidare Avlat. Botha, L., 1862—1919, boerledare och politiker. Han utmärkte sig i boerkriget och erhöll slutligen överbefälet. 1906 blev han Transvaals och 1910 den då bildade Sydafrikanska unionens premiärminister. Under världskriget undertryckte han ett boernationalis-tiskt uppror och besatte senare tyska Sydväst-Afrika. Vid fredskongressen i Paris var B. representant för Syd-Afrika. Bothwell [bå’thoäll], J. Hepburn, 1537—78, earl av B. 1537, blev Maria Stuarts tredje gemål efter att ha varit inblandad i mordet på Darnley. B. blev 1567 hertig av Orkney och Shetland men måste strax efteråt fly, varefter han efter ett oroligt liv dog i Danmark. Bottenmorä’n, se Morän. Bottenskola. Kravet på folkskolan såsom bottenskola innebär, att folkskolan i sin helhet el. åtminstone till sin väsentligaste del skall utgöra den för allt skolväsen gemensamma grund, på vilken de högre skolorna sedermera direkt bygga vidare. Jfr Skolväsen. Bottfor [-får], ytterkänga, ytterstövel. Botticelli [båttitjälPi], Sandro (Ales-sandro Filipe’pi), 1444 el. 1445—1510, italiensk målare, en av de förnämsta representanterna för ungrenässansen i Florens, där han arbetade under beskydd av släkten Medici. Åren 1481— 1482 målade han i Rom tre fresker i Sixtinska kapellet. B. utmärkes av en mjuk, linjeren stil med späda, graciösa figurer. Bland hans arbeten märkas Primavera, en allegori över våren, Venus’ födelse, Madonnan med granatäpplet m. fl. B. målade även porträtt samt utförde en teckningsserie till Dantes Divina Commedia. Botti’n, hög snörkänga; pampusch. Bottniska viken, vars s. del, s. om n. Kvarken, kallas Bottenhavet och n. del Bottenviken, har en ytvidd av 104,000 kvkm.; största djupet, utanför Ulföarna, Ångermanland, uppgår till 294 m. Salthalten uppgår i s. till 0.5 %, längst i n. till blott 0.2 %. B. tillfryser i sin helhet endast under stränga vintrar, Bottenviken tillfryser i regel fullständigt och över n. Kvarken förekommer vintertrafik stundom ända in i mars. För fisket äro strömming och i Bottenhavet även torsk de viktigaste havsfiskarna; vidare äro lax och ål av betydelse, och även de vanliga sötvattenfiskarna fångas vid kusterna. Förr spelade säljakten som näringsfång en icke ringa roll; den drives numera mest inom n. delarna av B. Botvid, d. omkr. 1120, den förste in-födde missionären i Sverige, verksam i Södermanland. B. blev mördad och begravdes på sin fädernegård, där en kyrka byggdes, numera benämnd Botkyrka. Boucliardon [bosjardång’], J. P., 1711—53, fransk bildhuggare, studerade i Rom och inkallades 1741 som hovbildhuggare till Stockholm. Där verkade han som porträttskulptör samt medarbetade vid dekoreringen av Kungl. slottet. Boucher [bosje’], F., 1703—70, fransk rokokomålare, studerade i Italien; blev 1734 medlem av konstakademien och senare dess direktör samt konungens förste målare. Av B:s hand finnas utsökta landskapsmålningar, livfulla genrebilder och porträtt samt herdescener, allegorier och mytologiska kompositioner. Han var dessutom skicklig etsare, gobelintecknare och dekoratör. I Nationalmuseum finnes en av lians förnämsta tavlor, Venus’ t r i u m f. Hans graciösa och behagfulla stil gör honom till en