byggnadsidealet i och med n y k 1 a s-s i c i s m e n s genombrott (ex. det av Soufflot skapade Panthéon i Paris). En särskild art av denna stil är e m-piren från det napoleonska kejsardömets tid (ex. Clialgrins Triumfbåge och Vignons kyrka Sainte Madeleine, båda i Paris). — Från mitten av 1800-talet spåras en tendens mot en mera nationellt betonad B. Denna sökte återuppliva dels gotikens, dels renässansens och barockens olika stilar men resulterade ofta i slentrianmässig imitation. I slutet av 1800-t. uppstod emellertid en strävan att skapa en för nutidens praktiska behov mera lämpad B. Se för övrigt resp. uppslagsord samt Pl. Byggnadskonst. Byggnadsnämnd består av tre el. fem personer, valda på fyra år, som ha till uppgift att ha uppsikt över att en stads bebyggande sker enligt gällande föreskrifter. Byggnadsordning antages av stadsfullmäktige och underställes länsstyrelse. skall finnas för varje stad och skall innehålla de särskilda bestämmelser för stadens bebyggande, som an^es erforderliga utöver byggnadsstadgans allmänna bestämmelser. Byggnadsstadgan av den 8 maj 1874 med senare utfärdade tillägg innehåller allmänna bestämmelser för städernas bebyggande på ur hygieniska, trafiktekniska och andra synpunkter lämpligt sätt. Byggnadsstyrelsen, under kommunikationsdepartementet lydande ämbetsverk, som bl. a. har till uppgift att tillhandagå myndigheter med råd och upplysningar samt att förvalta statens byggnader med undantag av de militära el. av särskild myndighet förvaltade. B. har även till uppgift att i samråd med riksantikvarien övervaka vården av kulturhistoriskt märkliga byggnader. Byggningabalken, en huvudavdelning av Sveriges allmänna lag, som bl. a. särskilt rör lantbruket. Biilow, urgammal släkt från Mecklenburg med flera grenar i Tyskland, Danmark och östersjöländerna. — 1. F. W. v. B., greve av Dennewitz, 1755—1816, preussisk general, bidrog verksamt till de allierades seger i kriget mot Napoleon. — 2. B. E. v. B., 1815—79, danskfödd politiker, som trädde i tysk tjänst och 1873 blev statssekreterare i tyska utrikesministeriet. Han stödde verksamt Bismarck i dennes strävanden att ena Tyskland. — 3. Ii. G. v. B., 1830—94, tysk musiker. Han var gift med Liszts dotter, Cosima, som sedan skilde sig från B. och ingick äktenskap med Wagner. B. verkade som dirigent och lärare i Tyskland och Petersburg och var en framstående pia- nist och musikskriftställare. — 4. B. v. B., f. 1849, son till B. 2, tysk statsman, blev 1897 statssekreterare i utrikesministeriet och var Tysklands rikskansler 1900—09. B. förde en försiktig politik gentemot England och Ryssland men försämrade förhållandet till Frankrike genom sin hållning i Marockofrågan. Då det med Tyskland allierade Italien därtill började närma sig ententen, kom Tyskland att stå ganska ensamt. B :s politik blev senare föremål för mycket klander. B. har skickligt bemött dessa angrepp i en 1916 utgiven bok Deutsche Politik. 1914 var B. tyskt sändebud i Italien. — 5. K. v. B., 1846—1921, tysk generalfältmarskalk, förde vid världskrigets utbrott befälet över 2:dra armén, som inryckte i Belgien och där vann stora framgångar. B. har skarpt kritiserats för sitt uppträdande under Marneslaget och har ansetts vara den, som närmast tog initiativet till tyskarnas återtåg till Aisne. Han förde senare bofälet i slaget vid Artois och avgick 1915. Biirger, G. A., 1747—94, tysk diktare, från 1778 utgivare av G ö 11 i n-g e r Musenalmanach, där han förut offentliggjort flera dikter, bl. a. den berömda balladen L e n o r e. B. är en av de förnämsta representanterna för den s. k. Sturm-und-Drang-rörelsen. Byron [baj’ren], G. N. G., 1788— 1824, lord, engelsk skald. B. var i sin ungdom mycket uppburen i aristokratiska sällskapskretsar och började sin litterära bana med bl. a. ett häftigt angrepp på de engelska nyromantikerna. 1812 utgav han de första sångerna av Childe Harol d’s p i 1-grimage, en poetisk skildring av resor i Sydeuropa och Mindre Asien. B. gifte sig 1815, men äktenskapet, som var mycket olyckligt, upplöstes redan året därpå, varvid B. blev föremål för en sedlighetssårande anklagelse och lämnade Enoiand. Han bosatte sig i Italien och deltog senare i det grekiska frihetskriget, under vilket han dog, av hela folket hälsad som frihetshjälte. ISIS hade han påbörjat sitt stora verk, eposet Don Juan, där han ger uttryck för sin bitterhet mot England och sin på en gång världsföraktande och livsentusiastiska åskådning. Byrå’, ämbetsverk eller avdelning av sådant; anstalt för platsförmedling e. d. Byråchef, benämning å avdelningscheferna inom vissa ämbetsverk. Med byråcheferna i tjänsteställning och löneavseende likställda tjänstemän hava inom andra ämbetsverk speciella titlar såsom t. ex. undervisningsråd inom skolöverstyrelsen och kommerse-