råd inom kommerskollegium. Motsvarande tjänstemän i Kungl. Maj :ts kansli benämnas kansliråd. Byråkrati’, ämbetsmannavälde. — Byråkr a’t, överdrivet formell ämbetsman. By’sans (grek. Bysantion), grekernas ursprungliga namn på Konstantinopel. Bysanti’nska litteraturen, den medeltida grekiska litteraturen i östromerska (Bysantinska) riket, omfattar tiden omkring 527—1453. På 11—1200-t. inföll B :s blomstringsperiod. Den kyrkliga hymndiktningen utvecklades liksom den kristna hjältedikten, och något senare uppstodo flera av kringvandrande skalder upptecknade folkepos. En annan gren av B. var vers-el. prosaromanen. Man sysslade även med vetenskapliga, särskilt historiska och språkvetenskapliga samt teologiska arbeten. Bysanti’nsk konst, den kristna konsten i östromerska riket, hade en första blomstringsperiod på 500-t. och senare en ny under tiden 900—1100. B. har i sig upptagit grekisk och i synnerhet österländsk stil, särskilt vad arkitekturen beträffar. Typiskt för B. är kupolbyggnaden (ex. Sofiakyrkan i Konstantinopel), kännetecknad av en skickligt uttänkt komposition och konstruktion. För övrigt utfördes målningar i ett stelt manér, ofta i mosaikteknik, fresker och reliefer, särskilt av elfenben, däremot ej många fristående skulpturer. Byske älv, omkring 200 km. lång älv, rinnande genom socknarna Arvidsjaur och Byske i Västerbottens län. Dräne-ringsområde 3,500 kvkm. B. överskäres av norra stambanan vid Myrhedens station. Bys’sus. Hos en del musslor bildas av en körtel vid foten hornartade trådar, vilka utgöra B. och med vilka djuret fäster sig vid stenar el. dylika föremål. Byström, J. N., 1783—1848, bildhuggare, företrädde nyklassicismen i Sverige efter Sergel. Från 1S10 vistades han mestadels i Rom. Bland hans arbeten märkas bronsbysten av Bellman på Djurgården, en serie marmorbyster av svenska kungar m. fl. Bysättning, ett slags fängelsestraff, fordom på begäran av fordringsägarna använt mot gäldenär, som ej fullgjort sin betalningsskyldighet. Byälven, benämning på den älvsträcka mellan Glafsfjorden och Säffle vid Vänern, som utgör avlopp för ett flera sjöar sammanbindande vattensystem i v. Värmland; dettas källom-råde ligger inom Norge, och Byälven avvattnar ett dräneringsområde på omkr. 4,300 kvkm., varav nära 1,000 kvkm. i Norge. Båge. — 1. Mat. B. är en del av en kroklinje (ex. en cirkelbåge). Den räta linje, som förenar bågens ändpunkter, kallas korda. — 2. Byggnk. Valvbågen, brukar indelas bl. a. i rundbåge n, som är halvcirkelfor-mig, stickbågen, som är mindre, och hästs k obågen, som är större än en halvcirkel, samt s p e t s b å-g e n, vars båda cirkelsegment ha var sin medelpunkt. Båggångar. Se Hörselorgan. Båglampa. En elektrisk båglampa består av två kolstavar, vilkas spetsar skiljas åt, sedan ström påsläppts. Härigenom bildas en elektrisk ljusbåge, som tillika med de intensivt glödande kolspetsarna utsänder ett starkt, vitt ljus. Den för båglampor lämpliga spänningen är mindre än den i belysningsledningar vanliga, därför måste antingen särskilt motstånd inkopplas el. flera lampor kopplas i serie. Bålgeting, se Getingar. Bålväxter, Tallofy’ter, sakna särskilt avgränsade blad och stam och ha i stället en mer el. mindre grenig bål. Till B. höra alger, svampar, bakterier och en del levermossor. Båstad, köping vid Laholmsbukten, nv. Skåne. 700 inv. Badort. Båtsman och Båtsmanshåll, se Indelningsverket. Båven, den största av Sörmlands sjöar, 65 kvkm., 21 m. ö. h. Bååth, A. U., 1853—1912, svensk skald och vetenskapsman. B :s lyriska alstring präglades av den starka realism, som vann insteg i svensk litteratur på 80-t. Bland hans dikter äro särskilt de betydande, som besjunga det skånska slättlandskapet (ex. Vid a 11-f a r s v ä g m. fl.). Bååth-Holmberg, Cecilia, 1857—22, svensk författarinna. Hon utgav flera populärt hållna biografier och historiska arbeten samt romaner och ungdomsböcker med patriotiskt moraliserande tendens. Bäcken. — 1. B. kallas hos människan en bengördel, som är uppbyggd av 3 panga ben, höft-, sitt- ocli blygdbenet, vilka äro sammanväxta. Korsbenet skjuter kilformigt ned i ringens öppna bakre del och fasthålles av starka bindvävsband. Höftbenets skålformiga vingar avgränsa bukhålan nedåt. Det egentliga bäckenet utgör en böjd kanal, vars bakre vägg är c :a 3 ggr så hög som dess främre och som innehåller urin- och könsorgan samt ändtarmen. — 2. B. el. bassäng, geol., avser sådana områden, inom vilka avlagring-arna (t. ex. en kolförande formation) intaga ett vanligen flackt, skål- el. trågformigt läge. Ett visst lager (t. ex. en kolflöts) ligger således djupare under jordytan i mitten av ett