tillintetgjorde allt de påträffade (”bär-särkagång”). Bäver. Bäver (Ca’stor Fi’ber) hör till gna-garna. B. har tät, brun päls, simhud mellan tårna och bred, platt, fjällbe-täckt svans. Längden uppgår till c :a 1 meter, svansen inberäknad. B. är en skicklig simmare och dykare och le-ver vid insjöar och floder. Där bygger den sitt kupolformiga bo av trädstammar, som den avgnager med sina mejselformade framtänder. B. bygger vidare dammar och kanaler. Den lever av unga kvistar och bark å grenar av asp, pil, al m. m., av vilket den upplägger vinterförråd. B. var förr mera vanlig men har utsatts för ett hänsynslöst utrotningskrig för den värdefulla pälsens och bävergällens skull. Bävergäll är en brunaktig massa, som avsöndras ur ett par körtlar vid könskörtlarna och vilken fordom användes inom medicinen. I Norge och i Tyskland finnes B. kvar i några fridlysta trakter. I Sverige har ett par inplanterats 1922 i Bjurälven och senare även på andra ställen. I Nordamerika finnes en något avvikande bäverart. Böck’lin, A., 1827—1901, schweizisk målare, mestadels bosatt i Italien. Hans ofta symboliska målningar (mytologiska motiv, sagoväsen) präglas av en rikt fantastisk inspiration. Färgvalet är ofta grällt och brutalt. Bland hans tavlor märkas Dödens ö, Vågornas lek m. fl. Böckling, rökt strömming el. sill. Bögh, K., 1822—99, dansk författare ocli journalist, bekant för sina vådeviller och spirituella kåserier (”Dit o g D a t”). Böhme, Jakob, 1575—1624, tysk filosof, skomakare i Görlitz. Illa tåld av samtida, kyrkliga myndigheter har B. dock senare skattats högt särskilt under nyromantiken, vars böjelse för det fantastiska och dunkelt djupsinniga tillfredsställdes av B:s läror. Hans åskådning är uppbyggd av kristliga och mystiska element. Böhmen, förr österrikiskt kronland, efter världskriget ingående i Tjeckoslovakien. 52,000 kvkm. 6.7 milj. inv. Huvudstad Prag 680,000 inv. B. inne-slutes i nö. av Riesengebirge och Su-deterna, i nv. av Erzgebirge. i sv. av Böhmerwald och i sö. mot Mähren av en lägre bergssträckning. B. avvattnas genom Elbe och dess bifloder Mol-dau, Eger m. fl. Berggrunden utgöres till det mesta i B. och dess randberg av granit och kristalliniska skiffrar samt mindre områden av silur, krit- och tertiärformationerna. Längs Erzgebirge förekomma tertiära vulkanberg och i deras bälte varma källor (Karlsbad, Eger, Teplitz). Åkerbruk, humle- och vinodling; gruvdrift (silver, bly m. m., brunkol). Befolkningen är 4.3 milj. tjecker, 2.4 milj. tyskar, 100,000 judar. Religionsbekän-nelse övervägande (96 %) katolsk. — Historia. De första århundradena e. Kr. tillhörde B. flera germanska folk, som efter varandra invandrade i landet; tjeckerna, ett slaviskt folk, invandrade på 500-t. På 800-t. härskade i B. premyslidernas ätt. När denna utdött (1306), kom B. under den luxemburgska linjen till 1437. Därefter besteg den jagelloniska ätten B :s tron. Denna efterträddes 1526 av habsburgarna och B. har sedan tillhört Österrike. Från 1918 ingår B. i republiken Tjeckoslovakien. Böhmerwald, 240 mil lång, 30—60 km. bred, intill 1,300—1,400 m. hög bergskedja, som skiljer Bayern och Böhmen. Huvudsakliga bergarter granit och gneis. Högsta topp Grosser Arber 1,457, m. Böhmiska bröder bildades på 1400-t bland husiterna i Böhmen under ledning av Peter från Chelcic. De organiserade sig efter gammalkristet mönster i församlingar med sträng kyrkotukt och vunno trots förföljelser stor utbredning under följande århundraden. Bland deras medlemmar märkas Comenius. En grupp B., som på 1720-t. utvandrade till Zinsendorf, bildade kärnan till ”den nya brödraförsam-lingen” där. Jfr Hernhutismen. Böhm von Bawerk, Eugen, 1S51— 19.14, österrikisk nationalekonom. Mera kända arbeten Kapital und Kapitalzils, Zum Abschluss des marx’schen Systems. B. har särskilt behandlat kapitalbildningens problem. B :s undersökningar över kapitalräntan betraktas såsom ett av de värdefullare bidragen i den nyare teoretiska nationalekonomien. Böjgen, enligt norska folksagor en jätte i ormgestalt. B. är bekant genom