vintrar, i landskapets västra del jämförliga med Lapplands, och relativt varma somrar, som dock ofta lida av nattfroster. Korn och potatis odlas upp till Särna, högre upp endast på särskilt gynnade platser. Äppelträd ge frukt under normala år upp till Mora och Malung, vissa sorter gå upp till Älvdalen och Lima; körsbär gå till Malung och Mora, päron knappast upp till Siljan. Av de ädla lövträden når ek, såsom verkligt vildväxande, ej upp i Dalarna, däremot lind och lönn, som t. o. m. förekomma på en synnerligen gynnad lokal (”syd-berg”) i Älvdalen vid foten av Hyck-jeberget. Se för övrigt Kopparbergs län. Dalarö, municipalsamhälle på Dalarö vid södra segelleden till Stockholm, sö. Södermanland, 500 inv. Badort. Ett par km. s. om D. ligger pä en liten holme den på 1600-talet anlagda Dalarö skans, som sedan mitten av 1800-talet fått förfalla såsom försvarsverk. Dalasandsten, en mäktig formation av jotnisk ålder, bestående huvudsakligen av rödbruna sandstenar växlande med diabasbäddar. Den upptager nordvästra delen av landskapet Dalarna. Dalbosjön, benämning på den västra av Vänersnäs och Kållandsö mot ö. begränsade delen av Vänern. Dalcroze [-krås], se Jacques Dal-croze. Daldansen, se Dalupproren. Dalén, Nils Gustav, f. 1869, uppfinnare, ryktbar särskilt för sina regle-ringsanordningar för belysning (Aga-ljus*). D. erhöll Nobelpriset i fysik 1912. Daler, en myntenhet, delad på 32 ören, präglades på 1500-talet i Sverige. Senare skildes på D. silvermynt och D. kopparmynt. D. användes ända till slutet av 1700-talet. Dalformationen, geol., en mäktig av kvartsiter, konglomerat och skiffer bestående, starkt hopveckad jatulisk formation i Dalsland. Se Dalsland. Dalin, O. von, 170S—63, författare och historiker, 1731 anställd vid kansliet, utgav 1732—34 den satiriskt moraliserande veckoskriften T h e n Swänska A r g u s efter mönster av den engelska Spectator. Tidskriften blev oerhört populär, främst för sina novellistiska artiklar med återkommande figurer. D. var även författare till politiska allegorier (Sagan om Hästen), dikter och sällskapsvisor, den satiriska komedien Den avundsjuke samt sorgespelet Brynhilda och hjältedikten Den Swänska Friheten, båda hållna i fransk-klassisk stil. Svea Rikes Historia betecknar med sin lediga stil och sin goda psykologiska blick ett framsteg i den svenska historieskrivningen. D. blev kunglig bibliotekarie 1737 och hovkansler 1763. Daljunkern, en bedragare, som utgav sig för Sten Sture d. y :s son Nils och uppviglade allmogen i Dalarna men slutligen avrättades. Se vidare Dalupproren (2:a). Dalkarlsberg, järnmalmsfält i Nora socken, Örebro län, har brutits ända sedan 1200-talet. Dallas [dselFes], stad i Texas, U. S. A. 160,000 inv. Viktig järnvägsknut. Handels- och industristad. Metodistuniversitet. Dalma’tien, en smal, örik kuststräcka utmed Adriatiska havet, sedan 1918 utgörande en del av konungariket Jugoslavien, 13,000 kvkm., omkring 600,000 inv., serbokroater och italienare. D. är ett högland, till stor del med karst-natur, genomdraget av de delvis skogbevuxna Dinariska alperna. Boskapsskötsel och skogsbruk äro huvudnäringar jämte vin- och olivodling. Industrien omfattar huvudsakligen likörtillverkning, tegeltillverkning och skeppsbyggeri. Sjöfarten livlig. Viktigaste hamnar äro Cattaro, Ragusa och Spalato. Historia. D :s äldsta innebyggare voro illyrierna. Av Augustus införlivades D. med Roms besittningar och efter roinarväldets fall inträngde i D. gotiska stammar. På 1000-talet kommo kuststäderna och öarna under Venedig, medan fastlandet lydde under Ungern. Från 1718 tillhörde det emellertid Venedig, tillsammans med vilket det 1797 införlivades med Österrike. Efter 1918 uppställde såväl Italien som Jugoslavien anspråk på D., som dock 1920 tillerkändes det senare med undantag för en del mindre områden. Dalny, se Dairen. Dalripa, se Ripsläktet. Dalsland eller Dal, västsvenskt landskap, gränsande i n. till Värmland, i v. till Norge och Bohuslän, i s. till Bohuslän, i ö. till Vänern (Dalbosjön). D. har en ytvidd av 4,136 kvkm., varav 450 äro vatten. Större delen av D. är bergigt, med höjdsträckningar upp till 2—300 m., vilka övervägande ha en nord-sydlig längdriktning, överensstämmande med den förhärskande strykningen hos bergarterna, som även ger sig tillkänna i en liknande riktning hos sjöarna. Bland dessa äro de största Stora Le, Lelången, Silensjöarna och Laxsjön, som alla sammanbindas genom den i Vänern utfallande Upperudsälven och Dalslands kanal samt de utanför detta vattensystem fallande sjöarna Ånimmen och I-Iästefjorden. ö. Dals-