Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danism ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en tid Holstein och Norge hörde
och som på 1000-1, även behärskade
England På 11- och 1200-t. erövrades
bl. a. Kiigen, delar av Mecklenburg
och Pommern samt Estland, men de
flesta besittningarna gingo snart
förlorade. På 1300-t. blevo Norge och
Sverige förenade med D. under den
danska drottningen Margareta.
Denna union varade till 1389. Åtskilliga
försök gjordes dock att förnya
densamma ända fram till 1527. Norge
var förenat med D. ända till 1814. I
början av 1600-t. var D. ganska
mäktigt men blev efter en del olyckliga
krig avsevärt försvagat först genom
freden i Brömsebro 1645, då D. måste
till Sverige avstå Gotland, Jämtland,
Härjedalen, Särna, ösel och Halland
på 30 år, sedan ytterligare genom
freden i Roskilde 1658, då Sverige fick
Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm
och Trondhjems län, vilka båda
sistnämnda dock återlämnades redan 1660.
Under det stora nordiska kriget
krossades Holstein-Gottorp, och D.
införlivade med sig den gottorpska delen
av Slesvig 1721. Senare kom D. under
inflytande av Ryssland och råkade
i konflikt med detta land om
Holstein-Gottorp, vilket område dock
tillerkändes D. mot att Ryssland fick
Oldenburg och Delmenliorst (1773).
D :s deltagande i förbunden för
väpnad neutralitet för beskyddande av
handeln under Napoleon skrigen ledde
till engelsmännens bombardering av
Köpenhamn 1801 och 1807. Då D. pä
grund härav anslöt sig till Frankrike,
anfölls det under den allmänna
kampen mot Napoleon och måste 1814 i
Kiel till Sverige avstå Norge i utbyte
mot Svenska Pommern, som f. å.
byttes mot Lauenburg. På ISOO-t.
orsakade frågan om Slesvig-Holsteins
förhållande till D. svåra misshälligheter,
vilka slutligen ledde till krig mot
Preussen 1864. I freden i Wien s. å.
tvangs D. att lämna ifrån sig
Holstein, Lauenburg och nästan hela
Slesvig. År 1916 sålde D. sina
västindiska kolonier till Förenta Staterna.
1918 erkändes Island som en suverän
stat i personalunion med D. 1920
införlivades Nord-Slesvig efter en
folkomröstning med D. på grund av
bestämmelser i Versaillesfreden.
Dannebrogen, danska flaggan (vitt
kors på röd duk).
Danneman, duglig och redlig man,
särskilt använt om bönder i äldre
tider.
Dannemora, världsbekant
järnmalmsfält i n. Uppland. Järnmalmen
vid D. anses vara en av de bästa i
världen och har brutits sedan 1400-t.
Dannevirke (Danevirke), namn pä
befästa vallar i s. Slesvig, som första
gången uppfördes i början på SOO-t.
Dans. Hos de österländska folken
har framför allt den religiösa D.
utvecklats, medan den världsliga D.
vanligen endast utövas av yrkeskaster
(geisha i Japan). Egypternas,
baby-loniernas, assyriernas och de
mindre-asiatiska folkens D. var av en mera
sensuell karaktär liksom de nutida
naturfolkens. Hos grekerna utfördes
ring- och vapendanser vid
folkfesterna och senare ingick D. i dramat.
Hos romarna nådde yrkesdansen en
hög utveckling. Under hednatiden
utfördes vapendanser av de germanska
folken. Under medeltiden ogillades D.
av kyrkan men fortlevde som
läng-eller ringdans; mot slutet av
medeltiden började de högre klasserna utföra
s. k. fackeldanser vid festliga
tillfällen, och på 1300-t. blev det vanligt
med dansfester, baler, samt
konstdanser, baletter. Vid renässansens
furste-liov utvecklades D. till sirligt utförda
promenaddanser, medan en liVligare
form blev populär bland folket. Pä
1500-talet forekommo flera nationella
D., av vilka t. ex. den polska D. blev
mycket utbredd. I och med det
parisiska hovets ställning som
kulturcentrum, blev D :s utveckling bestämd av
den riktning, den där antog. Man
utförde ett flertal salongsdanser, som
präglades av en sirlig elegans, parad
med en viss livlighet (gavott,
menuett.) På 1700-talet utbreddes bl. a.
den från Polen härstammande
polonä-sen samt de eng;elska kontradanserna
(kadrilj, fransäs). I början av
1800-talet var valsen så gott som
allena-härskande, men följdes senare av
pol-ka, mazurka, schottisch och pas de
quatre. I och med 1900-talet började
D :s karaktär förvandlas, rörelserna
blevo långsammare och mera rytmiskt
betonade (boston, onestep), tills de
alltmer utvecklats i indian- och
negerstil (foxtrot, sliimmy, jazz). En
från Syd-Amerika härstammande D.,
som vunnit stor utbredning, är den i
flera varierande turer dansade tangon.
Dan se macabrc [dangS maka’br],
dödsdans.
Dansk konst. Medeltidens
danska konst stod helt under inflytande
av kyrkan. Den romanska tiden
företräddes av stenkyrkor, vars
arkitektur påverkats av den tyska
(domkyrkorna i Lund, Ribe). På Bornholm
uppfördes de säregna rundkyrkorna,
och sedan teglet införts 1 Norden,
tillkomma flera tegelkyrkor (domkyrkan
i Roskilde, S:t Petri i Malmö). Av
inhemsk bildkonst må nämnas ett
flertal dopfuntar, smyckade med
djurreliefer. Från renässansens
genombrott stamma en mängd borgar.
Den yngre renässansstilen
representeras av H. Steenwinkel d. ä., vilken
medverkade vid byggandet av bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
