gerliga tidsbestämningen utgår frän medeltalet av soldygnens längd eller medelsoldygnet, vilket är detsamma som det borgerliga dygnet om 24 timmar. På grund av jordens förflyttning efter sin bana runt solen blir ett soldygn omkring 4 minuter längre än ett astronomiskt dygn, varmed menas tiden för jordens rotation ett varv omkring sin axel. Dykandsläktet (Nyroca) liar tvä arter i Sverige. Brunanden (N. fe-rina) finnes särskilt i ö. Sverige. Den är tecknad i grått, vitt och svart med rödbrunt huvud och hals. V i g g e n (N. fuligula) har nacktofs. Iiannen har huvud och hals metallglänsande, brun rygg och undersida. Honan är tecknad i brunsvart och vitt. Dykare, till höger larv. Dykare, skalbaggar med oval, kull-rig, svart kropp. D. leva i grunda sötvattensamlingar av små vattendjur. Dykarsjuka åtföljer ofta arbete på större vattendjup än 10 m. D. yttrar sig i stickningar och klåda i huden. Vid alltför snabb uppstigning frän stora djup (mer än en m. i minuten) yttrar sig D. som öronvärk, blödningar och förlamningar, varvid t. o. m. död kan följa. Dykeri. För arbeten, som kräva att en människa skall uppehålla sig under vatten mer än ett par minuter, måste särskilda anordningar vidtagas. Redan under forntiden användes för detta ändamål dykarklockor, nedtill öppna, klockformiga kärl. Vid deras nedsänkande i vatten hoppressas den i klockan befintliga luften och hindrar därigenom vattnets inträngande. Nu finnas dykarklockor av dimensioner, som lämna ett helt arbetslag plats i klockan, och försedda med elektrisk belysning, telefon, apparater för luftens förnyande m. m. Större rörlighet vid arbetets utförande medgiva dykardräkterna, som härstamma från slutet av 1700-t. En vanlig dykardräkt utgöres av en i ett enda stycke tillverkad dräkt av vattentätt tyg. Den är försedd med tätt tillslutande kautschukmanschetter. Huvudet skyddas av en med glasfönster försedd, vid dräkten fastskruvad hjälm. Hjälmen är försedd med avloppsventil för den förbrukade luften och med en luftslang, genom vilken ny luft inpumpas. Erforderlig lufttillförsel vinnes numera ofta på annat sätt, nämligen därigenom, att dykaren medför stålcylindrar, innehållande komprimerad syrgas. Förbindelsen med medhjälparna ovan vattenytan vinnes genom en tal-slang från hjälmen eller genom telefon. Vid arbeten på större djup användes elektrisk belysning. Det största djup, å vilket dykare i regel kan arbeta, uppgår till 40 å 50 meter. Dykänder tillhöra andfåglar och kännetecknas av att baktån är omgiven av en bred hudflik. Till D. höra bland andra A 1 f å g e 1, E j d e r-, Dykand- och Svärtesläktet. Dymmelonsdagen, onsdagen i påskveckan. Dymbill kallades på Island en träklapp, som fordom användes att dämpa ljudet i kyrkklockorna under påskveckan. Dyn. — 1. Geol., av vinden samman-driven sandanhopning. Dynernas längdriktning är vanligen tvärsför den förhärskande vindriktningen. Vindsidan av en D. sluttar långsamt, medan läsidan är brantare. Nutida dyner förekomma i Sverige huvudsakligen på några ställen vid kusterna (kustdyner) t. ex. i Skåne och på Gotska Sandön. De stora sandöknarna i det inre Asien, i Sahara ocli på andra håll äro täckta av regelbundna ofta flera tiotal meter höga dyner, liknande vågorna på ett hav. — 2. Enheten för kraft i C. G. S.-systemet. En D. är den kraft, som, om den påverkar massan ett gr., ger denna en acceleration (hastighetstillskott) av en cm. i sekunden. Dy’na, flod i v. Ryssland och Lettland, upprinner på Valdaj och utfaller i Rigaviken vid östersjön. Längd c:a 1,000 km. D. är historiskt ryktbar genom Karl XII :s övergång av floden och slaget vid D. år 1701. Dynaburg, befäst stad i sö. Lettland vid Dyna, 35,000 inv. Spannmålshandel. DynamFk kallas läran om kroppars rörelse. D. omfattar alltså studiet och de matematiska lagarna för olika slag av rörelse. I motsats till D. är st a-tiken läran om kroppars jämnvikt. Tillsammans bilda statiken och D. den gren av fysiken, som kallas mekanik. Dyna’misk geologi, se Geologi. Dynami’t, benämning å en grupp sprängämnen, vars verksamma beståndsdel till huvudsaklig del är ni-troglycerin. Den av Alfred Nobel uppfunna dynamiten bestod ursprungligen av diatomacéjord, som genom-dränkts med nitroglycerin. Den numera vanligen i Sverige använda dy-