namiten, gelatindynamit, är likaledes uppfunnen av Nobel och består av spränggelatin (nitrocellulosa löst i nitroglycerin) jämte något uppsug-ningsmedel. Dynamita’rd, person, som kastar bomber i avsikt att döda. Dy’namomaskin, elektrisk generator el. elektrisk motor. Se Elektriska maskiner. Dy’namometamorfo’s, se Metamorfos. Dy’namome’ter, instrument för uppmätning av mekaniska krafter eller mekaniskt arbete. Krafter uppmätas oftast med tillhjälp av fjäderdynamo-metrar, i vilka en fjäder sträckes el. sammantryckes medelst den kraft, som skall uppmätas. Fjäderns formförändring överföres med tillhjälp av en visare å en empiriskt graderad skala. Maskiners arbetsförmåga kan mätas med tillhjälp av bromsdynamometrar av växlande konstruktion. Dy’namy’nde, befäst hamnplats till Riga, Lettland. Dynasti’, härskarätt, en följd av regenter ur samma släkt. Dyngbaggar (Coprophaginse), skal-baggsfamilj, som leva av exkrementer. Hit höra Egentliga dyngbag-gen, Tordyvlar samt bland andra Den heliga pillerbaggen. Dynt, se Binnikemask. DUrer, A., 1471—1528, Tysklands främste renässanskonstnär, utgick ur den gammaltyska träsnittsskolan och ägnade under hela sitt liv huvudparten av sin kraft åt grafiken men kom under tidiga studieresor söderut i beröring med den italienska renässansen, som framgår redan av hans första större verk, träsnittsserien Apo-kaly psen. Dessa intryck befästes under en senare vistelse i Venedig. Efter återkomsten till hemstaden Niirnberg 1507 infaller hans kraftigaste alstrings-period med flera stora tavelverk (Treenigheten), träsnittsserien Den stora passionen (Jesu- lidande) ocli flera av hans mest kända kopparstick, Riddaren, döden och djävulen, F o r t u n a, Melankolien m. fl. 1520—21 företog D. en resa till Nederländerna, vilken synes ha befäst och fördjupat hans stil (porträttet Hieronymus Holzschuher, målningarna J o-liannes och Petrus, Markus och Paulus). Ett av D :s mest bekanta verk är det idealiserade Självporträttet i Pratern. Dys, gr., prefix, betecknande fel, brist o. dyl. Dysenteri’, se Rödsot. Dyspepsi’, användes som beteckning för rubbad matsmältning med måttliga besvär. I)yspro’sium, namn å ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Dy. Diisscldorf, stad i preussiska provinsen Rhenlandet, vid Rhen inom Rulirområdet, 410,000 inv. Betydande industristad, särskilt järn- och textilindustri. I D. finnes en berömd konstakademi (Diisseldorfskolan). Dy’veke, ”lilla duva”, 1491—1517, Kristian II :s av Danmark älskarinna, liar senare behandlats i dramer och dikter, bl. a. av Drachmann. Dyvelsträck, ett vidrigt, lökluktande gummiharts. Åtskilliga asiatiska folkslag använda D. som krydda. — Som medicin spelar D. ej numera någon roll. Diickel, loktr., beklädnad av papper på tryckcylindern för att göra dennas yta mindre hård. Däggdjur (Mammalia), en klass ryggradsdjur, vilka föda levande ungar (undantag kloakdjur). D. indelas i ordningar: Kloakdjur (Monotre-mata), Pungdjur (Marsupialia) samt Monodelphia, vilka senare indelas i insektätare, fladdermöss, gnagare, Edentata nomarthra, Edentata xenarthra, rov-, val-, hov- och sirendjur samt Primates. Dii’vert, anordning rör upphissande av båtar, ankare m. m. å fartyg, som anbringas vid fartygets reling. Döbattang’, dubbeldörr. Döbeln, G. K. v., 1758—1820, frih., generallöjtnant, tjänade en tid i franska hären, deltog i Sveriges krig mot Ryssland 1788 samt blev vid finska krigets utbrott 1808 chef för Nylands regemente och brigadchef. D. tryggade den finska härens återtåg genom segern vid Jutas, varefter han förgäves tillrådde en kraftig anfallstaktik. Som befälhavare och vice landshövding pä Åland måste han efter ett tappert försvar vika för ryssarna men avvärjde ett anfall på svenska kusten. 1813 deltog D. i Karl Johans krig mot Napoleon. Döda havet, insjö utån avlopp i sö. Palestina. Ytan är 1,000—1,100 kvkm., beroende på vattenståndet. D. ligger i den stora syriska förkastningssän-kan nära 400 m. under havsytan, lägre än någon annan sjö och är 360 m. djup. Enda tillflöde är Jordan. Stränderna äro till stor del bergiga. På grund av den stora avdunstningen, bristen på avlopp samt de närbelägna saltbergen har vattnet hög salthalt (26 %). Därför kunna inga vattendjur leva i D., ej heller trives någon växtlighet på stränderna, härav sjöns namn. Dödbok el. begravningsbok finnes i Sverige sedan mitten av 1700-t. och upptager i församlingen döda och begravna.