Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska motorer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektriska mätinstrument, a)
Ström-styrkan mätes på elektrokemisk väg
medelst voltametrar. I
vatten-voltametern, i vilken vatten
sönderdelas under strömmens inverkan, mätes
volymen av den bildade
vätgasmäng-den. I silvervoltametern, där ett
silversalt elektrolyseras, väges den
silvermängd, som avsätter sig på
kato-den. Den tekniska definitionen pä
enheten för strömstyrka, ainpére, hänför
sig till strömmens elektrolytiska
förmåga. Endast likström kan mätas
med voltametrar. På den momentana
strömstyrkan erhålles intet mått utan
endast på strömmens medelvärde. I
galva nometrarna betjänar man
sig av den elektriska strömmens
magnetiska verkningar för att mäta
strömstyrkan. 1 nålgalvanometrarna
(niul-tiplikatorn, vertikalgalvanometern,
tangentbussolen) ledes strömmen
genom en fast strömspole, medan
magnetnålen är rörlig. I
Deprez-d’Arson-vals galvanometer ledes den ström,
som skall undersökas, genom en
vridbar strömspole, som befinner sig i ett
kraftigt magnetiskt fält. De i
praktiken använda ampéremetrarna bygga
i stor utsträckning på nyssnämnda
princip. Galvauometrarna kunna
endast användas vid mätning av
likström. De angiva den momentana
strömstyrkan och ej blott strömmens
medelvärde. Deras gradering mäste
ske genom jämförelse med annat
instrument. Strömstyrkan kan även
mätas genom den attraktion, som en
ström, vilken ledes t. ex. genom en
solenoid, utövar på ett stycke mjukt
järn, liksom genom den inverkan, som
två elektriska ledare utöva på
varandra. Slutligen kan den elektriska
strömmens värmeverkningar
användas för samma ändamål. De här ovan
sist omnämnda sätten äro
användbara ej blott för likström utan även
för växelström, b) För mätning av
potentialdifferenser användas
voltmetrar. Varje
strömmätningsin-strument kan apteras till voltmeter.
Jfr Elektroskop. c) För
motständs-mätningar användes i stor
utsträckning Wheatstones brygga,
vars funktionssätt framgår av
vidstå-ende figur, i vilken AC är det okända
motståndet och D en galvanometer,
Ci en flyttbar kontakt, som vi,d
mot-ståndsmätning flyttas så, att
galvano-skopet ej gör utslag. Se även
Mot-ståndsetalong och Reostat. d) För
mätning av den under viss tid förbrukade
energin kunna, då fråga är om
likström, voltametrar användas. En
vanlig typ av Watt-timmätare, en
”elek-tricitetsmätare”, består av en motor,
som kopplas in t. ex. i en
belysnings-ledning på sådant sätt, att dess
rotationshastighet blir proportionell mot
produkten av strömstyrka och
spänning.
C
Schematisk teckning av Wheatstones
brygga. AC det okända motståndet.
Ci en efter AB flyttbar kontakt.
Sträckan AB är graderad. När
gal-vanometern i D ej gör utslag, avläses
sträcken ACi.
Elektriska organ finnas hos vissa
fiskar, t. ex. Darrål, Darrocka m. fl.
De bestå av ombildad muskelvävnad.
E :s verksamhetssätt är ej fullt utrett.
Elektrisk arbetsöverföring. Vid
överföring av elektrisk energi längre
distanser användes 1 regel högspänd
växelström upptill 100,000 volt och
däröver. Energiförlusten genom
uppvärmning är nämligen proportionell
mot strömstyrkans kvadrat men blott
direkt proportionell mot spänningen
och blir därför större, om lägre
spänning och högre strömstyrka användes.
Före användningen nedtransformeras
spänningen, vilket ofta, då
ledningarna grena ut sig, sker i flera etapper,
samt omvandlas strömmen, där så
be-höves, till likström. För såväl
anläggningar som ledningar finnas
detaljerade säkerhetsföreskrifter, vilkas
iakttagande övervakas genom officiell
inspektion.
Elektriska spårvägar. Drivkraften är
i allmänhet likström, någon gäng
växelström. Den spänning, som
användes, håller sig i regel omkring 600
volt. Luftledningar användas i regel
för kraftdistributionen, återledningen
sker genom skenorna. Vagnarnas
hastighet är i regel mycket måttlig (10
å 20 km. i timmen). Storstäderna och
deras förorter förbindas dock ofta
med särskilda snabbspårvägar, som
bilda övergångsformer till lokalbanor
och å vilka tågsätten framföras med
betydligt större hastighet.
Elektriska svängningar. Om en
elektrisk urladdning äger rum mellan tvä
metallkulor, åtföljes under vissa
betingelser den första gnistan av en
andra i motsatt riktning, denna i sin
tur av en tredje i den ursprungliga
riktningen o. s. v. Elektriska
svängningar uppstå, orsakade av den serie
elektriska och magnetiska fält, som
växelvis uppkomma. De
elektromagnetiska vågor, som härvid alstras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
