Elektriska mätinstrument, a) Ström-styrkan mätes på elektrokemisk väg medelst voltametrar. I vatten-voltametern, i vilken vatten sönderdelas under strömmens inverkan, mätes volymen av den bildade vätgasmäng-den. I silvervoltametern, där ett silversalt elektrolyseras, väges den silvermängd, som avsätter sig på kato-den. Den tekniska definitionen pä enheten för strömstyrka, ainpére, hänför sig till strömmens elektrolytiska förmåga. Endast likström kan mätas med voltametrar. På den momentana strömstyrkan erhålles intet mått utan endast på strömmens medelvärde. I galva nometrarna betjänar man sig av den elektriska strömmens magnetiska verkningar för att mäta strömstyrkan. 1 nålgalvanometrarna (niul-tiplikatorn, vertikalgalvanometern, tangentbussolen) ledes strömmen genom en fast strömspole, medan magnetnålen är rörlig. I Deprez-d’Arson-vals galvanometer ledes den ström, som skall undersökas, genom en vridbar strömspole, som befinner sig i ett kraftigt magnetiskt fält. De i praktiken använda ampéremetrarna bygga i stor utsträckning på nyssnämnda princip. Galvauometrarna kunna endast användas vid mätning av likström. De angiva den momentana strömstyrkan och ej blott strömmens medelvärde. Deras gradering mäste ske genom jämförelse med annat instrument. Strömstyrkan kan även mätas genom den attraktion, som en ström, vilken ledes t. ex. genom en solenoid, utövar på ett stycke mjukt järn, liksom genom den inverkan, som två elektriska ledare utöva på varandra. Slutligen kan den elektriska strömmens värmeverkningar användas för samma ändamål. De här ovan sist omnämnda sätten äro användbara ej blott för likström utan även för växelström, b) För mätning av potentialdifferenser användas voltmetrar. Varje strömmätningsin-strument kan apteras till voltmeter. Jfr Elektroskop. c) För motständs-mätningar användes i stor utsträckning Wheatstones brygga, vars funktionssätt framgår av vidstå-ende figur, i vilken AC är det okända motståndet och D en galvanometer, Ci en flyttbar kontakt, som vi,d mot-ståndsmätning flyttas så, att galvano-skopet ej gör utslag. Se även Mot-ståndsetalong och Reostat. d) För mätning av den under viss tid förbrukade energin kunna, då fråga är om likström, voltametrar användas. En vanlig typ av Watt-timmätare, en ”elek-tricitetsmätare”, består av en motor, som kopplas in t. ex. i en belysnings-ledning på sådant sätt, att dess rotationshastighet blir proportionell mot produkten av strömstyrka och spänning. C Schematisk teckning av Wheatstones brygga. AC det okända motståndet. Ci en efter AB flyttbar kontakt. Sträckan AB är graderad. När gal-vanometern i D ej gör utslag, avläses sträcken ACi. Elektriska organ finnas hos vissa fiskar, t. ex. Darrål, Darrocka m. fl. De bestå av ombildad muskelvävnad. E :s verksamhetssätt är ej fullt utrett. Elektrisk arbetsöverföring. Vid överföring av elektrisk energi längre distanser användes 1 regel högspänd växelström upptill 100,000 volt och däröver. Energiförlusten genom uppvärmning är nämligen proportionell mot strömstyrkans kvadrat men blott direkt proportionell mot spänningen och blir därför större, om lägre spänning och högre strömstyrka användes. Före användningen nedtransformeras spänningen, vilket ofta, då ledningarna grena ut sig, sker i flera etapper, samt omvandlas strömmen, där så be-höves, till likström. För såväl anläggningar som ledningar finnas detaljerade säkerhetsföreskrifter, vilkas iakttagande övervakas genom officiell inspektion. Elektriska spårvägar. Drivkraften är i allmänhet likström, någon gäng växelström. Den spänning, som användes, håller sig i regel omkring 600 volt. Luftledningar användas i regel för kraftdistributionen, återledningen sker genom skenorna. Vagnarnas hastighet är i regel mycket måttlig (10 å 20 km. i timmen). Storstäderna och deras förorter förbindas dock ofta med särskilda snabbspårvägar, som bilda övergångsformer till lokalbanor och å vilka tågsätten framföras med betydligt större hastighet. Elektriska svängningar. Om en elektrisk urladdning äger rum mellan tvä metallkulor, åtföljes under vissa betingelser den första gnistan av en andra i motsatt riktning, denna i sin tur av en tredje i den ursprungliga riktningen o. s. v. Elektriska svängningar uppstå, orsakade av den serie elektriska och magnetiska fält, som växelvis uppkomma. De elektromagnetiska vågor, som härvid alstras,