F. liar ofta i nedre kanten en bly-tyngd. Fenn’ia, nylatinskt namn på Finland. Fcnnoma’n, fanatisk anhängare av de finnfinska strävandena i Finland. Fennoskan’dia, särskilt i den geologiska litteraturen bruklig beteckning för det stora, övervägande av urberg bestående område, vilket omfattar Skandinaviska halvön, Finland, Karelen och Kolahalvön. Fenol [fenål*], en grupp organiska föreningar, som kunna tänkas uppkomma genom en el. flera väteatomers i bensolkärnan ersättande med hyd-roxyl. Se Karbolsyra. Fenol’ftalein, en förening, som bildar färglösa kristaller. En lösning av F. färgas redan av små mängder av alkali skarpt röd. På detta grundar sig F:s användning som indikator vid bestämmande av alkali-mängden i vätskor. Fenome’n, företeelse. — Fenome-n a’l, underbar. Fenomenalism kallas inom filosofin den åskådning, som betonar, att vi ingenting veta om tingens egentliga väsen, att vi endast ha kunskap om den oss omgivande verkligheten på grund av de sinnesretningar, de intryck, vi mottaga från yttervärlden. Strängt taget bevisa våra intryck ej ens yttervärldens existens. Filosofiskt sett kan denna lika väl vara en elak dröm. Bland de filosofer, som företrätt liknande synpunkter, må nämnas Kant och Comte. Fen’resulven (Fenrer), enligt den nordiska gudasagan ett odjur med Loke till fader. Gudarna satte F. i bojor av järn, men han sönderslet dem alla, tills han slutligen fängslades med den förtrollade bojan Gleip-ner., Denna skulle han ej kunna slita förrän vid Ragnarök. Blåval. Fenvalsläktet (Balseno’ptera), ett släkte bardvalar, som ha korta bröstfenor med slät kant samt långsträckt smal kropp med talrika hudveck framtill på kroppens undersida. I n. Atlanten förekomma följande fyra arter: B 1 å v a 1 e n (B. musculus) är gråblå med vitfläckigt bröst och gråsvarta barder. Den är det största nu levande däggdjuret (upp till 25 m. lång). Den har enstaka gånger strandat vid vår västkust. S i 11 v a 1 e n (B. Phy-salus) har gråsvart översida och vit buksida samt gråsvarta barder med ljusa strimmor. Dess längd uppgär till 20 m. Den följer ibland sillstimmen intill vår västkust. Vikvalen (B. acuto-rostrata) liknar föregående i utseende men har gulvita barder och är mindre (längd 8—10 m.), förekommer sällan vid svenska kuster. S e j-valen (B. borealis) liar biåsvart översida och vit buk med vågigt tecknad gräns i sidorna. Barderna äro svarta, kroppslängd 12—16 m. Feoda’1, läns-, som angår län under medeltiden. Feoda’lsystemet, länsväsen, den form av statsorganisation, som utbildades under medeltiden i Europa. Landet uppdelades i län, som styrdes och förvaltades av en länsherre, vilken- också var skyldig att hålla en viss truppstyrka till konungens disposition. Egentligen styrde konungen landet ”av Guds nåde” och betraktades som ägare till landet, som han sedan fördelade på länsherrarna, vilka egentligen skulle vara hans ståthållare och bero av hans nåd. På grund av de dåliga kommunikationerna, det outvecklade penningväsendet, som nödvändiggjorde naturaskatter, de ständiga krigstillstånden och den därav följande oredan etc. blevo länsherrarna i praktiken dock ganska självständiga. Länen utgjorde små stater innanför staten, vilka ofta lågo i krig med varandra och ibland sam-manslöto sig till partier, vilka av-ocli tillsatte konungen, som på så sätt i själva verket blev beroende av sina länsherrars nåd. Då vid nyare tidens början krutets uppfinning möjliggjorde uppställandet av lättbeväpnade och jämförelsevis billiga, stående härar, kunde regenterna, stödda på dessa, tvinga de mäktiga länsfurstarna till underkastelse och genomföra en fastare statsorganisation. Så gick feodalsystemet och riddarväsendet under. Feodo’sia, livlig handels- och sjö-fartsstad på s. kusten av Krim, s. Ryssland, 40,000 inv. Ferdinand, romer sk-ty ska kejsare. — 1. F. I, 1503—64, romersk konung 1531 och kejsare 1556, hade 1521 kommit i besittning av de österrikiska arvländerna och blev 1526 konung av Ungern och Böhmen, sålunda grundläggande den österrikisk-ungerska monarkin. F. tvangs dock att avstä större delen av Ungern till J. Zapolya och hans son. — 2. F. II, 1578—1637, den förres sonson, blev 1619 kejsare och konung över Böhmen och Ungern. F. var en fanatisk anhängare av katolicismen och kuvade det protestantiska Böhmen. Därefter gjorde F. sig till ledare för den katolska reaktionen i Tyskland och utgav restitutions-