råde. Huvudparten av de filmer, som förevisas är från detta land, vars filmindustri är mycket kapitalstark och utgör en betydande exportindustri. De flesta amerikanska filmer inspelas i Californien (Los Angeles). Efter kriget har F. i Tyskland, Frankrike och Italien blivit mera konkur-rensduglig. Den svenska F. innehar även ett ansett namn å världsmarknaden. F. har allt mer visat sig kunna konkurrera med teatern. Vid inspelandet av filmer måste dock tagas helt andra hänsyn än teatern kräver. Målade kulisser kunna i regeln ej användas. Mimiken måste nästan överdrivet betonas. Till ersättning för den förlust, som omöjligheten att använda det talade ordet betyder, kan man med filmen i stället bättre återge akrobattrick, snabba scenväxlingar o. dyl. Inom de olika ländernas F. kan man tydligt särskilja olika ”stil”-riktningar. Den amerikanska F. kännetecknas av en egendomlig blandning av realism och moraliserande romantik och når högst, när det gäller dyrbara prakt- och massfilmer samt i äventyrsfilmer. Den tyska F. behandlar i allmänhet psykologiska problem, ofta med väl stark dragning åt det abnorma. Den franska F. sysslar gärna med erotiska konflikter och hämtar ofta sina ämnen från storstadens halvvärld. Den svenska F. karakteriseras i sina bästa alster av en ideellt betonad romantik, frisk hurtighet och utmärkta landskapsbilder — För närvarande uppgå antalet biografer i världen till över 50,000. I Sverige skall all film kontrolleras av statens biografbyrå, innan den får förevisas. Filokte’tes, i grekiska hjältesagan en av kämparna i trojanska kriget, som dödade Paris med Herakles’ pilar. Filologi’, vetenskapen om språken och om vetenskapliga och språkliga dokument. I vidare bemärkelse har man velat låta F. omfatta även litteraturhistoria, mytologi och andra gränsområden. Fi’lon, omkring 20 f. Kr.—50 e. Kr., grekisk filosof av judisk börd, som strävade att förena judisk tro med grekisk filosofi. Hans läror fingo en viss betydelse för den antika kristendomens utveckling. Filopoi’men, d. 183 f. Kr., grekisk fältherre, ledare för det akaiska förbundets armé. F. blev slagen och tillfångatagen av romarna, vilka inkallats av spartanerna och messe-nierna i deras strid med förbundet. F. har kallats ”den siste hellenen”. Filosofi’, grek., ”kärlek till vishet”. Hos grekerna utgjorde F. en sammanfattning av alla vetenskapliga strä- vanden att teoretiskt förklara företeelserna till skillnad från empirin, det erfarenhetsmässiga samlandet av fakta. F. omfattade sålunda den teoretiska sidan av alla vetenskaper, även naturvetenskaperna. Numera omfattar F. egentligen mera allmänna principundersökningar om tillvarons väsen. Gränsen är dock ingalunda skarp och på senare tid har man allt mer strävat att anknyta F. till psykologin och till naturvetenskaperna. Varje teoretisk spekulation måste för att nä resultat utgå ifrån vissa mer eller mindre säkra utgångspunkter, som måste tagas för givna. Ett tänkande i och för sig, som ej utgår från någonting, är ej tänkbart. > I den mån naturvetenskapen tränger fram till utredningar över materiens väsen, i den mån psykologin uppvisar mekanismen för våra sinnesintryck och föreställningar, blir det nödvändigt för varje mera sammanfattande principåskådning att taga i betraktande dessa vetenskapers resultat. Till F. hänföras dels logik och kunskapsteori, som omfatta undersökningar rörande det mänskliga tänkandet och det mänskliga vetandets beskaffenhet, dels metafysik, som behandlar frågor rörande verklighetens och tingens väsen och söker samarbeta specialvetenskapernas resultat till mera allmänna åskådningar. En del filosofer förneka överhuvudtaget möjligheten av en metafysik, av en vetenskap om verkligheten, oberoende av medvetandet. F. A. Lange har exempelvis karakteriserat metafysiken som ”begreppsdiktning”. Till F. hör vidare mera praktiskt inriktade grenar, som rättsfilosofi, etik, estetik etc. — Historia. Redan i forntiden hava människor sökt bilda sig föreställningar om tillvarons väsen och mål, oftast i form av mer eller mindre fan-tasifyllda åskådningar, vilka närmast ha intresse för religionshistorien. Först hos grekerna kan man tala om en verklig F., en strävan att genom logiskt och kritiskt tänkande uppnå allmänna förklaringar. I huvudsak kan man redan här skilja på tvenne riktningar, en närmare jorden, närmare naturvetenskapen, för vilken Aristoteles är den förnämsta representanten, en närmare poesin, mer eller mindre djärvt uppbyggande spekulativa system, vars mest lysande representant Platon var. Under medeltiden kom F. att fullständigt behärskas av teologin, samtidigt som dock den grekiska F. utövade ett visst inflytande. Man hemföll till liårklyverier och ordrytterier (skolastiken). Under 1600-t. och 1700-t., när tankefriheten blev större, kan man tala om en renässans för F. (C a r-