Fines herbes [fins ärb], fr., fina örter, kryddväxter, som användas till matlagning. Finess’, finliet; ett fint och skickligt användande av ett språks el. en konsts hjälpmedel. Fin’gal, en av den gaeliska sagodiktningens hjältar. F. förekommer bland annat i Ossianssångerna. Fin’gals grotta, berömd basalt-grotta vid Skottlands v. kust på ön Staffa. Finge’ra, uppdikta, hitta på. Fingeravtryck. På fingertopparna bildar huden fina lister, papillarlinjer, vilka äro sammansatta till mer el. mindre invecklade mönster (spiraler, slyngor etc.). Dessa mönster äro redan vid födelsen fullt utbildade och kvarstå sedan hela livet oförändrade. Två människor ha aldrig fullständigt lika mönster. På dessa utgångspunkter grundar sig daktyloskopin, som är det metodiska utnyttjandet av F. för igenkännande av personer, särskilt brottslingar. Vid tagandet av F. bestrykas fingertopparna med ett tunt lager trycksvärta och tryckas sedan mot vitt papper. För klassificering användas olika system.' — Redan hos kineserna under första årtusendet f. Kr. anbragte man F. under rättsliga handlingar. Babylonier och assyrier ha troligen använt sig av F. för identifieringsän damål. Den förste europé, som föreslog användandet av F. för polisändamål, var engelsmannen Sir W. J. H e r s c h e 1, en tjänsteman i den indiska förvaltningen. Gal ton utarbetade vidare dennes uppslag och utgav 1892 sin bok Finger prints, som blev av grundläggande betydelse för daktyloskopin. Senare började man använda sig av F. i polistjänst först i England, därefter i andra länder, och F. utgör nu ett viktigt medel för igenkännande av brottslingar, för konstaterande av vilka personer, som varit på platsen för ett brott o. dyl. Fingerdjur (Chiromys madagascari-ensis), en lialvapa, som har starkt förlängda fingrar och tår samt tänder, som påminna om gnagarnas. Den är ett nattdjur och lever av insekter. F. förekommer endast på Madagaskar. Fingersvamp (Clavaria), ett släkte greniga hattsvampar, som ha sporer på fruktkroppens yttersida. Flera arter äro ätliga såsom Gula F.,Dru v-fingersvamp, Klubbsvamp, Kamfingersvamp m. fl. Fingersättning (Applikatu’r), den lämpligaste ordningen av fingerrörelsen vid spelande av ett musikinstrument. F. brukar anges genom siffror över noterna. Fingersvamp. Finiglacial’ (= till istidens slut hörande), beteckning för det skede av landisens avsmältning, då denna skedde från de medelsvenska stora änd-moränerna till det inre Norrland. Jfr Gotiglacial. Fi’nis, lat., slut. Finish [fin’nisj], eng., ”slut”, slutspurt. Finistere [finistä’r], departement i v. Frankrike, omfattande v. delen av den forna provinsen Bretagne, 7,000 kvkm., 762,000 inv. F. intager i fråga om boskapsskötsel förnämsta platsen bland Frankrikes depiirtement. Finister’re, Kap, en udde på Spaniens nv. kust. Fini’t, bestämd, se Verb. Finka. — 1. Vissa järnvägsvagnar för godstransport. — 2. Vardagsut-tryck för polishäkte. Fin*kel el. finkelbrännvin kallas ofullständigt renat brännvin, vilket innehåller högre alkoholer, (framförallt amylalkohol). Dessa hava en mindre angenäm lukt och smak. Med nutida metoder framställt brännvin innehåller ej sådana föroreningar. Finkfåglar (Fringilirdce), en familj tättingar, som har tjock, kort näbb med inböjda undernäbbskanter samt första handpennan förkrympt. De leva av frön, knoppar och insekter. Hit höra bland annat Lappsparv, Snösparv, Domherre, Hämp-lingar, Korsnäbbar, Steg-1 i t s a, F i n k-, S i s k e- och Sparvsläktena. Finksläktet (FringiFla), ett släkte finkfåglar, som har en liten inskärning innanför övernäbbens spets, borsthår i munvinklarna samt kluven stjärt. De leva av frön och insekter. Bofinken (F. coelebs) är vanlig i Sverige. Hannen har brun rygg med b lågrå hals och huvud, vit buk, brunsvarta vingar med två vita tvärband och gulgrön övergump. Honan är på