1500-1700 -t. Under denna period utvecklades det lialvt allmogeartade kyrkomåleriet i Österbotten, företrätt bland annat av M. Toppelius. Renässansen, barocken och rokokon uppvisa en del slottsbyggningar. Den folkliga konsten nådde en avsevärd utveckling exempelvis i Karelen. Under den gustavianska tiden utfördes målningar, skulpturer och enstaka byggnader, dock mest av svenska konstnärer. 18 0 0 -t. Banbrytarna för den finländska konsten sökte sig först till Sverige, såsom bildhuggaren B. Cainberg och målaren R. V. Ekman. Senare valde Ekman nationella motiv och verkade för en fosterländsk konst, liksom bildhuggaren C. E. Sjöstrand. Betydande för F:s utveckling äro bland annat arkitekten K. L. Engel och landskapsmålarna V. Holmberg och V. Westerholm samt bildhuggarna W. Runeberg och J. Taka-nen. På 1880-t. började franskt inflytande göra sig gällande. Det främsta namnet från denna period är A. Edelfelt, vilkens måleri mycket uppmärksammades även i utlandet. Finlands natur och folk framställdes av bland annat E. Järnefelt, P. Halo-nen samt framför allt A. Gallén-Kalela, den mest typiskt fin ske av dem alla, vilken skapade kraftfyllda bilder ur folkets liv och stundom hämtade motiv från Kalevala. 19 0 0 -t. Den moderna riktningen inom F. företrädes bland annat av arkitekterna Saarinen, W. Thomén, målarna M. Enckell, J. Rissanen, T. K. Sallinen samt bildhuggaren V. Aaltonen. Finländsk litteratur. Medeltiden. Den medeltida F. blomstrade främst kring Åbo biskopssäte och företräddes bland annat av den lärde författaren J. Budde. Vid sidan härav utvecklades folkdiktningen, vilken senare sammanförts i Kalevala och Kanteletar. Under reformationstiden utkom M. Agricolas finska översättning av Nya Testamentet. Skalden S. A. Forsius skrev på svenska bland annat psalmer. 1 G 0 0 -1. Efter grundandet av Åbo akademi började den finska kulturen uppblomstra. Litteraturen hade en övervägande religiös färgning. 17 0 0 -t. Vid mitten av århundradet uppstod en rörelse för befrämjandet av inhemsk finländsk odling. Denna riktnings främste representant var H. G. Porthan. Skalden F. M. Franzén liksom förut G. F. Creutz överflyttade senare till Sverige. 18 0 0 -t. Finlands förening med Ryssland framkallade en strävan att bibehålla och utveckla den nationella kulturen. J. L. Runeberg var medelpunkten i en talrik litterär krets. Snart blev F. delat i två kulturgrupper, varav den ena arbetar på den finska kulturens frigörelse från svenskt inflytande, den andra söker bevara svenskt språk och svensk odling. Representanter för den finskspråkiga litteraturen äro bland andra lyrikerna J. Krohn och A. Ahlqvist, skalden A. Kivi, K. Bergbom, grundläggaren av den finska teatern, samt romanförfattarna J. Aho, A. Järnefelt, lyrikern J. H. Erkko och prosaförfattaren J. Linnankoski. Den andra gruppen har företrätts av Z. Topelius, K. A. Tavaststjerna och J. Ahrenberg, lyrikerna B. Gripenberg, Hj. Procopé samt romanförfattarna A. Mörne och R. Schildt m. fl. Finn, enligt sägnen en jätte, som byggde domkyrkan i Lund. Finnar, Finlands urinvånare, höra till den finsk-ugriska språkstammen. Ur rassynpunkt har man velat hänföra dem till en ost-baltisk ras, som ursprungligen haft sin hemvist i ö. Europa och av vilken folköar ännu finnas kvar i Ryssland (mordviner m. fl.). Till utseendet äro F. kortväxta och kortskalliga, ha ljust hår, blåa ögon och tämligen grova drag med brett ansikte. Finnboda, stort skeppsvarv invid Stockholm. Finne, genom inflammation i en talgkörtel uppkommen varbildning. Under 15—20-årsåldern äro F. särskilt vanliga, beroende på att talgkörtlarna denna tid börja utvecklas och funktionera. För förhindrande av F. är renlighet av vikt. Tvättningar med ljumt vatten och ibland med sprit göra nytta. I svåra fall användes behandling med såpsprit, svavel o. dyl. Även serumbehandling har man sökt använda. Finnforsen, vattenfall med kraftstation i Skellefte-älven, 3G km. v. om Skellefteå. Finnmarken, gammalt namn på den nordligaste delen av Skandinavien, särskilt på den del, som numera utgöres av Finnmark fylke i Norge. F. var länge omstritt och Karl XI :s anspråk på F. var en av orsakerna till Kalmarkriget. I freden 1613 avstod Sverige från F. Finnmarker, skogstrakter i Värmland, Västmanland, Dalarna och Hälsingland, vilka huvudsakligen vid nyare tidens början koloniserades av inflyttade finnar. Det finska språket är i dessa trakter numera nästan utdött. Finnmark fylke, Norges nordligaste fylke. 48,152 kvkm. 46,000 inv., därav 8,000 i fylkets städer Hammerfest, Vardö och Vadsö. Befolkningen utgöres till stor del av lappar och finnar. Finnveden, beteckning för ett skogsområde i Småland, omfattande nuva-