rande Sminerbo, östbo och Västbo härader. Finnväv, en dubbelvävnad av ylle, vanligen i två färger. De bägge tyglagren vävas samman, så att mönstret på avigsidan blir motsatt det på rätsidan. F. användes fordom allmänt i Sverige och förekommer nu särskilt i Bohuslän och Jämtland. Fin’sen, N. R., 1860—1904, dansk läkare, vilken införde användningen av ultravioletta strålar vid behandling av en del sjukdomar, särskilt hudtuberkulos (lupus). F. erhöll 1903 Nobelpris i medicin. Finska krig, i svenska historien namn på i Finland förda krig mellan Sverige och Ryssland, ex. 1741—43, 1788—90, 1808—09. Det sistnämnda var en följd av ett förbund, ingånget mellan tsar Alexander och Napoleon. I detta hade överenskommits, att Ryssland skulle anfalla Sverige, om detta land vägrade underkasta sig kontinentalsystemet. På grund av den svenska arméns underlägsenhet lät överbefälhavaren Klingspor denna återtåga, vilket förorsakade modlöshet bland soldaterna. Denna ökades ännu mera, då den starka fästningen Sveaborg förrädiskt överlämnades ät ryssarna. Emellertid började den svensk-finska hären slutligen göra motstånd och vann även flera vackra segrar, såsom "vid Siikajoki, Revolaks, Lappo och Juutas under befäl av bland andra Adlercreutz, Sandels och Döbeln. Efter ett olyckligt slag vid Oravais fingo emellertid ryssarna överhanden. Härefter följde ett stille-stånd, men när detta upphört, trängde ryssarna ända in i Västerbotten. I freden i Fredrikshamn avstods hela Finland och Åland samt landområdet ö. om Torne och Muonio älvar. Finska viken, vik av östersjön, begränsad i n. av Finland, i s. av Estland och Ryssland. Längden omkring 420 km., bredden 75—50 km. Vattnet har ringa salthalt, och viken tillfryser oftast under vintern. Finsk Tidskrift, månadsskrift utgiven i Hälsingfors och redigerad av R. F. v. Willebrand. F. är en av Finlands förnämsta kulturella tidskrifter. Finsk-ugriska språk (Finsk-unger-ska språk) bruka jämte de samojedi-ska språken sammanföras under benämningen u r a 1 s k a språkstammen. Av språkfamiljer hörande under F. märkes den östers jöfinska gruppen, även kallad västfinska (finska, karelska, estniska, liviska m. fl.). Besläktad med denna grupp är den lapska språkgruppen. Till F. höra vidare volga gruppen, p e r m i-s k a samt u g r i s k a språkgrupperna, av vilka den senare bildas av ung- erskan el. magyariskan samt de ob-ugriska språken. — Som typ för språkstammen kan tagas finskan. Karakteristiskt för detta språk är frånvaron av graminatiskt genus samt den övervägande vokaliska ljudharmonin. Som grundläggare av det finska skriftspråket räknas Michael Agri-cola. Finspång, industrisamhälle nära Glan, n. Östergötland. 3,900 inv. Mekanisk verkstad, tillverkning av ängturbiner. Sågverk. Finsta, gods v. om Norrtälje, ö. Uppland. Den heliga Birgittas födelseort. Finsteraa’rhorn, högsta toppen av Bern-alperna i Schweiz på gränsen mellan kantonerna Bern och Wallis, 4,300 m. hög. Fint, fäktningsterm, ékenangrepp, vars syfte är att vilseleda motståndaren och få honom att blotta sig. Fiol, populärt namn på violin. Fira, sjöterm, sänka ned ett föremål genom att så småningom släppa efter på ett tåg, i vilket det är fästat. Firdau’si, Abul Kasim, omkring 935—1020, persisk skald, har bland annat skrivit det persiska nationaleposet Konungaboken. Firen’ze, italienska namnet på Florens*. Firewood [fajr’vod], korta brädbitar, som bliva över, när plank och bräder kapas. Fir’ma, egentligen underskrift, det namn, under vilket ett affärsföretag bedrives, och med vilket företagets brev och åtaganden undertecknas. Firmament’ (egentligen stöd, fäste), benämning på himlavalvet. Firma’n, se Ferman. Firn el. firnsnö kallas en grovkornig isig snö, uppkommen genom sammanpressning och återfrysning av upptöad snö. F. är utmärkande för gamla snöfält ovanför snögränsen. First-rate [föst-rejt], eng., bästa sort, av första klass. Firth fföth], engelsk benämning på vik. Firth of Forth [åvv fåth] på Skottlands östkust, vik av Nordsjön. Firth of Lorne [lån] och Firth of Clyde [klajd], på Skottlands västkust, vikar av Nordkanalen. Fisch’er, Emil, 1852—1919, tysk kemist. F:s förnämsta arbeten omfattade sockerarternas, purinderivatens och äggviteämnenas kemi. Sockerarternas kemi var före F. föga känd, genom hans arbeten vanns i stor utsträckning klarhet. F. lyckades också utfinna metoder att överföra en sockerart till en annan samt att syntetiskt framställa sockerarter. Likaså utredde han purinderivatens kemi, till vilken grupp bland annat höra koffein och urinsyra. För sina arbeten inom