samma antal tjänsteår som den på sista förslagsrummet uppförde. Fjärde ståndet, namn, använt på 1800-t. i flera länder som beteckning på hantverkare, arbetare och bönder, d. v. s. den kroppsarbetande klassen. Fjärdhundra, område i sv. Uppland, delat på Uppsala län och Västmanlands län. F. var ett av de tre folk-landen. Fjärding, fjärdedel, gammalt rymdmått. För våta varor är 1 F. = % tunna - 2 åttingar = 31.4 1. För torra varor är 1 F. = y8 tunna = 4 kappar = 18.3 1. Fjärilar (Lepidoptera), en ordning insekter, som ha de undre käkarna rännformigt utbildade tillsammans bildande ett sugrör, vilket i vila hålles spiralformigt inrullat, övriga mundelar äro förkrympta. Antenner äro vanligen väl utvecklade och ha varierande form. Vingarna äro vanligen två par och äro täckta av taktegellikt anordnade, färgade kitinfjäll. Äggen fästas i allmänhet på larvens närings-växt. Larverna äro masklika, ha bitande mundelar och vanligen tre par bröstfötter och fem par bukfötter. Efter fyra till fem hudömsningar övergår larven till puppa, antingen hängande med huvudändan nedåt (häng-puppa) el. fastsatt med en tråd runt kroppen (gördelpuppa), i en del fall slutligen omgiven av eh kokong. — F. delas i Stor fjärilar och Små-fjärilar. De senare omfatta Mått-fjärilar, Vecklarefjärilar, M alfjärilar och Fjädermått. Storfjärilarna kunna indelas i: Dagfjärilar, som ha en spenslig kropp, klubblika antenner samt breda, i vila uppåt hopslagna vingar. Skymningsfjärilar, som ha grövre kropp, spolformiga antenner och smala, i vila takformigt hoplagda vingar. Nattfjärilar, som ha antingen tjock (Spinnare och Nattflyn) el. smal (Mätare) kropp, trådformiga med kamtänder försedda antenner och breda vingar, som i vila hållas platt utbredda el. takformigt hoplagda, mera sällan uppåt hopslngna. Fjärran österns republik, en 1920— 22 existerande republik mellan Bajkal-sjön och Stilla havet i ö. Asien. F. kallades även Tjita-republiken efter huvudstaden. 1922 införlivades F. med Ryssland dock med bibehållande av en viss självständighet. Fjärrorgel, se Orgel. Fjärrpunkt, se Öga. Fjärrverkan, den inverkan, som en kropp utövar på en annan utan förmedling av mellanliggande medium. Så ansågs förr en elektriskt laddad kropps inverkan på en annan som F. Med denna åskådning bröt emellertid den engelske fysikern Faraday under 1800-t: s första hälft. Fjär’singar (Trachinid[e), till tagg- feningar hörande fiskfamilj, som ha långsträckt kropp, lång analfena och lång bakre ryggfena, styva taggar i främre ryggfenan och en kraftig tagg på gällocket. Till F. hör Vanliga Fjärsingen (Trachinus traco), som har grönbrun rygg med ljusare snedstrimmor, blåstrimmiga sidor och vit buk med gula och blåa streck. Ryggfenstaggarna och gällockstaggen äro förenade med giftkörtlar och kunna därför orsaka riskabla sår. F. förekommer i Medelhavet och Atlanten och är ganska allmän vid vår Västkust. Den lever huvudsakligen av räkor. Köttet är välsmakande. F-klav, se Bas-klav. F. K. F. It., se Föreningen för kvinnans politiska rösträtt. Fl, kem., tecken för en atom fluor. Fla., förkortning för Florida. Flacon el. flakong, fr., flaska. Fladdermus. Fladdermöss, Flädermöss el. Läderlappar (Chiroptera), en ordning däggdjur, som kännetecknas av att de utefter kroppens sidor mellan bakbenen och frambenen, vilka senare ha starkt förlängda fingerleder, ha en tunn flyghud. De ha små ögon med dålig syn. Däremot är hörseln mycket väl utvecklad. Framför öronöppningarna finnes en hudflik, öronlocket, antagligen avsedd att skydda mot för starka ljud. F. leva vanligen av insekter, som de fånga i flykten. En del arter leva av frukter el. äro blodsu-gare. I allmänhet äro F. nattdjur. I vila hänga de med huvudet nedåt, fasthakade med bakfötterna. Många arter tillbringa vintern i dvala. Till F. hör Flygande hundar, Blad näsor, Hästskonäsor och Egentliga flädermöss. Till den senare gruppen höra flera i Sverige vanliga arter, vilka nå en storlek av 4—8 cm, olika för olika arter. Flageoletton [flasjålätfton], en flöjtliknande ton, som erhålles å stråkinstrument, om man under ett stråkdrag endast mycket lätt med fingret berör strängen i någon av dess naturliga delningspunkter.