för flickor. Slutligen havå även i viss begränsad utsträckning flickor tillträde till några kommunala el. statliga gymnasier. Se vidare hänvisningarna under Praktiska ungdomsskolor. Fliegende I31ät’ter [fli’g-], ty. (flygande blad), en i Munchen utgiven illustrerad skämttidning, grundad 1844. Flim’merhår el. cilier, från ytan av vissa celler (epitel) utskjutande fina hår, vilka hastigt röra sig i en viss riktning och långsammare i motsatt riktning. Denna piskande rörelse åstadkommer en strömning i den vätska, som finnes på cellytan. Särskilt i andnings- och könsorgan äro sådana strömningar av betydelse, emedan mindre partiklar på det sättet föras ut ur kroppen. — Hos lägre organismer tjäna F. som rörelseorgan, vilka genom sina samordnade rörelser föra organismerna framåt. Flint, stad i Michigan (U. , S. A.), 92,000 inv. Automobilfabrikation. Flinta, geol., en ytterst finkornig (tät) utbildning av kvarts, bildande bollar (kokretioner) eller tunna inlagringar i vissa kalkbergarter (ex. i krita). Flinta härrör från kiselorga-nismer, som avskilt den i ytterst smä mängder i havsvatten förekommande kiselsyran. Flintbössa, se Handeldvapen. Flintglas, se Glas. Flintlås, se Handeldvapen. Flintrännan, segelled i Öresund ö. om Saltholmen. Djup intill 7 m. Flirta el. flörta, kurtisera, spela förälskad. Fliseryd, fabrikssamhälle vid Emån, ö. Småland. Jungners ackumulatorfabrik. Floby, municipalsamhälle nära Falköping, mellersta Västergötland. 350 inv. Flock, ett slags blomställning. Se Blomma. Flock ocli farnöte el. följe och far-nöte, ett i medeltida lagspråk använt uttryck avseende i följe el. i sällskap med. Flod, se Ebb och Älv. Floda kolonier, se Föreningen Floda kolonier. Flodgudar, gudomligheter representerande en flod, förekomma särskilt i lägre religioner och i länder, vilka för sin odling äro beroende av en flod. Så dyrkades i Egypten Hapi som Nilens gud. Hos grekerna ansågs varje flod ha sin särskilda gudomlighet, ehuru på sina håll Akeloos dyrkades som allmän F. Ilos romarna dyrkades Tiberinus som Tiberns gud. Flodhäst. Flodhästar (Hippopotamus) tillhöra de partåiga hovdjuren. F. omfattar två arter. Den vanliga F. (H. amphibius) har stor, klumpig, för vattenliv anpassad kropp. Längd över 4 m., höjd 1.5 m., vikt 2,000—3,000 kg. Benen äro korta och ha med simhud förbundna tår. Huden är kopparbrun med glesa borst. F. lever i floder och sjöar i Afrika (ej Madagaskar) och livnär sig av vattenväxter. Den går endast undantagsvis upp på land. Genom jakt har F. starkt minskats i antal. Köttet är ätligt. Av liuden be-redes läder. Tänderna användes förr vid löstandsfabrikationen. I v. Afrika finnes en mindre art (H. liberiensis). Floding, P. G., 1731—91, framstående svensk kopparstickare, bekant bland annat för en allegori över Adolf Fredrik som konsternas gynnare. Under en studieresa till Paris medverkade han vid akvatintagravyrens uppfinnande. Senare grundade han en gravyrskola i Stockholm. Flodkräfta, se Kräftsläktet. Flodmusslor (Unionida*), en familj Musslor, som ha liksidiga, avlånga skal, på utsidan beklädda av en brun-aktig* överhud, på insidan försedda med pärlemorlager. F. leva nergrävda i bottenslammet i sötvatten. Till F. höra: Målar musslan (Unio pic-torum), c: a 10 cm. lång, med svart-grönt skal. Den är allmän i floder och sjöar i s. och mellersta Sverige. Flodpärl musslan (Margaritana margaritifera) har brunsvart skal, längd c: a 10 cm. Den finns i bäckar i n. Skandinavien och fiskas för de från skalens innersida bildade pärlorna. Dammusslan (Anodonta cygnea) har tunt gul- och grön-Strimmigt skal. Den är vanlig i stilla-