sten men även något av metaller (guld). Bland husdjuren märkas den amerikanska hunden och kalkonen. Bland kulturväxterna må nämnas kakao och tomat. — I Västindien utgjordes befolkningen till största delen av arowake r, en folkstam, som i stor utsträckning fanns i Sydamerika. De västindiska stammarna hade en högt uppdriven stenkultur. I Nordamerika rådde en vida lägre kultur. Bland de nordamerikanska kulturfolken märkas pueblofolken, al-gonkinstammarna, mound-kulturens bärare samt nordvästamerikanarna. Jfr Indianer. Fornborg, se Bygdeborg. Fornkunskap, se Arkeologi. Fornminnesföreningar äro vanligen läns- och landskapsföreningar. F. äro sammanslutna till Svenska fornminnesföreningen, bildad 1869. Den utger årsskriften ”H ävd och hemby g d”. Fornminnesvården är reglerad genom en kunglig förordning av 29 no v. 1867, med ändringar och tillägg av 30 maj 1873 och av 21 april 1886. Den forn-minnesvårdande verksamheten utövas av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademin. Fornlämning får ej förstöras el. rubbas utan akademins tillstånd. överträdelse straffas med böter (5—500 kr.) och medför skyldighet att såvitt möjligt reparera skadan. Lösa jordfynd skola genom länsstyrelsen liembjudas till staten. Fornnordisk religion. Om den äldsta hedniska religionen i Norden hava vi tämligen bristfällig kunskap. Tidigast synes i varje fall gravkult ha förekommit. Man ^ntog, att den döde förde en kroppslig tillvaro efter döden och för den skull fick han med sig ägodelar i graven. Under bronsåldern övergick man till att bränna liken. Våra förfäder dyrkade även naturföremål, och solkulten synes ha förekommit att döma av vissa symboler i hällristningar o. dyl. Så småningom personifierades gudsbegrep-pet, man dyrkade fruktbarhetsgudom-ligheter och åskgudar. Bland de äldsta nordiska gudarna märkas även va-nerna, till vilka hörde Njord, Frej och Freja. Den äldsta åskguden var Tor, som blev föremål för en utbredd dyrkan. Något senare infördes söderifrån dyrkandet av Odin. Den gudavärld, som tecknats i den norska och isländska sagolitteraturen, har säkerligen aldrig haft någon verklig motsvarighet i folkföreställningen utan är att betrakta som ett verk av skaldernas mer el. mindre fria fantasi. Forntid omfattar det historiska skedet mellan urtiden (de förhistoriska rasernas tid) och medeltiden och bru- kar räknas fram till Västromerska rikets fall, 395 e. Kr. I Sverige räknas F. till omkring 1050 e. Kr. Fornvännen, tidskrift, utgiven av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademin från 1906. Fo’rnyrdislag, ett fornnordiskt versmått med åttaradiga strofer och raderna två och två förbundna genom allitteration. F. användes bland annat i Eddans berättande dikter. Fors, se Vattenfall. Forsbacka, samhälle sv. om Gävle, mellersta Gästrikland. 2,300 inv. Järn-och stålverk. Forsberg, Nils, f. 1842, svensk målare, 1867—1904 verksam i Paris. F. vann berömmelse för historiemålningen En hjältes död med ämne hämtat från fransk-tyska kriget. Det mest betydande av hans senare arbeten är Gustav Adolf före slaget vid Liitzen. Forsell, John, f. 1868, hovsångare, operaclief 1924, var 1896—1909 engagerad vid operan i Stockholm och .1909—10 vid Metropolitan Opera i New York. F. har sedan företagit omfattande konsert- och gästspelsturnéer i flera länder. Med en omfångsrik och välljudande barytonröst förenar F. en ovanlig dramatisk förmåga (Don Juan, Figaros bröllop). Forserum, municipalsamhälle vid järnvägen Nässjö-Jönköping, nv. Småland. 1,150 inv. Träindustri. For’setc, i den fornnordiska gudasagan rättvisans gud. F. är son till Balder och Nanna och bor på den guld- och silverglänsande borgen Glit-ner. For’seth, E., f. 1892, svensk målare, har i modern naivistisk stil bland annat utfört dekorationer i Stockholms stadshus. Forsgrenska fonden förvaltas av Stockholms stadsfullmäktige. Den donerades genom testamente av köpmannen C. R. Forsgren (1838—1901) och utgjorde 2 milj. kr., vilket belopp den ej får underskrida. Räntan utdelas vart femte år och skall användas till befordran av handel, välgörenhet, hälsovård, undervisning m. m. inom Stockholms stad. Forshaga, municipalsamhälle vid Klarälven, s. Värmland. 2,500 inv. Stort pappersbruk. Forsmobroarna, tvenne järnvägsbroar i Ångermanland, där stambanan korsar Ångermanälven. Den äldre, nära 250 m. lång, numera ej använd, torde komma att upplåtas för landsvägstrafik. Då denna ej ansågs uppfylla moderna krav, uppbyggdes nämligen år 1912 en ny bro, 264 m. lång, höjd över lägsta vattenytan omkring 50 m.