nare lät lian sig ledas av ministern Metternicli, som förde en strängt reaktionär politik. — 2. Frans Josef I*. Frans Ferdinand, 1863—1914, österrikisk-ungersk tronföljare 1S96, ärkehertig av österrike-Este, motarbetade ungrarnas hårda politik mot övriga nationaliteter i Ungern. Han blev, troligen felaktigt, ansedd för att stå bakom de kraftåtgärder, som vidto-gos mot sydslaverna efter besittnings-tagandet av Bosnien och Herzegovina 1908. Under ett besök i Sarajevo 28 juni 1914 mördades han jämte sin gemål, Sophie v. Chotekf av en bosniskserbisk nationalist, Princip. Detta mord blev den närmaste anledningen till världskriget. Frans Josef I, 1830—1916, kejsare av Österrike, konung av Ungern, efterträdde sin farbroder Ferdinand I 1818 och verkade under sin exempellöst långa regering som arbetsam och plikttrogen ämbetsman. F. strävade under hela sin regering att göra österrike-Ungern till en fast organiserad enhet. 1867 upprättades det självständiga konungadömet Ungern i personalunion med Österrike. F. förde en tyskvänlig politik och avlägsnade sig från såväl Ryssland som Italien, vilket gjorde, att österrike-Ungern var starkt beroende av Tyskland vid världskrigets utbrott. Kort efter F: s död upplöstes hans rike. — Många privata sorger fördystrade F: s liv; gemålen Elisabeth mördades av en anarkist och sonen Rudolf dog en våldsam död under outredda omständigheter. Frans Josefs land, se Franz Josefs land. Franska Ekvatoria’lafrika, se Franska Kongo. Franska Guayana, se Guayana. Franska Guine’a, fransk koloni i Västafrika, omfattande dels en smal kuststräcka mellan Portugisiska Guinea och den brittiska kolonien Sierra Leone, dels ett vidsträckt område kring övre delen av Senegals och Nigers flodområden, 239,000 kvkm., 1.8 milj. inv., därav omkring 1,100 fransmän. Huvudstad Konakry. Kusten låg och genomdragen av floder. Osunt klimat. Huvudprodukter: kautschuk, palmolja, palmkärnor och jordnötter. Franska In’dokina, franskt område i ö. Bortre Indien. 780,000 kvkm. 19 milj. inv. En av Asiens fruktbaraste trakter. F. är ett av världens mest veteproducerande länder. Viktiga produkter äro vidare kryddor, bomull, socker, ris och teakträ. Stora obearbetade mineralfyndigheter. Franska Kong’o el. Franska Ekva-torialafrika, fransk koloni i Västafrika, belägen vid Atlanten, n. om Kongos nedre lopp., 1,760,000 kvkm., omkring 10 milj. inv. Kusten låg och sumpig med ytterst osunt klimat. Det inre av F. är till det mesta en högslätt. Yppig vegetation. Stora skogar med värdefulla trädslag. Bananer, majs, hirs, kaffe, vanilj och kakao odlas. Viktigaste exportvaror äro kautschuk, elfenben, olika träslag, palmolja och palmkärnor. Bland större städer märkas Brazzaville och Libreville. Franska revolutionen. På grund av de franska statsfinansernas hopplösa tillstånd blev Ludvig XVI tvingad att 5 maj 1789 sammankalla riksförsamlingen (états généraux), som då på 175 år aldrig sammanträtt. I Frankrike rådde till följd av missväxt, penningbrist och dyrtid stor upphetsning, och folket var dessutom genomträngt av upplysningsfilosofernas läror om mänskliga rättigheter, som endast kunde vinnas genom omfattande samhällsförbättringar. Då konungen visade sig ur stånd att fatta beslut, tog riksförsamlingen ledningen i sin hand. Tredje ståndet med Mirabeau i spetsen yrkade på grundliga sociala förbättringar, och då de två högre stånden motsatte sig varje minskning i sina företrädesrättigheter, förklarade sig tredje ståndet ensamt vara franska folkets rättmätiga ombud och konstituerade sig som nationalförsamling. De lovade genom eden i Bollhuset att ej åtskiljas, förrän konungariket fått en författning. Bastiljens stormande av folkmassan i Paris visade ytterligare behovet av en lösning, och den 4 aug. avskaffades alla privilegier och en förklaring om ”de mänskliga rättigheterna” utgavs. Efter stora svårigheter och trots ett flyktförsök från konungens sida fastställde församlingen i sept. 1791 en fri författning, som hade föregåtts av en kyrkoreform. På den konstituerande följde en lagstiftande församling, som behärskades av girondister-na, vilka framtvingade ett krig mot Österrike och Sardinien. Då detta syntes gå olyckligt, ökades upphetsningen i Paris, folket stormade Tuile-rierna, konungen avsattes och ett na-tionalkonvent bildades. Under intryck av de ohyggliga ”septembermorden” utropades republiken den 21 sept. 1792. I nationalkonventet genomdrev yttersta vänstern, jakobi-nerna, konungens avrättning. Sedermera blevo jakobinerna, företrädda av bl. a. Danton och Robespierre, de härskande (”skräcken”, jan. 1793—juli 1794). Mot Frankrike hade den s. k. första koalitionen bildats, vilken dock ej kunde uträtta något mot revolutionens segrande arméer. I Paris dömdes och avrättades tusentals, framförallt adelsmän, med hjälp av revolu-