anledning av Galls läror, visade emellertid, att det visserligen finnes särskilda centra i hjärnans bark för känsel, rörelse, syn och dylika enkla själsförmögenheter, men att för så sammansatta egenskaper som list, trofasthet och dylikt säkerligen ej sådana bestämda centra finnas. Vidare påvisades, att ett område av hjärnan ej nödvändigt behöver bukta utåt för att vara väl utvecklat (barkområdet kan vara särskilt cellrikt, vara utvecklat på djupet el. dyl.). Slutligen konstaterades, att en utbuktning av hjärnbarken ej nödvändigt medför en utbuktning av benväggen. Denna kan i stället vara förtunnad. F. är därför oriktig, och personer, som utgiva sig med F: s hjälp kunna avläsa karaktärsegenskaper, torde, i den mån deras omdömen äro riktiga, grunda dessa på ett riktigt bedömande av ansiktsuttryck, sätt att uttrycka sig o. dyl. Fren’ssen, G., f. 1863, tysk författare, främst känd för romanerna Jörn U h 1, Bröderna m. fl. Frescati [freska’ti], hållplats vid Stockholm—Roslagens järnvägar, vid vilken bland annat ligger Vetenskapsakademin, Naturhistoriska riksmuseet och Bergianska trädgården. Fres’komåleri, al fresco, målning med vattenfärger på kalkbruk, som hålles fuktigt för att vid torkningen binda färgen. F. var känd under antiken men nådde sin högsta utveckling i renässansens Italien. Mindre varaktig är målning på torr grund, al secco. Fresnel [fränälP], A. J., 178&—1827, fransk fysiker, utförde banbrytande undersökningar inom optiken. Freud [fråjt], S., f. 1856, professor i neurologi i Wien. F. räknas som grundare av psykoanalysen*. Freudenthal [fröj-], PM f. 1875, svensk författare, som under pseudonymen Ode Balten utgivit bisarrt humoristiska och ironiska noveller etc. (Den förgyllda grodan). Freytag: [fraj’tach], G., 1816—95, tysk författare, bland vars arbeten märkas romanen Debet och kre-d i t, en utmärkt samhällsskildring ur borgerlig miljö, samt komedin D i e Journalisten. Fria konster, numera detsamma som ”sköna konster”, d. v. s. främst byggnads-, bildhuggar- och målarkonsterna. Fria Städer, se Fri riksstad. Fribord (däckshöjd), det vertikala avståndet mittskepps mellan huvuddäcket och vattnet (på odäckade fartyg mellan relingen och vattnet). Ett fartyg får ej lastas så hårt, att det på fartygssidan anbragta fribords- el. plimsollinärket kommer under vattenlinjen. Fribrevsrätt, rätt för ämbetsverk och tjänstemän till avgiftsfri postbefordran för försändelser i tjänsten. Förr åsattes sådana försändelser tjänstefrimärken. Sedan 1920 franke-ras ej tjänsteförsändelser utan förses endast med påskrift el. stämpel, som anger deras egenskap av tjänsteför-sändelse samt avsändarens namn och tjänsteställning. Fribrytare användes förr om personer, som med officiellt tillstånd under krigstid utövade sjöröveri. Fricandeau [frikangdå’], fr., . stekt innanlår av kalv. Frideri’cia, J. A., 1849—1912, dansk historiker, professor i Köpenhamn. F. har i flera bekanta arbeten behandlat de sista århundradena av den nyare tidens historia. Fridlysning: innebär, att skadandet av vissa föremål (jordområden, växter, djur m. m.) är vid ansvarspåföljd förbjudet. Fridolins visor, se Karlfeldt, E. A. Fried [frit], A. H., 1864—1921, österrikisk fredsvän, som bl. a. utgivit Handbuch der Friedensbe-wegung. F. erhöll 1911 tillsammans med Asser nobelska fredspriset. Friedrich [fri’dris j], ty., Fredrik. — Caspar David F., 1774—1840, tysk landskapsmålare, vars arbeten ha starkt romantiskt betonad stämning. F. har påverkats av den samtida danska och norska målarkonsten. Friedrich Karl [fri’drisj], prins av Hessen, f. 1868, svåger till kejsar Wilhelm II, deltog som general i världskriget och valdes 1918 till konung i Finland men avsade sig kronan kort därpå efter Tysklands besegrande. Friedrichshafen [fridriks-], stad i s. Wiirttemberg vid Bodensjön. 10,000 inv., främst känd på grund av de där belägna Zeppelinverken (jfr Luftskepp). Fries [fris], svensk släkt med flera bemärkta medlemmar. — 1. Elias F., 1794—1878, professor i botanik i Lund och Uppsala, har utgivit viktiga växt-systematiska arbeten särskilt angående svamparna. F. räknas som en av de mest framstående representanterna för den linnéanska riktningen. — 2. Thore F., 1832—1913, professor i -botanik i Uppsala, har utgivit uppmärksammade arbeten över lavarna och var en framstående Linnéforskare. — Till en annan släkt med samma namn hör Ellen F., 1855—1900, historiker, den första kvinna, som i Sverige avlagt doktorsgrad. Friesen [fri’-], Sixten v., 1847—1921, skolman, politiker, stiftade 1900 Liberala samlingspartiet, inom vilket han hörde till de ledande. F. var ledamot av Andra kammaren 1885—87 och 1891 —1905 samt av Första kammaren 1905