Geddes [ged’is]. — 1. Sir Eric Cam-pell G., f. 1875, engelsk politiker, ursprungligen finansman. G. var marinminister 1917—19 ocli transportminister 1919—21. Under 1921—22 var G. ordförande i en kommitté, som hade till uppgift att föreslå besparande åtgärder inom statsförvaltningen. Geddesyxan blev sedan ett bevingat ord, betecknande sådana åtgärder. — 2. Sir Auckland Campell G., f. 1879, den förres bror, ursprungligen läkare, utförde under kriget en del organisationsarbeten och var 1920—23 brittisk ambassadör i Washington samt deltog som brittisk representant i Washingtonkonferen-sen. GedPgen, ren, pålitlig. Geest, beteckning för vissa ofruktbara sandhedsområden i nv. Tyskland och angränsande delar av Holland. Geestemiii^de, hamnstad till Bremen, nv. Tyskland. 30,000 inv. Stor fisk-och petroleumhandel. Geffroy [s/äfroa’], M. A., 1820—95, fransk historieskrivare, sysselsatte sig bland annat med ett noggrant studium av Skandinaviens historia, exempelvis i Gustave III et la cour de France samt i Histoire Universell e, vilken redigerades av V. Duruy. Gefion [gev’jån], en av asynjorna i den nordiska gudasagan, enligt Snorre beskyddarinna för dem, som dö som jungfrur. Gefle, se Gävle. Gefundenes Fres’sen [gefond’nes-], ty., ”funnen mat”, något som kommer väl till pass, just lämpar sig för tillfället. Gegerfelt, Y. v., 1844—1920, landskapsmålare, en av de första representanterna för det franska friluftsmåleriet i Sverige. Geheim [gehaj’m], ty., hemlig, ingick i ett flertal ryska och tyska titlar, t. ex. Geheimrat. Liknande titlar finnas ännu i Danmark och Finland. Gehen’na, helvetet, ursprungligen en dal, där israeliterna offrade barn till guden Molok, sedermera en avstjälpningsplats för avskräde. Gehängr’, bälte, rem (för sabel). Gehör, ty., hörsel*, oftast avseende ”musikaliskt” G., d. v. s. förmågan att uppfatta olika toners renhet och läge. Geibel [gaj’bel], E. v., 1815—84, tysk skald, var åren 1852—69 prof. i tysk litteratur i Miinchen, där han var medelpunkten i en betydande litterär krets. G. var en mästare i den formella språkbehandlingen men utan djupare originalitet. Geijer, Erik Gustav, 1783—1847, historiker, skald, politiker, filosof, tonsättare, utgick från ett välbärgat bruksägarhem i Värmland och studerade historia och filosofi i Uppsala. Av stor betydelse för G:s utveckling blev en resa till England 1809—10. 1811 stiftade G. Götiska förbundet, i vars organ, tidskriften Iduna, han framträdde med de av fosterländskt patos och ungdomlig hänförelse burna dikterna Vikingen och O d a 1 b o n-d e n. Samtidigt skrev G. filosofiska skrifter (Om falsk och sann uppfostran, Thorild), med en romantiskt och religiöst betonad åskådning. Från denna tid är även den bekanta romansen Den lilla kolargossen. 1817 blev G. prof. i historia i Uppsala och utgav 1818—19 det historiskt-filosofiska verket F e o-dalism och republikanis m. I 1820-t:s politiska liv trädde G. i spetsen för den historiska konservatismen. 1825 utkom första delen av det aldrig avslutade verket Svea rikes hävder, som dock sedan omarbetades och fortsattes i Svenska folkets historia, där G. starkt betonar konungarnas betydelse i historien. På 1830-t. skedde G:s uppseendeväckande ”avfall” från konservatismen, och han verkade hädanefter för liberala reformer, både som författare och riksdagsman. Sin övergång till liberalismen motiverade han i sin tidning Litteraturbladet. Även inom litteraturen gjorde sig hans omvändelse märkbar, i det han angrep den nyromantiska skolan och i stället hävdade en måttfull realism. Geijerstam, Gustaf af, 1858—1909, författare, en av de främsta representanterna för det realistiska genombrott, som på 1880-t. inträffade i svensk litteratur. Bland G:s tidigare arbeten märkas romanerna Erik Grane, Pastor Hallin, folklivsskildring-ar och allmogepjäser (Per Olsson och hans käring). I G :s senare författarskap trädde en något ordrik skildring av psykologiska problem i förgrunden (Medusas huvud, Boken om 1 i 11 e-b ror). Geislia [gej’sja], jap., namn på japanska sångerskor och danserskor, anställda i tehus eller vid privata fester. G. erhålla en omfattande utbildning i dans, musik och sång. Geiss’Ier, IL, 1814—79, tysk fysiker, som bland annat uppfunnit en kvicksilverluftpump. Geisslerröret är uppkallat efter G. men ej uppfunnet av honom. Geiss’lerrör, tillsmälta glasrör med en tråd, avsedd att tjänstgöra som elektrod, av platina el. aluminium insmält i vardera änden och innehållande starkt förtunnade gaser. Då elektroderna förbindas med en strömkälla, utgår från anoden ett ljus, anodljuset, som till större delen fyller röret och som beror därpå, att gaspartiklarna blivit lysan-