sta perioden, kvartärperioden, är ojämförligt mycket kortare än de föregående, antagligen ej mera än några hundra tusen år. Den brukar också av en del betraktas som en yngsta avdelning av tertiärperioden (se Pli-ocen och Pleistocen). — Rörande växt-och djurlivets utveckling se de olika perioderna. Geologiska statsnndersokningar, statsinstitutioner av i huvudsak samma karaktär och med samma uppgifter som Geologiska Byrån (Sveriges Geologiska Undersökning), förekomma i de flesta kulturländer. Geomel ri’, den matematiska vetenskapen om rummet. Ur erfarenheten hämta vi föreställningar om punkter, linjer, ytor etc. Genom att tankemässigt laborera med dessa begrepp utifrån de enklaste föreställningar vi härvidlag hava, s. k. axiom, uppbygges ett logiskt sammanhängande system av satser. Den G., som närmast ansluter sig till våra föreställningar är den s. k. Euklidiska G., som utgår från att kortaste avståndet mellan tvenne punkter är en rät linje. Med användandet av krökta linjer har man kunnat uppbygga andra system, som hittills endast ha haft teoretiskt intresse, men som för relativi-tetsteorin och för föreställningen om rummets ”krökning” äro av betydelse. Geome’triska tiden el. Geometriska stilens tid kallas den äldre järnåldern i Grekland (1000—700 f. Kr.) på grund av de geometriska linjemönster, med vilka föremål från denna tid äro prydda. Geome’trisk ort, sammanfattningen av alla de punkter, som uppfylla ett givet villkor. Alla punkter på en cirkel ligga lika långt från cirkelns medelpunkt. Inga andra punkter i planet ligga vidare på detta avstånd från medelpunkten. Bn cirkel säges därför vara geometriska orten för alla punkter i planet, som ligga på ett givet avstånd från en given punkt. Geome'trisk serie är en följd av tal, där kvoten mellan en term och den närmast föregående alltid är densamma. Talen 2, 4, 8, 16 bilda en geometrisk serie av fyra termer med begynnelsetermen 2 och kvoten 2. Geomorfologi är den vetenskapsgren, som har jordens ytformer och deras bildningshistoria till sitt föremål. GeopolitPk, en utgrening av geografin och statskunskapen, som till föremål har sambandet mellan geografiska faktorer och politiska strävanden. Termen G. har skapats av R. Kjellén. Georg, konungar av Grekland. — 1. G. X, 1845—1913, dansk prins, valdes 1863 till Greklands konung. 1897 sände G. grekiska trupper till Kreta som hjälp mot turkarna. Kriget gick emellertid olyckligt, och planen på Kretas införlivande med Grekland kunde ej förverkligas förrän efter kriget med Turkiet 1912—13. Kort efter freden mördades G. — 2. G. II, f. 1890, den förres sonson, konung 1922—24, behärskades av revolutionsregeringen med överste Gonata i spetsen, som uppsatt honom på tronen, men tvingades av det republikanska partiet att lämna Grekland i dec. 1923. Georg, konungar av Storbritannien och Irland. — 1. G. I, 1660—1727, tillträdde regeringen 1714, men ingrep ej i styrelsen, som fördes av whigpartiet i parlamentarisk riktning. Ledande minister var från 1721 Walpole. — 2. G. II, 1683—1760, den förres son och efterträdare, 1727, lät under hela sin styrelse liksom fadern whigpartiet behålla ledningen, företrätt av män som Pelham, Pitt d. ä. m. fl. — 3. G. III, 1738—1820, den förres sonson och efterträdare, 1760, sökte till en början ingripa i styrelsen med hjälp av torypar-tiet, men lämnade från 1783 ledningen åt Pitt d. y. — 4. G. IV, 1762—1830, son till den förre, blev på grund av faderns sinnessjukdom regent 1811, konung 1820, förlorade tidigt folkets aktning genom sitt oregelbundna och slösaktiga levnadssätt. Styrelsen fördes av torypartiet, med Canning, Peel m. fl. i spetsen. — 5. G. T, f. 1865, konung 1910, har personligen föga inverkat på styrelsen. 1917 lät G. ändra kungahusets namn från Sachsen-Koburg och Gotha till Wind-sor. Georg, tyska furstar, varibland märkas: 1. G. Vilhelm, kurfurste av Brandenburg, 1595—1640, tillträdde regeringen 1619, iakttog under trettioåriga kriget en vacklande hållning, tvangs av Gustav II Adolf att ingå förbund med svenskarna 1631. 1635 slöt han emellertid fred med kejsaren, varefter hans land besattes av svenska trupper. G. var svåger till Gustav II Adolf. — 2. G. Fredrik, furste av Waldeck, 1620—92, var först i bran-denburgsk och därefter i svensk tjänst, där han utnämndes till kavallerigeneral. 1672—78 var G. holländsk fältmarskalk och var sedan en ivrig motståndare till Ludvik XIV i Frankrike. 1682 genomdrev han ett förbund mellan kejsaren oeh en del tyska kretsar mot Frankrike. Georg den Helige, Sankt Göran el. Sankt Örjan, katolskt helgon, som led martyrdöden under Diocletianus regering. Senare, på korstågens tid uppstod en berättelse om en Sankt Georg, en riddare, som dödade en drake och därigenom befriade en skön prinsessa. Talrika bilder vittna om den utbredning denna legend haft. Den mest