Parti av Himalaja. En stor dälglaciär med mittmoräner i förgrunden och tillstötande mindre glaciärer i bakgrunden. med Niflungar, vilka förekomma i Ni-belungenlied. Motsvarande namn äro Gunther, Gernot, Giselher och Kriin-hild. Gjutjärn. Som G. användes huvudsakligen grått tackjärn, det vill säga tackjärn, som innehåller större delen av kolet mekaniskt bundet. Det gråa tackjärnet är nämligen lätt att bearbeta och utfyller väl gjutformarna, då det utvidgar sig vid stelnandet. Gjutning kan verkställas av ett flertal metaller (järn, tenn, brons, bly m. fl.) och även av vissa icke-metalli-ska ämnen (gips m. fl.). Gjutningen av tackjärn har varit känd i Europa ända sedan den senare medeltiden. Vid tackjärnsgjutning omsmältes G. först i kupolugnar eller flamugnar, varefter det smälta järnet fylles i formar av metall eller oftast sand. Formarnas iordningställande sker efter särskilda av trä eller metall förfärdigade modeller. Stålgjutningen är av långt yngre datum än tackjärnsgjutningen men användes numera i ej så liten utsträckning, då stålgjutgodset är betydligt hållfastare än det vanliga gjut-godset. Gjörwcll, K. K., 1731—1811, historiker, publicist, på sin tid en av det lärda Stockholms förgrundsfigurer, utgav ett flertal lärda tidskrifter, innehållande bland annat historiska, filosofiska, ekonomiska uppsatser, samt litteraturrecensioner och resebrev m. m. Gjövik, stad vid sjön Mjösen, sö. Op-lands fylke, sö. Norge. 4,900 inv. Trä-massefabrik. & G-klav el. diskantklav, W , angiver, att noten på andra linjen i notsystemet nedifrån räknat är ett-strukna g. Tecknet har utvecklat sig ur bokstaven G. Glace el. glass, efterrätt av frusen fruktsaft, ibland av frusen kräm, grädde el. dyl. Glacia’1, hörande till istiden el. till glaciärer. Glacia’la avlagringar, geol., se Moräner, Fluviglaciala bildningar. Glacifluvia’la, se Fluviglaciala bildningar. Glaciä’rer (jöklar, isbräer, glet-scher). Från trakter, som ligga över snögränsen, nedskridande ismassor, bildade genom sammantryckning och partiell smältning av snön (se Firn). Glaciärerna indelas i platå-, nisch-, dal- ocli bergfots-(piedmont-) G., allt efter sitt topografiska uppträdande. Glaciärisen rör sig vanligen med några centimeters till några meters hastighet pr dygn och avsmälter småningom vid sin nedre ända, så att denna blir någorlunda stationär, eller förskjutes efter årstiderna och förekommande klimatväxlingar. På högre breddgrader, t. ex. Spetsbergen och i Patagonien, nå G. ända till havet, och bilda där isberg. De största G. i Skan-ilinavien förekomma i Jotunheimen (Juster dalsbrsen, 1,000 kvkm.), Hardanger (Folgefonden), Nordland (Svartisen) samt i Kebnekaise, Sarjek och Suli-telma. I Europa förekomma i övrigt G. huvudsakligen i Alperna. I Himalaja finnas glaciärer av flera mils längd; från Nya Zeelands alper räcka väldiga glaciärer ända ned till ett par tusen meter under snögränsen. I Alaska breda sig Klippbergens glaciärer även ut över nedanför liggande lågland (piedmontglaciär) över flera hundra kvkm. yta. Jfr även L a n d i s. Glaciä’rälvar, glaciärers och land-isars smältvattensälvar, framrinna ofta i tunnlar under isen under starkt tryck och därför ej beroende av under? lagets lutning. G. föra med sig väldiga massor sten, grus och slam. Jfr Fluviglaciala bildningar. Glada (Milvus milvus), en förr jämförelsevis vanlig falkfågel, som nu är nästan utrotad och därför fridlyst. G. är till färgen övervägande rostbrun med huvud och hals gråa. Den har djupt kluven stjärt och långa vingar. G. .lever av mindre fiskar, grodor, ödlor, fågelungar etc.