rande efter vissa grunder levnadskostnadernas förändringar. Glidflygning, se Konstflygning. Glimljus, se Elektrisk urladdning. Glim’mer, ett vanligt mineral, som framför allt utmärker sig genom en utomordentlig klyvbarhet i en riktning, efter vilken det kan spjälkas i tunna, elastiska blad. Hårdhetsgrad mellan 2—3. Man skiljer mellan ljus G. el. m u s c o v i t och mörk G. el. b i o t i t. Ljus G. är kemiskt huvudsakligen ett kaliumaluminiumsilikat [KAlSiCXi], mörk G. håller dessutom magnesium och järn. Båda äro vanliga bergartsbildande mineral. Mörk G. är den vanligaste mörka beståndsdelen i granit. Ljus G., som på en del platser påträffas i stora kristaller, användes på grund av genomskinlighet och svårsmältbarhet i kaminfönster o. dyl. och aven till elektriska isolerings-material. Glim’merskiffrar, starkt skiffriga bergarter, bestående huvudsakligen av glimmer och kvarts, vanligen bildade genom tryckmetamorfos av lerskiffrar; allmänt förekommande i våra fjälltrakter. Glinuninge, gods sv. om Simrishamn, nv. Skåne. Väl bevarad medeltidsborg, Glimmingelius, uppförd 1499—1506 och ägd av staten sedan 1924. Glin’ka, M. I., 1804—57, rysk kompositör, grundläggaren av den ryska nationaloperan (Livet för tsaren, Ruslan och Ludmilla). Glint, glintrand, stundom förekommande beteckning för den tvärbranta avsats, som horisontalt liggande berglager bilda mot nedanför liggande äldre berggrund. Glissan’do, mus., it., angiver ett glidande föredrag, särskilt en löpning, utförd på pianots vita tangenter av ett finger med nageln vänd nedåt. Glitfner, se Forsete. Glittertinden, norsk fjälltopp nö. om Songefjord. Skandinaviska halvöns högsta bergstopp. Når 2,500 m. ö. h. Glob, klot, varå jordytan (himmels-sfären) är avbildad. Åskådningsobjekt vid geografiundervisning. Globe-teatern [glåob], ryktbar teater i London, uppförd 1599. På G. uppfördes Shakespeares skådespel och vid en eldsvåda 1613 gingo troligen flera av mästarens originalmanuskript förlorade. Glebetrotter [glåo’btråtte], person, som rest mycket, rest jorden runt. Globigeri’naslani, geol.. ett på de stora havsdjupen vitt utbrett sediment, bestående av skal och skalfragment av små kalkorganismer, särskilt av Globigerina, ett foraminifer-släkte. Gloire [gloa’r], fr., ära. Glom’men, norsk flod, Skandinaviska halvöns längsta, 570 km. lång. Upprinner i trakten av Sylfjället, går sedan i s. riktning genom österdalen till staden Kongsvinger, där den gör en tvär krök åt v. Efter att från höger hava upptagit bifloden Vormen, sjön Mjösens avlopp, rinner den åter i s. riktning och utfaller i Skagerack. Glom’menb*njen, en serie fästningar från Kongsvinger ned till Greaaker, utefter Glommen i Norge. G. är anlagd efter 1905 för att skydda mot anfall från Sverige. Glo’ria, lat., ära, härlighet; ljuskrans kring en persons huvud. I den kristna konsten är G. en symbol för helighet. Ursprungligen var G. en rund, oftast förgylld skiva, anbragt bakom huvudet. I Kristi G. är ett kors inskrivet, korsgloria. Glorifie’ra, förhärliga. Glo’sa, ord, uppslagsord i ett lexikon. Glossa’rium, samling av uttryck och ord. Glossop’teris, en utdöd kryptogam, som var utmärkande för de intill per-miska periodens nedisningsområden förekommande trakterna. Den tillhörande floran brukar kallas Glossopteris-floran och har en stor betydelse för utforskningen av den tidens abnorma klimatförhållanden. Glo’vertorn, se Svavelsyra. Gluck [glokk], C. W., 1714—87, tysk tonsättare, bröt med den italienska operastilen och lade mera vikt vid den dramatiska handlingen och körscener-na, mindre vid solopartierna. Till dessa reformoperor höra O r f e u s, A 1 c e s t e m. fl. Glun’tarna, populär duettsamling för baryton och bas med såväl text som musik av G. Wennerberg*. Glirten, den massa, som återstår av vetemjöl, sedan det urtvättats med vatten. G. består av äggviteämnen. Bröd bakat av G., s. k. glutenbröd, användes vid sockersjuka. Glyceri’der, glycerin s estrar. Jfr Fett. Glyceri’n, treatomig alkohol, kem. formel C3Hs(OH)8. G. är en tjockflytande, tung, färg- och luktlös vätska med söt smak. Den är lättlöslig i vatten och kokar vid 290°. Fetterna och de feta oljorna utgöras av gly-cerins estrar med vissa organiska syror (främst stearin-, palmitin- och oljesyra). G. framställes ur dessa estrar genom upphettning med baser och vatten el. genom behandling med koncentrerad svavelsyra och efterföljande kokning med kalk. G. användes för framställning av nitroglycerin, som tillsats till vissa stämpelfärger, inom läkekonsten m. m. Glykoge’n [-je’n], leversocker, kolhydrat, som upplagras i levern, och vid behov ombildas till druvsocker och