Guitri [gitri’], S., f. 1845, fransk författare, vilken skrivit omtyckta lustspel. Guizot [giså’], F., 1787—1874, fransk historiker och statsman, 1812 professor i historia vid Sorbonne, deputerad 1830, blev efter julirevolutionen Ludvig Filips inrikesminister och 1832— 37 undervisningsminister. 1840, då Thiers fallit, blev G. utrikesminister, i vilken egenskap han genomdrev flera förbättringar men envist hävdade en borgerlig konservatism. 1847 premiärminister bidrog G. genom sin konservativa styrelse till att framkalla februarirevolutionen f. å. G: s historiska verk behandla bland annat den stora engelska revolutionen samt den europeiska och den franska civilisationen. Gujarat [Gudschera’t], lågland i v. Främre Indien mellan Bombay och Indusdeltat. 270,000 kvkm. 3 milj. inv., mest hinduer, vilkas språk är ariskt och även talas av perserna. Gula faran, i slutet av 1800-t. uppkommen beteckning för den fara, som den gula rasens utbredning anses utgöra för den vita. Gula febern, en tropisk smittosjuk-dom, som förekommer särskilt i Mellanamerika. Den orsakas av en spi-rochset, som överföres av myggor. Efter några dygn inträder våldsam feber, kräkningar o. dyl. Senare kan följa blödningar från slemhinnor och gulsot, varav namnet. Någon verksam behandling finnes ej och dödligheten är mycket hög. Spridningen av G. förhindras som vid frossa. Gula havet, stor havsbukt mellan mellersta Kina och Korea. Dess inre av Sjantung- och Liaotung-halvöarna avsnörda del kallas Tsjilibukten. Gula kroppen, se Äggstock. Gula jorden, stoftfin sandjord, lössjord, vilken av vinden förts från stäpperna i det inre av Asien åt ö. och avlagrats över stora delar av Kina. Jfr Löss. Gula pressen, ett i Amerika 1896 uppkommet namn på sensations- och skandalpressen. G. avser ibland ”jingopressen” (de chauvinistiska tidningarna). Gula rasen, se Människoraser. Gulasch’, ungersk köttstuvning; folk, som förtjänat pengar på att under kriget sälja mer el. mindre underhaltiga livsmedel, livsmedelsjobbare. Gulbrandsson, O., f. 1873, norsk skämttecknare med europeiskt rykte, särskilt för sina teckningar i Simpli-cissimus, vilka kännetecknas av en djärv förenkling och en bitande vass satir. Guld. — Kem. tecken Au (av latin aurum = guld). Atomvikt 197.2. Atomvärde 1 el. 3. Spec. vikt 19.3, smältpunkt 1064°. G. är en fullkomligt ädel metall, som ej förändras vid glödgning i luft och ej angripes av syror el. alkalier. Däremot angripes G. av fri klor och löses därför av kungsvatten. Alla guldföreningar sönderdelas genom glödgning, varvid G. avskiljes i metallisk form. G. är den smidbaraste av alla metaller och kan uthamras till blad av 0.0001 mm. tjocklek (bladguld). I smycken och mynt användes ej rent guld utan guld legerat med mindre mängder koppar el. silver, varigenom hårdheten ökas. Renheten hos G. uttryckes i karat, varmed anges antalet 24-delar rent G. i legeringen. I Sverige kontrollstämplas G.-föremål med halt av över 18 karat (75%). — Förekomst. G. förekommer i naturen som gediget G., ibland i legering med silver, ibland i förening med metallen tellur. I fast berg anträffas G. i kvartsgångar ofta i samband med sulfidmalmer, ibland torde G.-förande lösningar ha infiltrerat porösa bergarter och avsatt G. (Witwatersrand i Sydafrika). Största delen av världens guld utvanns förr från vasklager, d. v. s. ur lösa sandel. grusavlagringar, uppkomna genom guldförande bergarters nedvittring. Dessa bli ofta rika på guld genom att de lättare bergartskornen bortslam-mas av det rinnande vattnet, medan de tyngre och särskilt G. kvarblir i flodbäddarna. — Ur krossad, guldförande bergart el. ur vaskgrus utvin-nes guld i första hand genom vask-processer (krossning och slamning med vatten). Ur den sålunda erhållna rika G.-sanden kan G. slutligen erhållas genom amalgamering, då det upptas av kvicksilver, el. genom andra extraktionsprocesser. — Världsproduktionen av G. uppgick 1913 till 768 ton och 1923 till 531 ton, varav drygt hälften från Sydafrika. Gulda’g:io, den större köpkraft, som ett guldmynt i ett land, där guld-myntfoten satts ur funktion, kan få i förhållande till övriga cirkulerande mynt (särskilt sedlar) av samma valör. Guldberg:, C. M., 1836—1902, norsk matematiker, mest känd för den så kallade Guldberg-Waages lag el. mass-verkans lag, enligt vilken vid en omvändbar kemisk reaktion förhållandet mellan de reagerade ämnenas koncentrationer är konstant, då jämvikt inträtt. Guldberg-Waagres lag: [-vå’ges-], se Guldberg. Guldbladselektrosko’p, se Elektro-skop. Gul’den, benämning å olika myntsorter under tidernas lopp. En holländsk G. (skrives förkortat fl.), som delas i 100 cents, är 1.51 kr. En Dan-ziggulden är V25 pund sterling.