sekunden. Då H. pressas in mellan öar, uddar ete. kan hastigheten uppgå ända till 2.5 m. i sek. De förnämsta H. äro: Golvströmmen, Kapströmmen, Labrador-strömmen, Peruströmmen och Kuro Sivo. Havssulan (Sula bassana) har rak, spetsig näbb, långa vingar med svart-bruna handpennor och är för övrigt vit. Den är en utmärkt flygare och lever av fisk i n. Atlanten. Havstrut, se Måsfåglar. Havstulpan (Balanus) ett slags kräftdjur, som ha ett kåtliknande kalkskal. De sitta fastvuxna i klippor vid vattenbrynet och äro vanliga vid vår västkust. Havsörn (Haliaetus albicilla), en art falkfåglar, som har vit stjärt och för övrigt är tecknad i brunt. Den lever i n. Europa och Asien och finnes sällsynt även i Sverige. H. livnär sig av fisk, sjöfågel, ägg m. m. Hawtliorne [hå’thån], N., 1804—64, nordamerikansk författare, som i ett flertal romaner och noveller sysselsatt sig främst med brottets psykologi. Den eldröda bokstaven är H: s förnämsta verk och anses för en av den amerikanska litteraturens bästa romaner. Havtorn (Hippophae rhamnoides), vid havsstränder växande buske med små, gulgröna blommor, silverglän-sande, smala blad och tornar. H. odlas ibland som prydnadsväxt. Haydn [hajdn], F. J., 1732—1809, österrikisk tonsättare, bosatt i Wien. H. företog flera konsertresor till England, Italien m. m. Som kompositör var han en föregångare till Beethoven och utbildade den symfoniska formen i friare riktning. Han har skrivit ett stort antal instrumentalverk, och en del av hans symfonier och oratorier (Skapelsen, Årstiderna) utgöra stående nummer på konsertrepertoaren. Hayes [hejs], R., 1822—93, vald till Förenta Staternas nittonde president 1S77—81 som republikanernas kandidat. Haymarket-teatern [hej’makit] grundades i London 1720 och uppför allvarliga dramer och komedier. Hazelius, Artur, 1833—1901, språkforskare och grundläggare av Nordiska museet, vars första intendent han blev. H. hade tidigt intresserat sig för allmogekulturen och arbetat för bevarandet av dess minnesmärken. H: s samlararbete omfattade även grannländerna. På senare åren ägnade han sig nästan helt åt Nordiska museets avdelningar på Skansen, som grundats av honom. H dur, durtonart med h till grundton och korsförtecken (# ) för f, c, g, d, a. Parallelltonart är giss moll. He, kem. tecken för en atom helium. Hearn [hörn], Lafcadio, 1850—1904, grekisk-engelsk författare, under senare åren verksam i Japan, från 1896 professor i engelska i Tokio. Särskilt betydelsefulla av H: s litterära alster äro hans skildringar från Japan (Exotica), präglade av stark lokalfärg och en nästan överdriven entusiasm för den japanska kulturen. Hearst [liörst], W. R., f. 1863, nordamerikansk tidningsägare och politiker, som bland annat bekämpat trust-väsendet och den politiska korruptionen. H: s tidningar, som ofta skattat åt sensationsmakeri, ha ej gjort sig till organ för något bestämt politiskt parti. H. har vid ett par tillfällen sökt bilda ett nytt radikalt parti. Heat [hit] el. hit, tävlingsgrupp. Om deltagarna vid kortare lopp äro för många för att kunna tävla samtidigt, delas de i grupper, heat. Heaviside [hev’isajd], O., f. 1850, engelsk fysiker, som särskilt ägnat sig åt studiet av de elektriska vågorna. Hebbe, Signe, f. 1837, svensk operasångerska, har gästspelat på flera europeiska scener och grundade 1877 i Stockholm en skola för sång och plastik. Hebb’el, F., 1813—63, tysk skald, bland vars arbeten märkas tragedierna Judit h, Maria Magdalene, trilogin Die Niebelungen samt lyriska dikter och noveller. H: s diktning är präglad av gripande, ofta mycket dystert allvar och djup psykologisk analys. He’be, enligt den grekiska gudasagan gudarnas kvinnliga munskänk. Den manliga motsvarigheten var Ga-nymedes. Hébert [ebä’r], J. R., 1757—94, fransk revolutionsman, medlem av Cordelierklubben och senare ledare för kommunen. Efter ett misslyckat försök att taga makten i sina händer blev H. av revolutionstribunalet pä Robespierres och Dantons tillskyndan dömd till döden och giljotinerad. Hebréer, benämning på israeliter. Hebréerbrevet, en av Nya testamentets skrifter, enligt traditionen författat av Paulus, men säkerligen tillkommet senare än år 90 e. Kr. Hebri’derna. — 1. En mängd till större delen obebodda öar utanför v. Skottland. 7,300 kvkm. 100,000 inv., kelter. Livligt besökta av turister. Man skiljer mellan Inre Hebriderna (öarna Mull, Skye, Staffa m. fl.), som till större delen uppbyggas av basal-ter, och Yttre Hebriderna (Lewis m. fl.), som bestå av gneis. — 2. Nya H., vulkanisk ögrupp i Melanesien v.