Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemsö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som romersk kejsare 1056. Regeringen
fördes av förmyndare till 1065, då H.
förklarades myndig. Efter en tid kom
H. i konflikt med påven Gregorius
VII. Striden medförde att H. blev
bannlyst och hans undersåtar av
påven förklarade lösta från sin trohetsed.
Detta förmådde H. att företaga sin
beryktade färd till Canossa, där han
genom att ödmjuka sig för påven löstes
från bannet. Sedan företog H. tvä
krigståg till Italien, där han bland
annat blev lombardisk konung samt
erövrade Rom. 1105 tvangs H. av sin
son Henrik att abdikera.
Henrik Sjöfararen, 1394—1460, prins
av Portugal, var en av sin tids lärdaste
män och intresserade sig särskilt för
geografiska upptäckter. H. utrustade
flera expeditioner till Afrikas kuster
och arbetade på förbättrandet av
astronomiska instrument, av
skeppsbygg-nadskonsten m. m.
Henriksmässan, se Hindersmässan.
Henry [hen’ri] J., 1797—1878,
amerikansk fysiker, efter vilken en enhet för
självinduktion uppkallats. En H. är
självinduktionen i en spole, där den av
denna framkallade strömmen, den så
kallade extraströmmen, har en volts
spänning, om strömstyrkan ändras med
en hastighet av en ampére i sekunden.
Hepburn [hebb’n], se Bothwell.
Heptago’n, se Polygon.
Heptan’dria, se Sexualsystemet.
He’ra, i den grekiska gudasagan
Zeus’ syster och maka. H. är
Olympens drottning och den förnämsta av
alla gudinnor. Hon dyrkades framför
allt som äktenskapets beskyddarinna.
Herakle’a, ett vanligt grekiskt
stadsnamn i forntiden. I närheten av H.
i Lukanien i s. Italien segrade Pyrros
första gången över romarna 280 f. Kr.
He’rakles, av romarna kallad
Hercules, var son till Zeus och drottning
Alkmene enligt den grekiska
mytologin. H. är hjältekraftens gud och
beskyddare för idrotter o. dyl.
Ryktbarast av H: s många bedrifter äro de
tolv storverk, han utförde i tjänst hos
konung Eurysteus i Mykene. Inom
konsten framställes H. som en
kraftfull man i lejonhud och beväpnad med
en klubba. H. dyrkades över hela
Grekland, och många fester höllos till
hans ära.
HeraldFk, läran om heraldiska
vapen, d. v. s. adelsmärken på sköld,
hjälm o. dyl. samt deras utveckling.
H. är en av de historiska
hjälpveten-skaperna och har betydelse även för
kultur- och konsthistoria.
Hc’rat, strategiskt viktig, gammal
stad i nv. Afganistan, 20,000 inv.
Herba’rium, samling pressade växter.
Ilerbart, J. F., 1776—1841, tysk
filosof, som i anslutning till Kant och
Leibniz utvecklat en del spekulativa
åskådningar. Större betydelse än dessa
ha hans pedagogiska utredningar.
HercegovFna, se Herzegovina.
Hercula’neiim, forntida romersk stad
nära Neapel. Förstördes samtidigt
med Pompeji vid Vesuvius’ utbrott år
79 e. Kr. Har utgrävts, dess byggnader
ha bevarats nästan orubbade under
askan.
Her’cules, se Herakles.
Hercy’niska bergskedjor. En del
medeleuropeiska bergstrakter, från
Böhmen till Auvergne, Bretagne och
Irland, äro rester av mesozoiska
bergskedjor, som bildat ett ungefär
ost-västligt löpande vecksystem; genom
denudation ha dessa vecksystem blivit
mer eller mindre utjämnade, och
därjämte ha vissa sträckor av dem sänkts
genom förkastningar, så att de nu icke
framträda med den höjd och det
sammanhang, som äro utmärkande för de
yngre (tertiära) bergskedjorna.
Herezeg [liär’tsäg], Ferencz, f. 1863,
ungersk författare, känd för sina
fängslande, humoristiska romaner
(Gyurcovicsarna).
Herdabrev, rundskrivelse till
prästerna i stiftet, utfärdad av biskopen,
i svenska kyrkan endast vid biskopens
tillträdande till ämbetet.
Herdaminne, samling biografiska
uppgifter om prästerskapet i ett stift.
Herdedikt, sammanfattande
benämning på litterära arbeten med motiv
från ett idealiserat herdeliv. H., som
uppträtt såväl i lyrisk och dramatisk
som romanform, anses gå tillbaka på
den grekiska skalden Teokritos’
idyller. Särskilt under 1700-t. med dess
förkonstlade sällskapsliv kom H. på
modet som ett uttryck för de högre
samhällsklassernas längtan till ett
friskare och enklare liv. En typisk
svensk H. är Creutz’ A t i s. o c h
Camilla.
He’rder, J. G. v., 1744—1803, tysk
filosof och skriftställare, stod i ett
varmt vänskapsförhållande till Goethe
och bosatte sig 1776 i Weimar. H.
påverkade i hög grad det tyska
tänkandet och anses som en av romantikens
förnämsta föregångsmän. Det
individuella och det för varje folk
karakteristiska betonades framför allt av H.
Han återupplivade sålunda intresset
för folkdiktningen och betonade mera
än tidigare skett vikten av
ursprunglighet och originalitet i dikten. H:s
åskådningar fingo stor betydelse för
den historiska, filosofiska och
teologiska forskningen. Bland hans arbeten
märkas Ideen zur Philosophie
der Geschichte der Mensclb
heit; tiber den Ursprung der
Sprache; Stimmen der V ö
1-k e r i n Liede r n.
Heredite’t, ärftlighet. — Hcred
i-t ä’r, ärftlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
