Heremitage [ärmita’sj], äldre form för eremitage. Here’ro, en till bantunegrer hörande stam, lever i brittiska (f. d. tyska) Sydväst-Afrika. De ha på senare tid starkt minskat i antal, delvis beroende på ett uppror mot tyskarna 1903—07. Heresi’, irrlära. Her’kulesarbete, övermänskligt arbete. Jfr Herakles. Her’kules stoder, under antiken namn på klippudden Gibraltar och en klippa på den afrikanska stranden av Gibraltar sund. Herm, fyrkantig pelare, som avsmalnar nedåt och upptill övergår i ett huvud. H. uppsattes i antikens Grekland vid vägkanter, på öppna platser etc., där de helgades åt guden Her-mes. De forekommo senare som prydnadsfigurer under renässansen och barocken. Hermafroditism’, förekomst av lian-liga och honliga könsorgan hos samma individ. Äro organen samtidigt verksamma, kan självbefruktning äga rum. I en del fall utvecklas först testiklarna och därefter äggstockarna (protandri) el. tvärtom (protogyni). I sådana fall är självbefruktningen försvårad el. omöjlig. Jfr även Gynandromorfi. H. förekommer särskilt hos lägre djur. Hos människan kan olika slags H. förekomma antingen så att de yttre könsorganen äro honliga, medan ltöns-körtlarna äro hanliga, el. tvärtom, el. så att den ena könskörteln är hanlig, den andra lionlig. Den senare formen kallas äkta Et. Endast den ena körteln är dock funktionsduglig. Såväl falsk som äkta H. är hos människan ytterligt sällsynta fenomen. Hermann, se Årminius. Her’mannstadt, stad i Transsylva-nien, Rumänien. 30,000 inv. varav hälften tyskar. Staden har i sina byggnader också en påtagligt tysk prägel. Hermann und Dorothea, dikt av Goethe*. Hermeli’n, se Vesslesläktet. Hcrm’es, enligt den grekiska gudasagan son till Zeus och Maia, var gudarnas budbärare. H., som var fyndig, slug och handlingskraftig, var köpmännens och tjuvarnas gud. Därjämte var han idrottens samt gatornas och vägarnas beskyddare. Den antika konstens ryktbaraste framställning av H. är Praxiteles’ marmorstaty H. mod Dionysos barnet. H. motsvarade den romerske Mercurius. Herme’tisk. Ett hermetiskt slutet kärl är ett kärl så tillslutet, att luften ej har tillträde till detsamma. Hermito [ärmit’], G., 1822—1901, franslc matematiker, känd framför allt för sina arbeten inom ekvationsläran. Her’mod, H., 1860—1920, grundade 1S9S II: s korrespondensinstitut i Mal- mö, som avser att meddela elementär undervisning per korrespondens. He’rmon, berg i Syrien, sydlig fortsättning av Antilibanon, 2,760 m. högt. Hermu’poIis, (grek. ”Hermes’ stad”), stad på ön Syra, Grekland. 20,000 inv. Viktig knutpunkt för ångbåtslinjerna på Egeiska havet. Herning, stad i v. Jylland, Danmark. 9,300 inv. Viktig järnvägsknut. Hero’, hjälte, hos de gamla grekerna benämning på konungar, furstar och deras avkomllngar samt dessutom på varje man, som gjorde sig känd för hjältemod och handlingskraft. H. härstamma ofta från gudarna men äro i övrigt lika andra människor. De hade särskilda helgedomar och dyrkades som ett slags halvgudar. Hcro’des. — 1. H. I den store, omkring 72 f. Kr.—4 f. Ivr., konung över Palestina från 37 f. Kr. H. var slug, hänsynslös och härsklysten. Legenden om barnamorden i Betlehem anses hänföra sig till H. — 2. H. Antipas, omkring 20 f. Kr.—omkring 40 e. Kr., son till föregående. Han omtalas på flera ställen i Nya testamentet. Hcro’dotos, omkring 484—omkring 424 f. Kr., den äldste grekiske historieskrivaren, kallad ”historiens fader”, vistades i Aten, där han blev en av Pe-rikles’ vänner. H. skrev en utomordentlig skildring av perserkriget (till 478 f. Kr.). I inledningen beskrives Orientens länder, deras historia och kultur. H :s stil kännetecknas av genomgående enkelhet och klarhet. Hero’isk, hjältemodig, storartad, upphöjd. — Heroism, hjältemod. Hero'iskt landskap användes inom konsthistorien som beteckning för de m<jr el. mindre godtyckligt och fantastiskt uppbyggda landslcap, som i äldre tavlor ofta utgöra bakgrunden till mytologiska scener. He’rons ängkula, en av den grekiska fysikern Heron från Alexandria, som