levde omkring 100 f. Kr., beskriven fysikalisk apparat. H. består av en rörligt upphängd kula, från vilken på vardera sidan utgår ett vinkelböjt rör. Om en ström av ånga ledes genom kulan eller vatten uppvärmes till kokning i densamma, börjar den rotera. Principiellt åstadkommes rörelsen på samma sätt som i visSa ångturbiner. He’ro och ;Lean’der, i den forngreki-ska litteraturen ett älskande par, som bodde på var sin sida om Hellespon-ten. Varje natt sam L. över sundet, vägledd av ett ljus, som hans älskade tänt. En natt slocknade ljuset och L. drunknade. Av sorg dränkte sig då H. Sagan har upprepade gånger behandlats i senare litteratur. Hero’stratos, en av ärelystnad förtärd grek, som, då lian ej på annat sätt kunde bevara sitt namn åt eftervärlden, år 356 e. Kr. uppbrände det praktfulla Artemistemplet i Efesos. Efter H. kallas en mindre hedrande ryktbarhet h e r o s t r a’t i s k. Heroult [ero’], P., 1863—1914, fransk ingenjör och metallurg, har bland annat konstruerat ugnar för smältning av aluminium och stål på elektrisk väg. Herrans smorde, egentligen Jahves smorde, i Gamla Testamentet använd beteckning på den israelitiska konungen. Herredag, även herremöte, fram mot 1600-t. en benämning på sammankomst av stormän för behandling av rikets ärenden. Senare blevo även borgare och bönder representerade. H. övergick slutligen till riksdag. Herremöte, se Herredag. Herrevad, ett vadställe över Kol-bäcksån i Kolbäcks socken. Vid H. besegrade år 1251 Birger Jarl sina motståndare bland stormännen. Herriot [eriä*], E., f. 1872, fransk radikal politiker, borgmästare i Lyon. H. blev 1924 konseljpresident och förde som sådan en betydligt mera moderat politik mot Tyskland än företrädaren Poincaré. De skatteförslag, han framlade för att bringa reda i Frankrikes finanser, medförde hans fall 1925. Herrljunga, municipalsamhälle vid Nissan, mellersta Västergötland. 750 inv. Järnvägsknut. Herrnhutar [-ho’tar]. På godset Herrnhut i Ober-Lausitz grundades på 1720-t. av ägaren v. Zinzendorf en pietistisk församling, vars anhängare uppkallats efter godset. H. hade närmast ”böhmiska bröderna” som förebild . H. utmärktes av en mycket känslomässig religiositet. De utövade en livlig missionsverksamhet. För närvarande finnas c:a 40,000 H. de flesta • i Amerika, Tyskland och England. I Sverige finnas församlingar i Stockholm och Göteborg. Herräng:, järngruvfält i Uppland vid en vik av Ålands hav. Herse, under vikingatiden i Norge hövdingar för ett mindre område, vilka voro underordnade fylkeskonungarna. Hertha, se Fredrika Bremerförbun-det. Hertig, ursprungligen en germansk benämning på en högste fältherre i ett krig. Under medeltiden blev H. ett namn på styresmännen i de s. k. stam-hertigdömena, vilka ingingo i Frankiska och Tyska rikena. Titeln H. finnes ännu i Frankrike och England, där den är den förnämsta adelstiteln. I Sverige gavs hertigtiteln första gången åt Magnus Ladulås. Senare gavs den åt alla yngre manliga medlemmar av ätten Vasa. Samtliga svenska prinsar erhålla även nu ett titulär-hertigdöme. Hertwig, Oscar, 1849—1922, tysk biolog, vilken tillsammans med sin broder Richard H. (f. 1850) utfört banbrytande undersökningar över befruktningens och fosterutvecklingens problem. Hertz, H. R., 1857—94, tysk fysiker, var den förste som experimentellt påvisade överensstämmelsen mellan ljus-strålning och elektromagnetisk strålning. Hans upptäckter äro grundläggande för den moderna radiotekniken. Hertzka, Th., f. 1845, ungersk nationalekonom, mest känd genom sin skrift F r ei 1 a n d, ein s o c i a 1 e s Zu-kunftsbild; där han skildrar en framtidsstat med socialistiska och anarkistiska inslag. Försöken att realisera H :s planer — bland annat bildades i detta syfte i Köpenhamn en skandinavisk förening — fingo dock aldrig någon större omfattning. Hertzog, J. B. M., f. 1866, sydafrikansk politiker. H. var en av ledarna i boerkriget och har sedermera gjort sig till förkämpe för boernationalistiska och engelskfientliga strävanden. Heru’Ier, en germansk folkstam, härstammande sannolikt från Sjselland. II. förirrade sig på 200-t. ända ned till Svarta havet. En del av dem kom till Gallien och senare ända till Spanien. På 400-t. grundade H. ett rike i Ungern. De fördrevos emellertid härifrån och en del av dem kommo slutligen åter till norden, sannolikt till Värend och Blekinge. De uppges ha medfört kunskapen om runor till Norden. Hervararsagan, en gammal isländsk saga, som fått sitt namn efter skjöld-m ön Her vo r. H. består av flera fristående delar, som alla handla om det olycksbringande svärdet ”Tyrfing”. Hervé [erve’]. — .1. F. H., 1825— 1922, fransk operettkompositör, som bland annat skrivit Lilla Helgonet. — 2. G. H., f. 1871, fransk poli-